Tänker feminister själva?

Om du kallar vår diskussion om verkligheten, för ”patriarkalt förtryck”, då måste du faktiskt söka professionell psykiatrisk vård.

Du saknar de sociala verktyg och analysinstrument, som varje människa behöver för att kunna läsa sin omvärld på ett sunt sätt. Du är utan tvekan socialt handikappad. Sök hjälp.

Det är inte männens fel att du inte kan hantera normal social samvaro. Lägg detta på minnet.

Nej det gör jag inte, jag vill väldigt gärna förstå dock.

Är det okej för kvinnor att ha förväntningar på/åsikter om hur andra
kvinnor 'ska vara'?

Jo faktum är att du försöker pracka på mig en verklighetsuppfattning som jag finner felaktig. Jag förstår inte varför du känner att du hela tiden måste behaga män. Jag har inget behov av du försöker behaga mig, lika lite som jag har behov att andra för mig helt främmande kvinnor gör det.

Dessutom i dina svar antyder du att män inte kan sätta sig in i hur kvinnor tänker eftersom vi inte är kvinnor. Det är helt rätt, men samtidigt gör du dig till tolk över mäns beteende där du vet precis hur män tycker, tänker och känner. Ändå har du ingen erfarenhet av att vara man. Ser du inte bristen i argumentationen?


Ursäkten är godtagen, sånt händer. Det är inte lätt att hålla isär alla skribenters inlägg, inte minst med tanke på att du har så många att kämpa emot.

Naturligtvis borde jag ha kommit i kontakt med patriarkatet i egenskap av man. Det är ändå vi män som utgör det eller hur? Jag upplever mig inte som del i något patriarkat, lika lite som jag upplever mina manliga vänner som det. Det finns män som ser ner på kvinnor, men det finns också kvinnor som ser ner på män. Innebär det att det existerar ett allomfattande förtryckande matriarkat?



Du har faktiskt fel, jag upplever det som irriterande (kränkande känns som ett för starkt ord). Det är inte för att jag känner mig stark (om jag var så stark så skulle jag knappast bli nypt i rumpan av en förskrämd kvinna?) utan för att jag inte har givit mitt godtycke.

Rädslan för att bli våldtagen förstår jag och jag kan bara beklaga över att du ska känna dig orolig. Män känner samma rädsla fast för misshandel, oprovocerat våld och dylikt. Vi är allihopa rädda eller oroliga för det ena eller det andra. Jag hoppas att du inte tar som att försöker förringa din rädsla, det är inte meningen. Jag vet hur stor oron för våldtäkt är, åtminstone bland mina kvinnliga vänner.


Jag beklagar att du råkade ut för en sån skitstövel. Jag har själv blivit hotad med stryk och oprovocerat blivit slagen på krogen. Det är aldrig kul och förstör en hel kväll. Jag hade dock uppbackning från kompisar och vakter så situationen i sig kändes aldrig helt otäck.


Nu läser du in sånt jag inte har skrivit, igen. Det har aldrig varit min avsikt att förringa mäns beteende (eller kvinnors för den delen heller) på krogen. Jag har aldrig påstått att krogen är en sexuell frizon för män och jag ställer mig frågande till hur du överhuvudtaget kan läsa in det i mitt inlägg.

Eftersom jag inte tycker att jag bagatelliserar känslan av oro hos kvinnor över att behöva bli antastad på krogen. Jag ställer mig frågande till hur du överhuvudtaget kan läsa in det i mitt inlägg.


Det gör jag inte, har aldrig gjort och kommer aldrig att göra. Med risk för att bli Bosse Ringholm tjatig, jag ställer mig frågande till hur du överhuvudtaget kan läsa in det i mitt inlägg.

Mycket bra skrivet Lysias.

Jag instämmer i beklaganden och allt annat som inte är Lysias personliga erfarenheter.

Jaha, och dessa exempel som jag tog upp har inget att göra med mitt kön? Jag förmodar att du på rak arm kan ge mig exempel på när en annan man kallat dig för "lilla gubben"?

Tycker kanske inte att just hans analys av min personlighet är knivskarp eller ens särskilt ifrågasättande. Han är jättearg på någonting och det var väl fint att han fick utlopp för sina agressioner. Vad ser du den skarpa kritiken? I de smått infantila meningarna

”Om du inte vågar göra det, så får du skylla dig själv.”
Frågan var inte vad jag vågar göra eller inte, frågan är varför jag (och min mycket kompetenta kollega) som båda är 30 år, plötsligt blir ”lilla”, när han tilltalar manliga kollegor på ett helt annat sätt.

”Detta är en del av det normala, sociala spelet mellan friska människor. Det är något du måste lära dig att
hantera.”
Att ha uppfattningen att friska, normala, vuxna människor tilltalar varandra med ”har du mens eller, höhöhö” känns inte helt förankrat i den övriga världen. Men kanske går Hallonplutt på gymnasiet, jag vet inte annars var han fått uppfattningen ifrån. Varför ska en kvinna inte kunna bli arg utan att få frågan om hon har mens? Vad har det med NÅGONTING att göra? Om du eller Hallonplutt blir förbannade på något och ständigt får frågan ”vaddå, är du impotent eller, höhöhö”, känns det också friskt, sunt och befogat?

” Alla vuxna människor är sexuella objekt. Learn to live with it”
Finns inte ens en kommentar att ge till detta.

” Varför förekommer det så oerhört många falska våldtäktsanklagelser? -Som är ett minst lika stort problem.”
Här återkommer vi till de OERHÖRT många falska våldtäktsanklagelser som är ett MINST lika stort problem som själva våldtäkterna... Detta baserar Hallon på en ARTIKEL i en AMERIKANSK tidning, där det stod att 25% av alla anklagelser i USA är falska. Han har dock inte haft kunskap nog att leta upp SVENSK statistik på detta, då det är omöjligt att jämföra statistik från USA med Sverige. Därmed sitter även Hallon och gör det han anklagar mig för, han försöker diskutera något som finns i hans fantasi.

Om Plutt var ute i syftet att idiotförklara sig själv, får vi väl anse uppdraget som slutfört.

Du kan omöjligen vara nykter.

Här ska du få några välmenta tips inför livets svårigheter och vedermödor:

-Låt dig aldrig hunsas.
-Var självkritisk.
-Ifrågasätt feministiska floskler.
-Skaffa en ryggrad.
-Skaffa civilkurage.
-Det är synd om dig pga. att du saknar essentiella sociala analysinstrument.
-Det är inte synd om dig pga. att du är kvinna.
-Lär dig det sociala spelet.
-”Patriarkatet” existerar endast i ditt huvud.

Med skarp menar jag hård alltså, inte knivskarp som i fyndig eller nåt sånt.
Om jag ska sluta tala i förtäckta ordalag så är han ju plump och nedlåtande.

Det där med att kalla folk 'lilla' det ena eller andra är utbrett verkar det som.
Själv blir ja gtitt som tätt kallad 'grabben', t.o.m. av folk som antagligen är
yngre än mig (jag är också 30). Irriterande som fan, men jag läser inte in
nåt 'gubbvälde' i det hela. Det är iofs nåt patriarkalt över det hela. Haha, det har jag inte tänkt på förut.

Att man måste säga ifrån är kanske jobbigt men självklart. Folk som inte upplever obehaget är inte varse och kan inte säga ifrån för dig. Att vända sig till mer hyfsade människor och försöka få en förklaring till andra människors
sluskbeteende när det enda de två individerna har gemensamt är könet
är att be om att bli missförstådd.

Det där med 'har du mens eller' känns personligt och är nästan en diskussion
för sig. Det borde absolut inte användas utan fog, men det är en provokation
det inser du va? Ibland vill människor provocera varandra. Det är allmänt känt att just det provocerar kvinnor väldigt effektivt.... eller jag vet det i alla fall.

Att alla människor är sexuella objekt... ja det är väl ett konstaterande.
Vissa tölpar (män som kvinnor) kan inte hålla sina begär inom sig utan måste
treva och kommentera. Det är patetiskt vare sig det är gubb- eller tantslem.
Jag kan förstå att det känns mer hotfullt om man känner sig fysiskt underlägsen. Jag vet dock inte vad man kan göra åt det där, det är ju en ojämlikhet som är svår att komma åt. Våld är ju en absolut allra sista utväg
och ev. kan man diskutera att kvinnor kan få ha nån form av hjälp för att
kunna vara säkra på att freda sig, men då måste man ju rimligtvis förläna
svaga män en liknande möjlighet då det inte är en fråga om kön i sig utan mer
fysisk förmåga som avgör om man kan freda sig.
Men jag vill eg. inte tala om att anpassa samhället utifrån asociala element,
även om det ju givetvis är det man måste göra (nu blev jag nedstämd).

Jag vill inte ställa tragedier mot varandra, men jag tror inte heller att falska
våldtäktsanklagelser är ett lika stort problem som våldtäkter.
Våldtäkter är ett stort problem eftersom de är många fall är i det närmaste omöjliga att bevisa med den grad av bevis som egentligen krävs i en rätts-
stat.
Dessutom finsn det ju så olika typer av våldtäkter som i sig är så väsensskilda
att de nog inte ska förknippas med varandra mer än nödvändigt.

Inte ovanligt att kvinnor kallar män för "lilla gubben" på ett nedsättande sätt. Jag har själv råkat ut för det.

För att återknyta till trådens ursprungliga ämne:

Ja, jag har träffat en feminist (visserligen en av ett oerhört stort antal) som verkligen hade tänkt till själv och som kunde se bortom de feministiska flosklerna utan att för den sakens skull förlora sin grundläggande feministiska ideologi. Hon var iofs sju år äldre än mig och därmed majoriteten av de feminister jag debatterat med. Jag vet inte om det har med saken att göra eller ej.

Men om sanningen ska fram så låter 99 av 100 av feministerna som en hackande LP-skiva. Bara en sådan sak som att kalla sig feminist och påstå att man är intresserad av jämställdhet. Liberalister vill ha jämställdhet (så som jag definierar det), det vet jag inte om jag kan säga om feminister.

Jag tror att det i vissa fall kan ha en del att göra med ålder, som RedX skriver.
I ungdomen är det ju ganska vanligt att man okritiskt hakar på olika subkulturer och idealismen flödar samtidigt som perspektivet på livet och erfarenheten kanske inte är det största....
De vackra, stolta, starka kvinnor jag känner, som djävlar i min låda fightas för sin rätt (helt utan "feminismens" vokabulär) är lite äldre.

De flesta kvinnor som tagit sig fram till en maktposition inom näringslivet eller i andra organisationer använder sig inte av det feministiska språket/synsättet utan av ett kvinnligt/allmänmänskligt och de avstår inte från några rättigheter för det. De låter sig inte hunsas och förtryckas, utan kliver fram, tar plats och kräver respekt för sin kompetens och sitt kunnande, vilket de, om de har täckning för det, naturligtvis får.



Kvinnorna framhäver sin rädsla för att bli våldtagna, och det kan man ju inte ta ifrån dem. Men ute i livet blir även män, gamlingar och barn våldtagna. Kvinnorna är i majoritet, men det är inget specifikt kvinnoproblem.

Kvinnor framhäver sin rädsla för att bli misshandlade och dödade, vilket även män, gamlingar och barn blir (gamlingar och barn blir ofta slagna/dödade av kvinnor). Inget specifikt kvinnoproblem det heller...

Jag försvarar på inget vis att män beter sig respektlös mot kvinnor - lika lite som jag försvarar att någon människa beter sig respektlöst mot någon annan överhuvudtaget. Mobbing på skolor och arbetsplatser är ett inte helt ovanligt problem och det är på intet vis könsbundet.

Starkare människor, oavsett kön, försöker trycka till svagare människor, oavsett kön.
Därför trycker män till kvinnor, kvinnor kvinnor, män män och kvinnor trycker till män.
Det som tar skruv används.
Om någon hoppade på mig för att jag har blå ögon skulle jag ju inte direkt bry mig, utan undra vad den andre personen hade för allvarligt, grundläggande töntfel.
Om någon kommenterade min mage, däremot...