Folkpartiet har fyra starka kandidater att efterträda Jan Björklund

Centerpartiet är idag ett parti som talar mycket om värderingar som till exempel jämställdhet, öppenhet och tolerans. Omsatt i praktisk politik innebär det resultatlöst flum samt en fortsatt ohållbar invandringspolitik vars strukturella konsekvenser bevisat sig bortom alla rimliga tvivel. Detta kombineras med den liberala ekonomismens ABC. Det sammantagna intrycket blir ett radikalt, samhällsomstörtande parti vars skadliga inverkan förmodligen är direkt proportionerlig mot graden av inflytande de får. Så gick det när det före detta landsbygdspartiet försökte tävla med andra borgerliga partier i grenen liberaler. Så som opinionsstödet ser ut idag är det inte ens säkert att de klarar riksdagsspärren.

Originalet Folkpartiet har klarat sig bättre än C i opinionsmätningarna, vilket jag personligen tror beror på att de förknippas med intellektuell humanism. Men fokuserar partiet ännu hårdare på regnbågsfärgat ideologiskt fluff samtidigt som de låter som väckelsepredikanter utsända från Timbro tror jag det finns hopp om att en del väljare tröttnar och satsar på Moderaterna istället. Kort sagt, ju mer lika Fp blir C desto sämre för dem själva och desto bättre för alla andra, och framför allt för Sverige. Det finns anledning att se ljust på framtiden.

/SD-trollet

Okej, jag tycker inte det är "regnbågsfärgat ideologiskt fluff" att prata om jämställdhet, om det är det du syftar på. Men personligen hade jag hellre sett att man försökte göra integration eller kanske försvar (finns ett bra NATO stöd man kan spinna på just nu) till sin andrafråga.

Fyra kandidater och inte en hjärncell att dela på dem emellan. Ullenhag, Ohlsson och Malmström är mer eller mindre vansinniga mångkulturkramare som får Björklund att verka som ett under av integritet. De första två har dessutom förmågar att dyka upp vid en massa meningslösa jippon som t.ex. Pride och vräka ur sig kräkinducerande floskler. Arnholm vet jag inte så mycket om mer än att hon verkar vara rabiat feminist. Säg hejdå till FP. Jag hoppas på Ohlsson, hon verkar vara fruktansvärt oduglig.

Uttrycket regnbågsfärgat ideologiskt fluff refererar till en mix av värdeladdade frågor som rör HBT(Q), feminism och tolerans. Jämställdhet och tolerans mot avvikelser från den sexuella normen är i grund och botten bra saker, men i Fp:s fall tenderar det att bli ett alibi för att man egentligen inte har så mycket att komma med.

NATO-frågan känns sliten men om Fp löpte linan ut med kravliberalism inom integrationspolitiken så hade det nog varit bättre än att inte göra något alls. De etablerade partiernas samsyn på invandringen skulle förbli orubbad, men åtminstone vad gäller integration skulle det uppstå någon form av skiljelinje inom Sjuklövern. Jag vill minnas att Björklund, Ullenhag och Sabuni tidigare presenterat ett integrationsprogram som var så pass tufft att andra borgerliga partier förfasade sig. Ett tecken så gott som något.

/SD-trollet

Sympatisk? Hon är helt vidrig. Själv byter jag kanal så fort hon öppnar munnen. Jag skulle vilja säga att hon är Sveriges värsta politiker.

Erik myten Ullenhag är nog tyvär den enda som skulle kunna axla rollen. De andra tokorna skulle sänka partiet totalt. Inte för att det vore dåligt, men det är alltid kul att ha någon att hacka på och skratta åt.

Det är faktiskt ganska märkligt när man tittar på hur de lyckats att samla ihop en sådan kavalkad av tokstollar i partiet. När man tycker att Jan Björklund är de mest vettiga av dem alla, så har man nått ett nytt lågvattensmärke.

Vilka fakta har vi om folkpartiets nuvarande situation?

I september kommer Alliansen troligen förlora mot de rödgröna och folkpartiet kommer inte att sitta i regeringsställning. Visserligen har Löfven sagt att han efter valet är öppen för att föra samtal med alla partier utom SD, men Björklund har vid ett flertal tillfällen sagt att det inte är ett alternativ att regera med sossarna. Så det blir fyra år i opposition där man har tid och möjlighet att forma en ny politik för framtiden.

Vi har många inom partiet som vill tillbaka till det socialliberala arvet och ett ledarbyte känns logiskt. Man har haft många år av batongliberalism under Leijonborg och suttit i Allians med konservativa där folkpartiet nästan enbart har talat om skolan. Det finns en vilja att plocka upp "mjukare" frågor på agendan. Att SD har kommit in i riksdagen och det politiska klimatet är annorlunda än vad det var när Leijonborg svängde högerut är något man måste ta med i beräkningarna. Alla de tippade efterträdarna är dessutom socialliberala så därför är en svängning åt det hållet logisk av många anledningar.

Folkpartiet kommer med högsta sannolikhet att bli mer ideologiskt socialliberala och lägga större fokus på exempelvis antirasistisk och feministisk politik. Det är min analys. Håller ni med så långt?


Nu kan vi spekulera i framtiden för folkpartiet.

Om folkpartiet drar åt det socialliberala hållet och Alliansen förlorar valet (kanske Reinfeldt avgår?) och definitivt om c eller kd trillar ur riksdagen så uppstår en ny situation i svensk politik. Min stora förhoppning är att Alliansen splittras och vi får en vitalare och mer ideologisk borgerlighet med tydliga skillnader mellan de olika partierna. Där kan folkpartiet profilera sig socialliberalt, visa på att det har en förståelse för att det i samhället finns strukturella problem som hämmar människor. Istället för att det enbart är olika slags reformsocialister och som har den insikten så finns det också ett borgerligt parti som kan ta ansvar för de svagare grupperna i samhället samtidigt som man driver en högerinriktad ekonomisk politik.

Om allt detta händer så ser jag det som logiskt folkpartiet och miljöpartiet närmar sig varandra. Ohlsson öppnade ju redan för länge sedan för ett samarbete med mp, som dock inte gillades av den samlade borgerligheten. Jag ser det också som rimligt att folkpartiet får en mittenroll i svensk politik där man kan rösta på förslag från vänster såväl som höger. Man kommer dock fortfarande prata mycket om "kunskapsskolan", EU och kärnkraft.

Är jag ute och cyklar?

FP kommer inte vilja att uppfattas som ett kappvändarparti igen, men enskilda blocköverskridande uppgörelser är möjliga. Man har gemensamt med MP i migrationsfrågorna och resten av de rödgröna i jämställdhetsfrågorna (minus kvotering). Stödet för Alliansen är stort och samarbetet kommer antagligen att bestå. Frågan är hur det påverkas av att FP eventuellt går efter sin egen linje snarare än allianslinjen? (te.x. föräldraförsäkringen, M har dock blivit mer positiva till förändring)

Sedan Maria Arnholm tog över som jämställdhetsminister har den mer socialliberala profileringen, där jämställdhet är en profilfråga, redan satts in. Men som du skriver så kommer FP nog fortsätta att ha skolan som nummer ett. Man kommer fortsätta med socialliberal retorik som "Klassresan börjar i klassrummet" och ungdomsförbundets "Din bakgrund ska inte avgöra din framtid".

Nästa partiledare tror jag blir Birgitta Ohlsson, men Erik Ullenhag är också möjlig. Annars kanske Jasenko är sugen om det skulle bli så att han inte kommer in i Europaparlamentet?

Jo exakt!!
En gammal major är ju inte vad man normalt förknippar med skarpt intellekt och sunda värderingar..
Men Ullenhag är det som gäller ,han är en teflonklädd skådespelare,de andra alternativen är riktiga tokdårar.

Dåren Cecilia Wikström är en annan kandidat. Hon är väl en korsning mellan Ullenhag och Malmström bara att hennes röst är riktigt skärrande. Hon lär ju bli arbetslös nu i höst då hon åker ur Europaparlamentet...

Ja det skulle inte förvåna mig, hurvida detta leder till ökningar från krampaktiga 5-7% är en annan femma. Det råder ju som bekant rena kriget om "alla" dessa antirasistiska och feministiska rösterna.



Tveksamt. Om något blir det väl flera hinder och framför allt mer EU-hinder, galen feminism och invandring.


Ingen pratar med MP, MP är i en position där de pratar och andra lyssnar. Speciellt kärnkraft är ju ett rött skynke.

Jag tror du är helt ute och cyklar om du tror att FP ska växa med ännu mjukare "liberalism", i mitten är det ju redan smockfullt med partier. Snarare skulle det bli mer batonger men likt andra partier i mitten har man ju triangulerat bort sig helt och försöker driva så lite politik som möjligt för att inte stöta sig med någon. Nä, FP står stilla med något mer skrän från en mindre sansad ledar, frågan är bara om M under en ny ledare eller SD blir störst på högersidan.