Citat:
Är det kortföretagens kostnader du hittat då, eller affärens? För mina google-skills säger mig att det är affären som normalt sett får stå för charge-back-kostnaderna och att de kan uppgå till flera procent av en affärs transaktionsvolym i vissa fall. Dessutom uppstår overhead-kostnader då affärer måste granska alla transaktioner för att avgöra hur riskabla de är, och utebliven förtjänst då man måste undvika högrisktransaktioner. Bitcoin eliminerar transaktionsrisken helt.Lite googlande ger att de kostnaderna bedöms till 0,2 promille av omsättningen, så det kan inte vara anledningen. Av börskurserna för Visa och Mastercard att döma så är kortbetalning mycket lönande. De kan ta betalt tack vare att de redan är stora och det är svårt för en nykomling att etablera sig (nätverksexternalitet).
Ja, men det är mottagaren av pengarna som initierar transaktionen, inte sändaren. Det är den viktiga skillnaden.
Citat:
Det var inte ens anonymiteten som jag ville betona. Det är du som missar den fundamentala skillnaden mellan push vs pull. Det gör denna typ av bedrägeri omöjligt. Vid en vanlig transaktion behöver varken sändare eller mottagare av pengarna bedöma huruvida han kan lita på den andre. En bitcointransaktion är riskfri för båda parter.Förvaring av din plånbok är dock en annan sak. Stöld som kan liknas vid att någon tar ditt kort och kod och går till en bankomat är fortfarande möjligt.
Så skillnaden är att med Bitcoin så behöver du aldrig dela med dig av någon viktig information (kortnummer). Detta möjliggör tekniska lösningar som är omöjliga med dagens banklösningar. Om du exempelvis har en dedikerad hårdvaruenhet (vilket är under utveckling) som lagrar dina privata nycklar så behöver du inte oroa dig för att de stjäls. Inte ens du har tillgång till dem. Du behöver bara godkänna eller neka betalningen som står på skärmen på din plånbok, med PIN-kod, fingeravtryck eller whatever.