Korstågen ur ett muslimsk perspektiv?

De nordliga arabernas makt innan islam kan till mycket jämföras med makten de olika germanska folken besatt under folkvandringstiden. Araberna, liksom germanerna innan tjänade nämligen som mäktiga foederati och allierade till romarna och sasaniderna vilket gav dem makt, prestige och rikedomar då de blev betalade för att stå till ett imperiums tjänst samtidigt som de gjorde sig rika på att plundra det andra. De södra arabiska civilisationerna har historiskt sett tenderat att vara välmående då deras geografiska placering och inhemska handelsvaror gjorde dem rika på handeln till dem liksom handeln mellan medelhavet och indiska oceanen.

Araberna hade dessutom, mig veterligen, tack vare sitt klimat lyckats komma relativts sett undan från den justinianske pestens härjningar vilket gav dem en viss befolkningsmässiga fördel gentemot de båda imperierna som drabbades av manskapsbrist.


Gällande TS fråga gällande de islamska erövringarnas mytomspunnenhet så skulle jag snarare likna dem vid Alexander den stores erövringar än korstågen då det förstnämnda har mycket mer av en manifest destiny-känsla samt är början på en ny tidsålder medan det sistnämnda är ett romantiserat misslyckande ur ett västerländskt parti.

Muslims and crusaders:
Christianity's war in the middle east 1095-1382, from the islamic sources.

Skriven av Christie Niall.

Varken läst eller hört talas om boken men hittade den i min mapp med böcker om medeltiden, kan lägga undan Djingis Khan ett tag och se om den är läsvärd.

Muslimerna blir extremt kränkta av korstågen, vilket är ironiskt med tanke på att de själva försökte erövra hela Europa under medeltiden med hjälp av en moorisk negerarmé, men stoppades av den heroiska germanen Charles Martel, hade det inte varit för det germanska blodet hade vi alla varit slöjbärande bajsbruna sandnegrer vid det här laget.

http://3.bp.blogspot.com/-5zd5rBjh3C...les_martel.JPG

Mer, skulle jag tippa. Muslimska fundamentalister refererar hela tiden till den tidiga. "rena" islam och det verkar som den uppfattningen i någon mån delas av stora delar av mainstreamislam. Du kan jämföra med kristnas fixering vid Jesu liv, det antika Galileen etc etc som också var ganska mainstream för 150 år sen.

Resten av den muslimska historien har svårt att nå upp till samma höjder. Dels var islam splittrat, och dels fick många av kaliferna dåligt rykte. De misslyckades också med att stå emot mongolerna. Efter det följde osmanerna, som var turkar och inte hundraprocentigt renläriga. De är rätt talande att de kallade sig för sultaner och inte kalifer.

Debatten om korstågen har gått så många varv att den är svår att hålla reda på, ungefär som den industriella revolutionen eller världskrigen där det finns metadebatter om metadebatter. Mitt intryck av resultaten är att korstågen blivit viktigare för muslimer i modern tid, till stor del som en intellektuell och propagandistisk respons på västerändsk kolonialism i regionen. Notera även att korsfararna aldrig kom i närheten av islams heligaste platser och aldrig erövrade, eller knappt ens hotade, muslimska ekonomiska och politiska centra som Bagdad och Kairo.

Historiskt var korstågen lite av ett mellanspel och (som redan nämnts i tråden) delvis ett svar på muslimska invasioner av Europa och de kristna delarna av Mellanöstern. De sammanföll dessutom med mongolernas förstörelse av Bagdad och krossandet av kalifatet, som fått mycket stor betydelse för muslimsk historieskrivning, och följdes direkt av osmanska riket som varade ända in i modern tid och vars upplösning ledde direkt till dagens politiska situation.

Nä, förföljerserna kom långt senare. Dåtidens människor såg inte Islam som en egen religion utan som en ny kristen sekt bland andra som fanns på den tiden. Att betala skatt till centralmakten i Konstantinopel var extremt impopulärt i de bysantinska provinserna i MENA, när beväpnade representanter för den "nya kristendomen" dök upp fanns det ingen anledning att slåss mot dem utan man bytte sida.

Fast det stämmer inte. Dåtidens St. John av Damaskus beskrev islam som "The heresy of the Ishmaelites". Alltså oberoende från att vara en del av den kristna tron, utan en motsättning till dess läror. Det var snarare en allmän uppfattning i Östrom att Muhammed och hans folk följde en trosuppfattning som hade lite likheter med den kristna, men att det var en annorlunda religion i sig.

Så det vore troligare att de som konverterade gjorde det vid militära förluster, snarare än vid en missuppfattning om att islam var en gren av kristendomen. För dessa konverteringar skedde i massor och sällan fredligt. Kolla bara på den etniska rensningen av Sassaniderna så kan man bilda en uppfattning om hur tillmötesgående de muslimska kalifaten var.

Om det skulle stämma hur kunde området som idag utgör Libanon ha Kristen Maioritet fram till rätt nyligen efter nästan 1500 år av Muslimskt styre.
Jämför med Spanien/Portugal som hadde muslimskt styre i runt 4/500 år där Islam i princip försvan efter den kristna återerövringen
__________________

På grund av den hårda beskattningen av "dhimmi" folket (bokens folk), det vill säga judar och kristna. Dessa valde att leva vidare i diverse muslimsk stat men under villkoret att betala en väldigt hög skatt och fick endast under det villkoret behålla sin trosuppfattning. I fallet med sassaniderna så rensades de etniskt eftersom de inte var dhimmi, utan zorotrianister.

"Reconquistan" som du nämner var, som namnet lyder, en återerövring och de båda staterna ansåg inte att islam hade en plats i deras strängt katolska riken. Detta eftersom islam expanderade in i den Iberiska halvön i form av en väldigt aggressiv krigföring 400-500 år tidigare. Ska vi spinna vidare och jämföra med de libanesiska maroniterna så kan man betona faktumet att maroniterna var där innan islams uppkomst och muslimerna i Iberiska halvön var frånvarande under kristendomens etablering på halvön.

Det stämmer att ickemuslimer betalade en extra skatt (har ingen aning hur stor den defakto var)
https://sv.wikipedia.org/wiki/Dhimmi
Här kan du läsa att Kristna/Judar viserligen blev högre beskattade men samtidigt var befriade från främst all form av Värnplikt (Landets försvar).
I övrigt fick man oftadst utöva sin Religon fritt men inte Misionera.
Jag har läst nånstans (kommer inte ihåg var) att Egypten faktiskt hadde icke muslimsk majoritet fram till 1200 talet och i det Muslimska Spanien/Portugal blev aldrig Islam någon majoritetsreligon.
Detta jämfört med vad som hände Muslimer/Judar under Reconquistan av den Pyrineiska halvön.
Den Muslimska Terorism vi ser idag har ju ingen Historisk Tradition (ja vet att undantag fins) utan uppstod runt 1985/90 och hur den upstod ja det kanse ska diskuteras i en annan tråd.
Fast jag har en lite konspiratorisk teori.
Runt 1990 slutade ju det kalla kriget och Vapenindustrin måste ju ha kunder/Många Generaler ville fortsätta att leka Krig men..........

Vare sig kristna eller muslimer försökte normalt sett masskonvertera varandra. Exakt vad det berodde på vet jag inte, men möjligen fanns det någon sorts ömsesidig respekt för den andra sidan som en "riktig" om än inte likvärdig religion. Hos islam uttycks detta formellt i dhimmisystemet, som särskiljer judar och kristna från hedningar.

Det stora undantaget var reconqusitan, men den sågs som ett nationellt befrielskrig vilket påverkade känslorna. De kristna försökte inte masskonvertera muslimer under korstågen.