Slumpmässiga H i efternamn = överklass?

Tycker att H i efternamn där H inte bör finnas är överepresenterade bland överklassen, är jag ute och cyklar eller hur/vad uppkom detta sett från?
T ex. Berghdahl, Roth etc etc

http://sv.wikipedia.org/wiki/Gammalstavning

Möjligt att det är vanligare bland sådana människor, men inte är man överklass för att man vill behålla sitt släktnamn?

Har fått uppfattningen att det är ganska vanligt bland såna flummare som ändrar sitt namn också, samma människor som döper sina barn till Månstråle.

Det är klart att gammalstavning är vanligt i överklassnamn då släkter i de övre klasserna är måna om sitt familjenamn, och inte byter bort det hur som helst vid giftemål etc, vilket betyder att de antagligen är ganska gamla namn och stavade därefter.

Att lägga in h lite allstans i sitt efternamn var något medelklassen sysslade med för att öka sin egen självkänsla. Visst, de adliga hade h:n i sina efternamn utifrån gammalstavning och skydd av släktnamnet, men de här adliga personerna var alltid få till antalet. Berghdal och Roth är naturnamn, det senare kanske också tyskt. Ofta var den tidiga medelklassen borgare och företagare som lyckades ta sig fram i samhället. Överklass blir de väl då enligt marxistisk logik.

Alltså, jag syftar inte på överklass som adel utan mer "rikare än medelsvensson" och kanske bor i de finare områden i t ex. Stockholm. Så det hela har alltså upphov i gammelsvenska. Att jag märkte detta var att jag började studera nu i höstas och såg att det var extremt vanligt bland "finare" folk att ha efternamn med ett h instucket.(Jämfört med min gymnasie- och skoltid)

Stumma h:n i svenska namn - så kallad dekorativstavning - har inte med gammalstavning att göra. I stället är det från början ett sätt att få namnen att se snofsigt utländska ut. Under perioden 1400-1850 var i princip all invandring till Sverige högprestigeinvandring, där majoriteten av invandrarna hade någon form av tysk bakgrund. Det var alltså fint att ha ett efternamn som såg utländskt ut, i all synnerhet tyskt. Uppenbarligen fascinerades svenskarna av att högtyskan markerade lång vokal med vokal plus h, där h:et alltså från svenskens synvinkel var helt stumt. Stumma h:n blev alltså fint som snus, och hamnade så småningom på en förskräcklig massa olika ställen där det inte var kopplat till någon vokal alls - således inte bara Bergdahl utan också Berghdal. (Däremot inte gärna Bhergdal. Det finns gränser, och den som försöker stava sitt efternamn så får finna sig i att i socialt snobbiga kretsar betraktas som not quite quite.) Däremot är det ju fullt normalt - till och med majoritärt - att dekorativstava det ursprungligen engelska förnamnet Kent som Kenth, trots att uttalat på engelska av detta namn skulle bli helt annorlunda. (Fast detta typiska arbetarklassförnamn går kanske inte hem i socialt snobbiga kretsar hur det än stavas.)

Sammanlagt ca 1000 svenskar heter Philipsson / Philipson där Ph kommer av en finstavning av bokstaven F, i sin tur influerat av den grekiska bokstaven Φ (fi, phi) som ett aspiratoriskt brus. Det h:et är alltså inte slumpmässigt efter p/P. Strax över 100 svenskar heter Adolphsson / Adolphson. Ett och annat gossebarn döpt på tidigt 1900-tal till Adolf torde ha dekorerat sitt framträdande med -ph inofficiellt. Det finns väldigt få Adolph hos SCB.

Vi har också ett antal svenska Mcpherson / Macpherson (med sedvanligt trubbig SCB-notation för McPh.../MacPh...).
Lustigt nog hette tydligen anfadern till Sahlgren:arna i väster Pehr med h, med efternamnet Nilsson, innan det nya efternamnet var myntat. Att i Uddevalla inte skriva Peer kanske var en markering av svenskhet.¹ Men framför allt, sonen Pehr Pehrsson Sahlgren studerade i Rostock och ståtade med trippel-h helt stilenligt med noteringarna ovan.²

Vad gäller antalet invandrare 1400-1850 så ingår väl både skogsfinnar (svedjebruksfinnar) och valloner, men de finska invandrarna till Orsa och norra Värmland torde ha haft låg status. Enskilda bergsmän som de Geer klarade sig utan h, trots hög status.

² Brorsonen Niclas Sahlgren gjorde sig odödlig via sjukhuset.
¹ Anitras kompisar skriver sig Peer respektive Pär (Gynt och Nuder alltså).

Det är sant, men ett specialfall. Något stumt h rör det ju sig inte om här, utan h:et är en del av en digraf med specifikt fonetiskt värde.

Jag tänkte faktiskt på skogsfinnarna, men jag tänkte nog ett steg längre än du. De kom före 1809, och deras överflyttning var således alls ingen invandring, utan inländsk migration. Det är lätt att förledas av dagens politiska karta. Namn av typen de Geer var lågtyska, och hade lågtyskans sätt att markera lång vokal med dubbelteckning. Även om det är väsentligt mer ovanligt än stumma h:n, ingår också dubbeltecknade vokaler i den svenska dekorativstavningsrepertoaren.

Ja tänk va sött det skulle vara att ha en månstråle och en solstråle.

Vilket är det i genomsnitt rikaste för/efternamnet i sverige utöver adelsnamnen?

Vanligaste namn på vd etc?