Tänker feminister själva?

Det där låter hårdare än det är menat, men är en av mina funderingar.

När jag lyssnar på den feministiska debatten, så är det väldigt sällan som någon feminist skiljer ut sig från mängden och kommer med egna ord, egna situationer, egna reflektioner. Det mesta jag hör, är samma gamla upprepningar som jag hörde för tio år sedan. Stundtals nästan ordagrant.

Jag har aldrig påstått att förtrycket inte finns, det är bara det att jag har kraftiga åsikter om vad som bör göras åt situationen (praktisk, personlig handling istället för gnäll), så jag kan visst förstå de som läser den tillgängliga litteraturen och "ser ljuset" - men jag kan inte acceptera att tankarna inte går vidare därifrån.

Det verkar finnas en brist i att göra feminismen personlig. Att applicera den på sig själv och sitt eget liv och utgå från det. Diskussionerna är oftast abstrakta, generaliserande och opersonliga.

Det skulle vara så djävla underbart att någon gång få läsa "igår var det en man som försökte..(valfritt kvinnoförtryckande beteende)..men då tog det hus i helvete och jag ställde honom mot väggen och krävde min rätt", men aldrig...

Man kan ha många åsikter om t. ex. Gudrun Schyman (det har även jag), men det erkännande ger jag henne villigt, att hon i alla fall agerar. Hon vägrar vara offer, utan formar sitt liv utifrån sina drömmar och sin vilja och sina villkor. Okej, hon fick inte vara med i sitt gamla parti - tja, då skapar hon ett nytt då!
Så befriande...

Tvärtom, hon lever på att utmåla sig själv och alla andra kvinnor som offer...

Gudrun har noll verklighetsuppfattning!. Sällan har en rabiat feminist varit så korkad, och sen har vi ju Margaret Winberg som påstod att i princip alla Svenska män misshandlar sina kvinnor.

Nej dom kan inte tänka själva, dom sinnessvaga följer sin ledare utan att tänka längre än näsan räcker!.

Det är vad hon säger, ja, och jag skrev ju att jag har mina åsikter om det. Men jag ser också att hon är en kvinna i maktposition som tjänar en massa pengar. Det låter inte alltför "offrigt".

Men visst, vi kan sitta i våra lägenheter, tjäna våra 20-25 papp och inte ha speciellt mycket att säga till om i Sverige och säga att hon, som innehar en maktposition och tjänar mångdubbelt mer, är helt "väck".

Hade hon agerat offer hade hon ju slavat inom äldreomsorgen för 16000/mån och defenitivt inte tagit den plats och den makt hon nu faktiskt har.

Det är just här hyckleriet kommer in i bilden... FI består i princip enbart av överklasskärringar, men hävdar ändå att dom företräder en "förtryckt grupp"...

Ja,ja,ja.

Tillbaka till topic då...?

Finns det feminister i Sverige som tänker själva? Som reflekterar utifrån sitt eget liv, de situationer de själva hamnar i och som ger exempel på detta?
Eller finns bara dessa som rapar de gamla sanningarna som små papegojor?

Finns det feminister som ger exempel på kvinnoförtryckande situationer de hamnat i - och som ger exempel på vad de gjorde åt saken dvs, inte bara gnällde över den rådande könsmaktsordningen?

Finns det, kanske till och med här på FB, feminister som kan berätta om hur de konfronterat chefen över sin lön? Hur de avstått från föräldraledighet till förmån för mannen? Hur de skällde ut killen som kallade dem för lilla gumman, stumpan eller lilla kickan? Hur de klev fram och tog en inihelvete massa plats på det senaste mötet? Hur de stod upp och hävdade sin åsikt istället för att le och vara söta när de hamnade i en konfliktsituation med en man? Hur de krävde ett lika långt straff för rattfylleri som männen får? Osv. i all oändlighet...

Tja, Gudrun verkar ju ha en himla massa folk omkring sig, så socialt handikappad är hon då rakt inte. Tvärtom! Det är vi som sitter på ett fucking forum dagarna i ända, inte hon.

Och återigen: jag håller inte med henne i hennes åsikter, men vissa erkännanden är jag helt villig att ge henne. Bara för att man inte håller med en människa behöver man ju inte göra ner denne totalt i alla avseenden.

Fan, vad svartvitt många ser. Är det bara tonåringar här, eller? Den svartvita livssynen brukar annars gå över vid en viss ålder när man inser att inget är så jäkla enkelt - och att ens egna åsikter är bara just det; ens egna åsikter - och ingen universiell sanning för hela mänskligheten.

Uppenbarligen gäller inte detta Gudrun som fortfarande ser alla män som talibaner och alla kvinnor som hjälplösa offer... Där kan man snacka om svartvit livssyn...

Jag tycker nog att det är ett fenomen som sträcker sig utanför feministdebatten, att folk med en övertygelse argumenterar med begrepp som blivit 'sanna' just bara genom att de upprepats så absurdt mycket.

Det skulle snarast förvånat mig om den här grenen av samhällsdebatten
skulle saknat den typen av argumentation.

Håller med där. Blev lite irriterad bara

´

Det är lugnt.

Katarsis skrev: "Tja, Gudrun verkar ju ha en himla massa folk omkring sig, så socialt handikappad är hon då rakt inte. Tvärtom! Det är vi som sitter på ett fucking forum dagarna i ända, inte hon."

”verkar ju ha en massa” folk omkring sig? Dvs. några socialt handikappade feminister och enfaldiga kommunister. Sitter i ett forum dagarna i ända? Tala för dig själv. Förresten: Vad skulle det vara för asocialt med att diskutera på ett forum?

Katarsis skrev: "Bara för att man inte håller med en människa behöver man ju inte göra ner denne totalt i alla avseenden."

Om hon bara kommer dragandes med gamla lögner. Feministiska lögner, för att klösa sig fast i maktens högborg: Då förtjänar hon inget annat än förakt.

Vad skulle vara imponerande, politiskt, med Gudrun? Att media vidarebefordrar hennes sinnessjuka tidningsankor för att hon vill erhålla publicitet? Hon erhåller endast mitt förakt.