Citat:
Ursprungligen postat av
rostbiffsglade-rolf
Intressant hur olika uppfattningar man kan ha. Själv tycker jag att det med film är lite som med musik när det kommer till sinnesstämning. Är jag deppig så fungerar det inte med en hurtig feelgood-låt för att komma i bättre stämning. Då vill jag gräva ner mig ett tag och vältra mig i sorgen till någon nattsvart låt av Nick Cave eller något deprimerande klaässiskt stycke. Det funkar liksom inte med ett "äh ryck upp dig nu, ta en sup och lyssna på Always look on the Bright side of Life".
Feelgood i all ära, kan vara skönt när man är på humör. Men rena falsarier, filmer som inte speglar verkligheten för fem öre, där allt bara löser sig till det bästa utan någon rim och reson är i min mening ofta fruktansvärt ointressanta och ja... paradoxalt nog deprimerande i all sin overklighet.
Nu var detta ett generellt liv i samhället och utifrån det att drama slår inte lika bra i folkhemmet.
Men ta tillexempel "Änglagård eller black jack" som är svenska klassiker som en ändå får kalla drama väl ? Så passar de i alla lägen, samt att de gått bra.
Personligen är mitt liv en tragikomiskt komedi, där jag glömmer bort det mesta och skrattar oftast.
Men ändå när jag rekar en film en ska titta på så bläddrar jag förbi drama, amerikanska drama går nästan aldrig hem. Då det känns för smörigt! Ingen känsla om du jämför med svensk drama, där jag mer än gärna kan ta och titta på.
Men visst är det som du säger med sinnesstämning att ibland måste en bara se en action/science fiction film, för att nästa helg är det komedi som gäller. Just nu har jag hookat helt med fantasy/äventyr. Det som är lite synd i det sistnämnda är att set görs för få bra fantasy filmer