Återinföra dativformer av personliga pronomina

Hej!

Jag tycker det vore trevligt om vi kunde använda oss av åtminstone mer och der (i uppenbar analogi med tyskan). Detta skulle minimera överflöda prepositioner och minska risken för syftningsfel.

Jämför "för dig går det bra" med "der går det bra". Genom att använda den flekterande varianten sparar man hela tre bokstäver och ett mellanrum. Är det inte fantastiskt?

Mer vore det ytterst glädjande kunde vi åter uttrycka oss i minst fyra kasus.

Nja, detta är en separat frågeställning. Jag glömde dock det väsentliga.

Skulle ni språklärde vara positivt inställda till en medveten från högre ort påtvingad dylik arkaisering av språket för att göra det mer nyanserat och koncist? Om inte, varför?

Jag tyckte att du hade väldigt oklar frågeställning.

På din konkreta fråga är väl svaret givet. Det skulle inte gå att diktera fram en sådan språkförändring och jag kan inte heller se finessen med den.

Det är fullt möjligt rent teoretiskt att genomdriva arkaiseringar av skriftspråk "från toppen" - det har gjorts på ganska genomgripande sätt i flera europeiska språk genom åren. Men i dagens Sverige är det allmänna språkpolitiska läget sådant att just arkaiseringar nog är ungefär det sista som är praktiskt möjligt att genomdriva från toppen.

För övrigt vill jag påpeka att objektsformen av svenska personliga pronomen ensam kan bära både vad som i tyskan skulle vara ackusativ- och dativfunktion. Ge mig bollen! Och Du var mig en rackare! är två ganska olika exempel där mig bär en tysk dativfunktion - i det senare fallet den så kallade etiska dativen. Det är alltså inte självklart att vi tappar i koncentration på att inte ha speciella dativformer på våra personliga pronomina.

När det gäller tredje person vill jag vidare påpeka att de ganska många svenskar som har 'na som ackusativ femininum och 'n eller han som ackusativ maskulinum 3 pers sg faktiskt delvis har den distinktion du skulle vilja införa. Om det är något som skulle kunna gå att driva, så är det att enskilda skribenter i skriftspråk börjar använda 'na och 'n/han konsekvent som ackusativer/direkta objekt för hon respektive han, reservera henne och honom för dativfunktionen/funktionen som indirekt objekt, och hoppas på att få efterföljare.

Skulle det bli mer koncist?

Tvärtom! Vi borde göra språket lättare för folk som lär sig svenska, och slopa ackusativ-böjning. T om många med svenska som modersmål har problem att använda han/honom, hon/henne, och speciellt de/dem.

Förmodligen inte, de följer nog bara sina dialektala grammatiker.

De får väl plugga på bättre.


Kan man verkligen skippa prepositionen?

En och annan preposition skulle väl kunna sparas in....

Jag skulle vilja vända på det. Kan vi inte skippa prepositionen redan nu?

"Mig går det bra." - Det känns ovant förstås, men går det att missförstå, egentligen?

Jo, det är klart, om man ser på det så. Jag hade bara formen med preposition i huvudet (av mer) eller indirekt objekt (ge mer den).

För dig är ju för övrigt ingen dativ, om vi ska vara analoga med tyskan.

Tja, det beror väl helt på. Är frågan: "Går det bra (för) dig?"
Då finns det väl inga problem med att svara "mig går det bra". Men prepositionerna göra helt klart saker med precist i många sammanhang. Det är ju skillnad på, t.ex:
"för mig går det bra"
"på mig går det bra"
"under mig går det bra"
"bakom mig går det bra"
"genom mig går det bra"

o.s.v.