Folk som låter grönkläderna gå över huvudet?

sen måste jag säga att det är väldigt få från insats som är ute när det är dags att leta efter försvunna eller översvämning då är det mest Bev som ställer upp, så är det hos oss ialla fall.

Det finns ju en hel del hemvärnssoldater med grundutbildningsbakgrund i icke stridande befattning, som tex kock, väderbiträden, samband, flottan osv. Inget ont om dem, men när de sedan placeras i en hemvärnspluton (insats) väger deras markstridserfarenhet ganska lätt.

Problem blir det när de ganska omgående rasslar upp och blir gruppchefer. Visst, man kan vara en bra gruppchef och leda "normal" verksamhet ganska lätt, dvs upprätta bevakning runt ett objekt och motsvarande. Det är när man växlar upp uppgifternas komplexitet lite grann, som plutonens anfall, eller ännu hellre (halv)kompanis anfall, utan understöd dessutom, som det ofta går på röven.

Oefarna chefer, förbandet inte samövat och bristande personlig färdighet på främst understödsvapen är de friktioner som jag oftast observerat. Men, det är ok i dagsläget. Vi är kanske inte insatsberedda för typinsats 5, men det finns en kader att öva med och skulle behovet finnas kan man alltid kräma ur mer utbildningstid för organisationen.

Problemet verkar inte vara att han är militär utan att han är ett rövhål och mytoman.

De orden och några till använder jag fortfarande ganska flitigt trots att det är ett par år sedan man muckade nu. Alla sköna militära ord man fick höra stup i kvarten när man låg inne var bland det bästa med den tiden!
Många av de orden är även fullt gångbara även ute i det civila, nyttjar dem absolut inte för att framställa mig själv som cool för att "jag minsann gjort lumpen, sovit i 12-tält, ätit grönpåse och skitit i Tunna Bertil", utan snarare för att jag tycker orden är kul och sköna.

Har aldrig varit och kommer aldrig att bli någon MÖP, gillar bara stuket på snacket.
Allra skönast är att beskriva riktigt onobla grejer på militäriskt manér.

Inte med uniformen på och med vapen i handen.

Vanliga soldater, var därför tjuvarna fick gå så fort befälet fick reda på det. Det var ett vanligt militärbefäl, han blev nog rätt svettig där ett tag, fatta vad skit de hade fått om det kom ut att militären hade gjort ett ingripande mot civilpersoner.

Den stora frågan är ju om tjyvarna var gripna eller omhändertagna. Ett vanligt militärt befäl kan inte upphäva ett gripande utan det är rapporteringsplikt och sedan är det bara att vänta tills Polis anländer.
Har de gjort fel så kan gripandet upphävas men som sagt inte av ett lokalt militärt befäl. Var de dock enbart omhändertagna så kan det mycket väl ha gått rätt och riktigt till även om soldaterna inte får omhänderta någon på misstanke om stöldgods. De behöver dock inte uppge skälet för omhändertagande till de misstänkta utan det kan vara sabotagemisstanke eller dylikt (det var trots allt på militärt område?) där ett omhändertagande inte alls är en dum åtgärd (juridiskt gummiband men det räcker med att de inte kan/vill legitimera sig och håller på med någon onormal verksamhet inne på militärt område).