Varför har grundämnen inkonsekventa namn?

Varför är namnen på grundämnena inkonsekventa? Vi har magnesium, men också vanadin, som heter vanadium på många andra språk som norska, danska, tyska och engelska. Vi har aluminium, men även titan, som heter titanium på engelska. Neodym på svenska, neodymium på engelska. Molybden/molybdenum, tantal/tantalum, uran/uranium osv...

Varför lägger man inte till -ium eller -um till alla namn på svenska, Eller varför förkortar man inte aluminium till alumin och magnesium till magnes/magnen?

Jag funderade på om det beror på att man inte vill latinisera namn som ursprungligen inte är latinska, men einsteinium m.fl. grundämnen har ju inget latinskt ursprung.

Det är nog mest en vanesak. Alla nya grundämnen slutar dock på -ium, fast lustigt nog är förleden på grekiska, nämligen grundämnets ordningsnummer.

Det är lite lustigt med "konstruerade" ord som är både grekiska och latinska. De är vanliga inom medicinen. Esofagus är t.ex. en förenklad stavning av oesophagus som är en latinisering av grekiska οἰσοφάγος. Det är dock helt och hållet konstruerat. Romerska läkare kallade matstrupen för fistula cibalis alltså just "matgången".

Bakom de haphazardiska namnen finns en samverkan med tyskan, som stod högt i kurs för 100 år sen, inte minst i kemien. Gasformiga grundämnen har sin egen [o]systematik.

Än idag ser man korsord med fel beteckning på jod. Rätt beteckning är I. Tyskan vacklar mellan „Jod“ / „Iod“. Branschen har tvärs språken en surdeg med antimon och Sb.

Vardagsnamnen »väte« /„Wasserstoff“ är synnerligen odemokratiska, eftersom oxygeniet står för 16/18 av massan i vätan vatten.

En intressant grundämnesbenämningsmärklighet är ju wolfram, som har ett svenskt namn på engelska (tungsten), men ett tyskt namn på svenska.

Detta adjektiv bara måste beteckna en synnerligen okänd gren på den judiska folkstammen.

Japp. Och heter det vismut eller bismut egentligen, och, isåfall, varför?

Det är tvärtom synnerligen demokratiskt, enligt principen en atom - en röst. Hurpass mycket reschuscher som en given atom förfogar över är om något odemokratiskt att ta hänsyn till.

Vad jag förstår beror det på att tungsten på svenska redan var upptaget för ett (wolframinnehållande) mineral. Plus att varje svensk över fem år vet att en metall inte är nån jävla sten.

K - kalium (sv), potassium (eng)

Vad hände där?

Vad tänkte folk på när P utan h fick stå för Φ i Φώσφορος (phosporus)? En random refrängsångerska vet att F-ljudet skrivs Ph om man vill vara lite sophistiquerad.

Vid röstsammanräkning är det just massorna som räknas!

En elektron, en röst, så blir det ändå 8/10 till O i vattenmolekylen H²O (här sedd uppifrån). Må vara att två elektroner är en sorts vågmästare i detta våta element som inte är något element i internationell mening.

Varför heter Amerika "Amerika"?

http://www.ehinger.nu/undervisning/i...r-amerika.html

Varför kallas Amerikas urinvånare "indianer"?


http://sv.wikipedia.org/wiki/Indianer

Inkonsekvens? Histora? Eller är det samma sak?

Lite off topic: engelskans "window" är ursprungligen nordiskt, medan svenskans "fönster" är etruskiska lånad via latinet och tyskan

Båda de namnen är helt idiotiska.

Jag undrar om det kanske inte har att göra med att 'I' ofta skrevs som 'J' som inledande bokstav i vissa namn förr? Jag misstänker att det beror på att man inte gjorde skillnad på versala 'I' och 'J' i tidiga frakturstilar?

Kameratillverkaren Industrie- und Handelsgesellschaft mbH förkortade sitt namn till "Ihagee" (IHG utskrivet fonetiskt), men man stavade det Jhagee. Agfas objektiv Igestar skrev man ofta ut som Jgestar. Det finns exempel utanför kameraindustrin också, men dessa var de första jag drog till minnes.

Kalium är latiniserad arabiska, medan potassium är en latinisering av det nederländska ordet för pottaska. De betyder faktiskt ungefär detsamma.