Vad hade hänt om Muhammed dött innan han hunnit grunda islam?

Hade Muhammad dödats under en plundring hade vi haft ett helt olikt scenario än det vi har idag.
Motsättningarna mellan kristna(framförallt européer) och MENAiter kanske hade varit mindre - Men om vi leker med tanken att Allah's sändebud blev dödad tidigt hade kanske det persiska riket haft större chans att återhämta sig vilket hade lett till att de hade fått större inflytande i MENA och således hade vi haft en annan typ av fiende med en annan religion.

Det är givetvis bara min teori. Antagligen hade kristna länder och olika trosläror inom kristendomen krigat ÄNNU mer med varandra.

Det var kristendomen som skapade de första moderna universteten och och det var kristna kulturer som frambringade naturvetenskap och demokrati - så ja, jag skulle vilja mena att kristendommen har i det stora hela haft en positiv roll.

Muhammed ägnade sig åt plundringståg, ja....

Det här var ju dagens överdrift...

Jag tror inte att Bacon, Discartes mfl. håller med dig om att kristna kulturer frambringade naturvetenskap. Snarare tvärt om. Sedan härstammar både universitet och demokrati från Grekland, när de definitivt inte hade en kristen kultur.

De flesta stamledare ägnade sig åt plundringståg, så även våra nordmän. Vad vill du ha sagt med den saken?

Ja, det var du som förnekade att Muhammed var en rövare, men nu tycks du ju medge det - min kontrafaktiska frågeställning går ju ut på att han dödas under en plundring.

Både Decartes och Bacon som du nämner var ju verksamma i en kristen kultur och inte en muslimsk. Decartes ägnade sig för övrigt också åt gudsbevis.

Ärligt talat så kan man inte säga att naturvetenskap har rötter i en specifik religion. Det handlade om interkulturellt samarbete där samtliga religiösa grupper deltog. Arabien råkade för tiden bara ha ett mer kunskapsfrämjande klimat - ett klimat som senare kom att återfinnas i Europa.

F.ö. så rövade Muhammed efter det att han fått inflytande, och inte innan. Så vitt jag vet. Jag vet inte om det påverkar frågeställningen i tråden eller hur relevant det ens är. Muhammed var helt enkelt en krigisk ledare om du frågar mig. Och det är inte speciellt ovanligt för en ledare att vara.

Vi hade haft exakt samma utgång som vi har nu när det gäller ledarna efter Muhammeds död. Sunnimuslimerna skulle fortfarande anse att Muhammeds avkommor skulle bli dess efterträdare, medan shiamuslimer skulle anse att rätten till ledarskapet återfanns hos Ali och hans familj.
De arabiska civilisationerna hade inte någon riktig ordning på vilka som skulle leda "riket" och "umma", dvs själva dogmen och trossystemet.

Sedan var inte Muhammed så pass viktig som vi västerländare tror. Under Muhammeds tid var religionen enbart en personlig religion med små sekter. Det var under tiden för Ibn Fadlan som Islam började sprida ut sig och bli territoriell (då hade Islam funnits i 300 år).

Problemstrukturen inom Islam skiljer sig lite från den problemstruktur som finns inom kristendomen. Inom Islam är det konflikten om vem som ska ta över efter Muhammed (beskrivet ovan) som rör upp de mesta konflikterna. Muhammed fanns på riktigt som en ledare för sitt folk. Han var en krigare med en viss åsikt. Därav blev det ett fysiskt och andligt tomrum när Muhammed dog. Vem skulle nu ta över ledarskapet över folkstammen? Den andliga sfären var inte mycket att diskutera då "Alah/Gud" alltid var den som var först och i sin egen person.

Inom kristendomen har vi egentligen ingen konflikt över vem som ska ta över efter Jesus. Han var ingen folklig ledare. Han var mer en "akademisk" ledare i sin filosofi. Det var romarna som var folkets ledare under denna tid. Det är mer en konflikt över hur vi ska tolka Jesus "testamente".Dock har ju alltid katolicismen funnits som den starkare delen, och den ortodoxa tron har alltid funnits där i bakgrunden. Protestantismen nämner jag inte här då den enbart är ett spädbarn jämfört med de andra. Däremot har detta spädbarn lyckats åsamka fler krig inom trossystemet än vad Islam har lyckats göra.

Konflikten mellan kristna (västvärlden) och Muslimer (arabvärlden, det du kallar för MENA-iter) är mer en process där de båda stora imperierna alltid har krigat om vem som ska ha Europa. Det hade förut föga med religion att göra. Det var under medeltiden samt svensk stormaktstid som religionen fick en roll i krigen. Det var alltså, trott eller ej, västerländska kungar som hejade på korstågen och gick in i kristendomens namn istället för i nationens namn.

Muslimerna har aldrig använt sin "Jihad", dvs försvarandet av "Umma", vid krigsföring mot Buddhistiska grupper, eller mot kina etc. "Jihad" är bara en version av "Pax Romana", "Pax Brittanica". Att värna för de medlemmar som finns med i just det samhället.


Tänk nu också på att du befinner dig i historiadelen av forumet. Inte i religion eller i I&I.

Jag sa att Muhammed inte var en rövare. Vi befinner oss i historiadelen av forumet och då diskuterar vi främst i termer som gällde i den tidsepok vi skriver om. Rövare är något som vi uppfann under senmedeltid.


Ja, de var verksamma i en kristen kultur. Ja, de var offentligt kristna. Men de hade inte sina framgångar genom sin kristendom! Tvärt om, Bacon blev ju tom antastad av kristendomen för sina böcker!

Nej, Decartes ägnade sig åt att kunna utröna om något i bibeln vad sant. Som de flesta filosofer, försökte han bevisa en del av påståendena som fanns i bibeln. Han förskönade en del av sina fynd så att de passade kyrkan. Han ägnade sig aldrig åt "Gudsbevisning".

Hade Mohammed förlorat mot de polyteistiska araberna hade han bara fallit i glömska som en av många självutnämnda gudstjänare.

Utan något islam ( alltså utan någon Mohammed ) hade araberna fortsatt som tidigare och stridigt om balans. Mohammeds stora nisch var ju hans enande av araberna under en flagg. Till sist hade kanske en annan arabisk stam blivit mäktigast, alternativt hade Bysans och Axum missionerat kristendomen. Araberna var trots allt ett irritationsmoment för bysans, som förmodligen, efter en återhämntningstid skulle tröttna på deras alster.

Ungefär det här kan jag hålla med om att spekulationerna mynnar ut i. Araber var både buffrar (vänner) och plundrare (ovänner) till både Bysans och Sassaniderna. Men deras relativt resultslösa krig mot varandra skapade något av ett maktvakum. Detta maktvakum identiferades troligtvis av arabiska nomader som annars brukade handla med eller röva på landsbygden. En nomadisk invasion av Irak och Syrien hade därmed inte behövts uteslutas p.g.a. Muhammeds tidiga död. Det tåls däremot att säga att den muslimska expansionen i sig själv var så expansiv då muslimska krigsledare inte ville slåss mot sina likar, utan var tvugna att vända sig till 'otrogna'. Så Islams icke-existens skulle kanske ha förhindrat den stora expansion som nu faktiskt hände. Men det är inte omöjligt att araber skulle ha kunnat karva ur sig ett rike i dagens Irak/Syrien utan Islams hjälp.

Buddhism kan knappast anklagas för framåtanda. Starkt rådande "Bliv vid din läst". Kan knappast anses som religion heller snarare en filosofisk tanke.