Korstågen ur ett muslimsk perspektiv?

För att utveckla topic är jag intresserad av hur korstågen betraktades då, och hur det betraktas idag i den muslimska världen? I denna tråd vill jag också gärna ha tips på litteratur och hemsidor där man kan läsa vidare om den muslimska världens syn på denna högmedeltida företeelse?

Dessutom: är Islams erövringar på 600-talet till 700-talet lika mytomspunna bland muslimer som korstågen blivit i den kristna världen?

Hej!
Jag vill börja med att starkt rekommendera en bok till dig som faktiskt finns på svenska. Den besvarar din frågeställning fullt ut, och det är den jag i min tanke refererar till när jag skriver om detta ämne. Boken heter "Korstågen enligt araberna", skriven av Amin Maalouf. Den går att få tag i på Adlibris och andra svenska bokhandlare. Om du nu är sugen på att läsa så är det förmodligen bättre om du läser denna boken än att jag sitter här och skriver om vad jag läst i boken. Men jag kan göra en kort sammanfattning, har lite ont om tid just nu.

Kort och gott så var både turkar och araber väldigt oförberedda på det första korståget och ingen visste riktigt hur man skulle reagera på angreppet. Det "muslimska riket" var uppdelat i många olika statsområden där varje stad i princip vad självständig. Till en väldigt lång början så vad muslimska kungar väldigt försiktiga och ingen ville hjälpa sin religiösa broder. Med andra ord så var inte religion någon speciellt god sammansvetsare för muslimerna under denna tid. När de kristna till slut gick "för långt" så började figurer som Nur-Adin och den kände Salah al-din att dyka upp för att göra motstånd och försvara sina hemland. Men det var till en början väldigt trögt att mobilisera arméer för den muslimska sidan. Det kan även tålas att nämnas att kristna även slogs mot andra kristna i det helgia landet och att muslimer i hög grad slogs mot andra muslimer under denna tiden. Precis som kristna slogs mot kristna hemma i Europa.

Det är en väldigt omfattande topic, men det jag tog med mig av boken var att det handlade väldigt lite om religion, och väldig mycket om prestige och rikedom. Ingen verkade vara speciellt sugen på att slåss i sin guds namn, utan snarare att vinna rikedom och få ett bättre liv. Detta syns väldigt tydligt under det sista korstågen mot levantinen då man ändrade riktning från Egypten till sina kristna bröder i Konstantinopel, av den enkla anledningen att där fanns mer rikedomar att hämta.

Idag kan jag tänka mig att många äldre och extremister gärna gör kopplingen att Israel är en korsriddarstat, men detta vet jag inget om.

Din andra frågeställninge om den muslimska expansionen verkar lite luddig. Vad är det som är mytomspunnet?

Jag tror jag förstår vad du menar. Saken är den att muslimer ( eller i alla fall araber ) tänker väldigt mycket ''vita mannens börda'' ( eller i det här fallet, olivfärgade mannens börda ) kring det här. De anser att de tidiga muslimska erövringarna gjorde världen så mycket bättre att det var helt okej. Utbildningen i muslimska världen är trots allt rätt kass och såklart väldigt vinklad. Den genomsyras helt och hållet av anti-intellektuell panarabism, som inte slås ur huvudet på folket pågrund av att menaiter är otroligt tjurskalliga.

Det där är väl knappast vad TS syftar till? Det är helt osammanhängande, för att inte tala om osant.

Jag tackar för både boktipset och beskrivningen.

Vad jag menar är att korstågen är ett ständigt återkommande ämne i Europeisk historia, vilket genom århundraden lett till att det skapats många subjektiva uppfattningar byggda på samtidens ideal. T.ex. uppfattas korstågen idag som mer eller mindre religiös fanatism, medan det under 1800-talet betraktades med mer romantiserade berättelser. Kanske egentligen är, som du säger, en ganska konstigt fråga, men som sagt finner jag det högst intressant

Hänger du med i min frågeställning?

Nu följer jag med! Och jag vet tyvärr väldigt lite om hur muslimsk skönlitteratur ser på den muslimska expansionen. Jag håller däremot på att läsa "The great arab conquest" just nu. Författarna brukar ha en liten kort diskussion och egen reflektion på slutet. Så i värst fall får du vänta på att jag läst klart boken och kommit till detta avsnitt. Du får nog hoppas på attnågon annan kan besvara den frågan. Det enda jag vet är att stora personer såsom Abu Bakr och Khalid ibn al-Walid fortfarande är storheter inom muslimsk skönlitteratur. Båda var väldigt framstående i de första skedena av expansionen, främst i Iraq och Syrien. Tyvärr så kom ju mongolerna och trashade biblioteket i Baghdad, så mycket litteratur och inspiration har förmodligen gått förlorad på den vägen. Men den verkliga guldåldern i arabisk historia är det som skedde i det rikt kulturella och intelligenta Umayyad-riket i dagens Spanien. Förlusten av Andalusien (Eller Spanien) är något som är en populär story-teller, så vitt jag vet.

Men som sagt så vet jag inte så mycket om hur dagens eller historiens skönlitteratur ser på denna tiden.

Av det jag citerade, så jo, det är förmodligen det TS syftade till. Åtminstone om vi pratar de muslimska erövringarna år 600-700. Osammanhängande var det inte heller.

Nu när vi fått ytterligare klartecken från TS så efterfrågade han om hur skönlitteratur skildrar denna perioden. De arabiska rikena var förmodligen de mest intelligenta rikena på jorden under sin tid och hade överlägsen utbildning. De första universiteten var gratis och skapades under Ummayad-imperiet i dagens Spanien, dit alla var välkomna, muslimer liksom buddhister och kristna. De bevarade och vidareutveckalde grekisk vetenskap som Europa mer eller mindre förkastade. Jag upplevde ditt inlägg som både osammanhängande och osant. Men det är som sagt min uppfattning. Jag förstår f.ö. inte vad du menar med "'vita mannens börda". Något som kanske kan bidra till min oförståelse till vad du skriver.

Vad gäller erövringarna i sig så gjorde muslimer på liknande sätt som de kristna kom att göra under sina senare korstågstider. "Tro på vår gud, betala skatt, eller dö". Så visst fanns det någon form av panarabism i det hela. Men resten av vad du skriver håller jag inte med om.

Jo, och vi västerlänningar är väldigt stolta över korstågen. Aldrig har väl blattarna fått så mycket stryk som under korstågens tid, och vi har många västerländska hjältar att tacka för den insatsen. Rickard Lejonhjärta är bara en i mängden, och givetvis Ivanhoe också.

Spöandet var högst ömsesidigt och varierade i tiden. Saladin, Nuradin och Baybars är väl de mest kända hjältarna ur muslimskt perspektiv. Nuradin och hans far var de förste som enade muslimerna under samma flagga, som innan dess hade slagits mot varandra och inte brytt sig så mycket om invasionen av de kristna.

Saladin tog vidare Nuradins tradition och Baybars var den man som avslutade dealen.

Nja, muslimerna var först med att visa aggression mot Europa, man expanderade extremt snabbt på 600-700 talen oftast genom våld. De kristna som bodde i mellanöstern och nordafrika blev brutalt förföljda av muslimerna. Dessa områden var från början kristna/judiska. Hur ser det ut idag? Not so much...

Korstågen var en reaktion på muslimernas återkommande försök att med våld ta över Europa. Nånstans på 1100-talet fick man nog och påven utlyste korståg, som var tänkt att mota bort muslimerna som var långt inne i Europa. Det muslimska hotet var så allvarligt att de hade erövrat flera viktiga kristna knutpunkter. Tittar man på historien kan man lätt dra se att korstågen knappast var en random oprovocerad attack mot den muslimska världen. Det var ett svar på 400 år av försök till invasion.

Historien upprepar sig i skrivande stund, fast på ett lite annorlunda sätt. Och när Europa blir argt, blir det argt på riktigt! Skulle inte bli förvånad över ett korståg 2.0

Typisk propaganda.

Om så var fallet hur kunde då ett universitet finnas i Konstantinopel (dagens Istanbul i Turkiet) år 425 om muslimerna var först med utbildning?

Ni muslimer (om du är en) vill ju gärna ta credit för allting och "glömma bort" att andra riken och folk fanns i området och där ni "stal" dem andra folkens idéer och uppfinningar i samband med de arabiska erövringarna.

Att erövra militärt romerska provinser som Syrien, Egypten, och hela persiska riket ger mycket rikedom och tillgång till vetenskap. Men det har många som hyllar Islam ensidigt svårt att fatta.

Var hade araberna varit innan de arabiska erövringarna? Jo levt som barbarer i den arabiska halvön och slagit ihjäl varandra för en bit bröd.