Citat:
Ursprungligen postat av
herrwille
Blir så glad när jag läser den här trippen! Du beskriver det exakt så som jag upplevde det min första och enda gång. Det kan vara den värsta mardröm jag varit med om fast ändå så ångrar jag det inte.
Man kan se det som en metafor då Jesus torterades och dödades. Men han dog för en god sak och gjorde upp med döden och kom tillbaka med något mycket bättre.
Jag ser nästan ner på tripp-oskulder som inte vet vad dom har gått miste om här i livet, alla system som människan inte upptäck än men jag och allt det som psyket kan utsätta den vänligaste själen för.
Jag har redan varit där på botten och har därför nästan inget att vara rädd för.
Kan hålla på hur länge som helst.
Några frågor
•Den natten kändes det som att jag gick runt och snackade historier och predikade om allt som jag var med om, gjorde du det?
•Var var du någonstans under trippen? Var den här biosalongen i vardagsrummet eller hade du bara flygit iväg någon annanstans?
•Hur var din polare?
Det är ganska skönt att veta att fler upplevt liknande hemska saker. Man önskar ju inte någon annan ett sånt helvete, men samtidigt talar det om att vi har gått igenom detta av en anledning och är inte ensamna om det.
Vi upplevde det och det hade stor mening. Det var som att få face your fears verkligen och nu ha kommit ett stort steg längre i bekämpningen mot ondskan.
Vi är renade efter att ha varit i botten och accepterat hur saker ser ut men funnit livsenergi till att fortsätta förstärka det friska.
Känner igen mig i det du säger, har nästan inget att vara rädd för.
- I denna snedtripp minns jag inte att jag predikade, var på tok för skräckslagen eller vände mig inåt och som skrivet gömde mig ner in i soffans bollster tillslut.
Under andra trippar har jag predikat, fått en sorts inspiration om att jag är någonting och alla andra är något annat och vi är på en speciell plats i en annan tid och flutit med i detta. Det har blivit som sagor.
Om jag hade gjort så under den här snedtrippen så hade jag kanske lekt hos min polare att det är en biosalong med soffor och ljus och jag vet inte vad. Det är som att han blev så skrämmande att ingenting av alla sagor i mig kom ut ur min mun utan jag upplevde dom "bara" i closed eye visions och fantasin.
- Biosalongen var inuti de oändliga fraktaler som låg som zick-zack (fast böjligare) upp mot skyn. Eller inte ens upp mot skyn, snarare bara ligger där i kosmos.
(Skrämmande lite när man kommer till den punkten så man inser att allt är bottenlöst, himmel och marken är inte slutgiltiga, utan finns alltid något mer där under eller över.)
- Hade jag varit med andra polare som jag mår bra av så hade vi lekt och haft roligt.
Problemet är att S är dödsallvarlig, seriös och bara helt skum... Kände mig inte trygg alls. Det konstiga är att vi har jätteroligt ibland, men sen kan det bli så otryggt eller skrämmande och kallt...
Jag har faktiskt polare som det alltid känns tryggt med oavsett seriös allvarlig stämning eller inte.
Jo, när jag och S har träffats efteråt har jag kunnat se vilka grejer hos honom jag faktiskt inte trivs med och har därför tagit lite mer avstånd från denna polare.
Jag är noga med att ta till mig de bra sidor hos både honom och andra polare, men inte förvänta mig att vi ska kunna connecta lika bra i andra avseenden.
Har du erfarenhet av grönsaker i tripp eller vad? Hehe
