Hjälpverbslös perfekt i huvudsats?

Jag delar dina intuitioner.

Ja, men indirekt. Svenska »måste« har konvergerat med »må ske« men har i vissa situationer rollen av två verb. Då bleve det för mycket med fyra verb i rad: *»må ske har fått«.

Samtidigt: »ska fått« betyder här »sägs fått« och dét kan jag säga och skriva. Redan vid tre verb i rad är man beredd att stryka det minst betydelsebärande.

I dag i DN läser jag:

http://www.dn.se/sport/fotboll/johan...aldrig-anglar/


Vilket inte känns så dumt och därför stärker mig i tron att antalet stavelser kan vara inblandat.

Men här är det ju – precis som i ditt förra exempel – bisatser.

Fast det spelar väl roll enbart för möjligheten att utelämna har eller hade. Ha är ju alltid lika redundant oavsett om det är bisats eller huvudsats.

Visst, diskussionen utgick från huvudsatser, men kan det inte vara intressant att reflektera även över hjälpverbens påverkan på om ha finns med eller inte i bisatser? Min tes är alltså att man inte lika gärna säger och skriver att han ska/bör/kan gjort som att han skulle/borde/kunde gjort.

Det verkar onödigt att starta en ny tråd för det, och sakerna hänger nog delvis ihop.

Edit: Förutom skillnaden i antalet stavelser kan det väl finnas en (upplevd) modal skillnad som eventuellt kan spela in. Preteritumformerna har naturligt mer av konditionalis över sig.

Jag tycker inte det känns som om det har något med antalet stavelser att göra utan det är precis som du säger.

Modalt hjälpverb i preteritum -> Inga problem att utelämna "ha"
Alla övriga fall -> Det känns mer eller mindre avigt med att utelämna "ha"

Han kunde stängt av mobilen // Helt OK
Han kan stängt av mobilen // Nja?
Han förmoda(de)s stängt av mobilen // Tja?

Egenligen är det ju lite konstigt då "ha" är precis lika redundant i samtliga fall.