GMU överklagande

Tja Flashback!

Jo såhär ligger det till,

I måndags så var det äntligen dags att mönstra, jag var inne på rekryteringskontoret i Stockholm vid 8 på morgonen, som alla som mönstrat förr vet så får man göra några datorbaserade prov och sedan göra psykolog tester etc.

Jag fick börja med ett möte med psykologen, Jag hälsade och vi gick in på hennes kontor och vi började mötet. Hon ställer diverse frågor om min barndom, om hur jag skulle reagera i olika situationer och så vidare. Väl när vi kommer till frågan om jag har ADHD eller någonsin testat för det så tvekade jag, anledningen till att jag tvekade är för att när jag gick i grundskolan så fick hela klassen gå till kuratorn och svara på frågor som "har du koncentrationsproblem?".

Jag som inte har ADHD eller aldrig testats för ADHD eller blivit ombedd att bli testad för det hade ingen aning om hur ett sådant test gick till. Så jag drog historien ovan om att hela klassen fick gå och testa sig hos kuratorn.

"ALLIHOPA?" sa psykologen och såg på mig frågade, Ja sa jag och vi pratade lite mer om detta och till slut fråga hon, har du blivit testad med ett riktigt test, det finns liksom inget halv, antingen har du eller så har du inte, sa hon. Jag svarade då att jag inte har testats och fick tillbaka: "Men du sa ju nyss att du hade testats?"

Så fortgick detta fram och tillbaka några minuter och båda blev mycket förvirrade, jag var väldigt nervös dessutom, jag borde bara sagt nej, men hon bad mig vara så ärlig som möjligt så jag berättade bara som det låg till.

Dock vill jag vara tydlig med det nu, jag har INTE ADHD, jag har INTE testats för ADHD och jag har inga fysiska hinder, allergier, laktosintolerant eller något liknande.

Efter mycket om och men och förvirrande frågor och svar, säger hon att jag "tyvärr inte kommer gå vidare härifrån, så du kommer inte göra några fler tester idag".

självklart blev jag mycket besviken då jag velat genomföra GMU nu i några år, jag frågar varför jag inte gick vidare och hon sa att hon inte kunde säga varför, utan det var "sekretessbelagt". Vadå sekretessbelagt, det är ju mina resultat det gäller?

Finner detta mycket konstigt och jag känner att alltihopa bara blev som ett stort missförstånd, jag har nu skrivit en överklagan som jag troligtvis kommer att skicka in imorgon, då jag "failade" på psykologitestet så anser dem att jag är, ja jag vet inte, instabil? eftersom man inte får söka igen på ETT ÅR?! medans man kan söka 3 månader senare om man inte klarar någon annan del.

Som ni ser så vart det mycket förvillelse och jag känner själv att en utbildad psykolog för Rekryteringsmyndigheten borde förstått att jag inte visste vad ett ADHD test innebar.

I mitt brev om överklagan har jag beskrivit ungefär allt detta och bett om en ny chans att få bevisa min kompetens.

Vad tror ni?
Har någon här fått igenom en överklagad hos rekryteringsmyndigheten förr?
hur tror ni att mina chanser att jag ska få göra om det ser ut?

Tack för svar

Jag tror du får göra om göra rätt vid antagningen för nästa omgång.

Befarar tyvärr också det, skickade in min överklagan idag och hoppas på det det bästa

Fasen påminner så väl om mitt samtal med psykologen.

Hon sa visserligen inte så direkt som hos dig, men antydde på att jag skulle ha det. Hon sa ''jag tror att alla människor har en diagnos'' och jag satt mest med en förvirrad blick ''Ja...ha..?'' och undrade vem hon pratade med.

Tror det kommer sig lite ur att jag i mitt nervösa tillstånd nämnde att under min första sommar på ett läger gick med handikappade (downs syndrom ect) och att jag var lite för mig själv som barn.

Vad jag dock glömde (och/eller inte hann) att tillägga var att när det kommer till lägret så sattes jag där pga det inte fanns platser på andra ställen. Året därpå hade lägret utökats med en ny period senare på sommaren. Jag och 2 andra, helt normala barn, flyttades över dit samt att fler barn sattes dit.

Anledningen till att jag tog upp lägret för psykologen är för att jag anser det som en viktig period under mitt liv eftersom jag träffade på väldigt många olika typer människor, och gjorde många aktiviteter som jag anser är relevanta för försvarsmakten (vi campade mycket och var väldigt ofta ute i skogar och sådant). Tycker att det hjälpte mig växa väldigt mycket som person.


Sen när det kommer till att jag skulle vart ''ensam'' som barn tycker jag själv är bra dumt då det bara är en halv sanning. Visst jag kunde vara ''ensam'' men det är mer att jag som barn hade lätt för att vara självständig. Jag tyckte om att läsa, rita och bygga saker och kunde själv sitta i timmar i ett hörn för mina aktiviteter. Brukade komma förbi en lärare i NO och matte ner till lågstadiet och jag skulle alltid berätta för henne om mina nya fynd jag läst. ''Visste du att hajar inte kan simma BAKLÄNGES?!''

Skillnaden är att det är långt ifrån allt jag var som barn och tyckte väldigt mycket om att göra aktiviteter med andra. Hade många kompisar och lätt för att skaffa nya. Var alltid ute på rasterna och spelade kula, pogs och bytte pokémon-kort och försökte spela fotboll, även fall jag var rätt kass.
Kom även ihåg alla koj-byggarprojekt där jag alltid skulle vara byggledare och tilldela de andra barnen sina uppgifter som tex ''du tar undervåningen och du övervåningen. Du fixar taket och du hamrar fast nya stöd''. Under de åren var jag alltid ute. Alltid iväg och byggde kojor eller gick på äventyr i skogarna runt mitt bostadsområde. Gick aldrig hem förrän jag blev så hungrig eller törstig att jag blev tvungen. Eller iallafall tills farsan kom cyklande och ilsket skickade hem mig

Visst nu kan jag stå för att jag kanske uttryckte mig klantigt. Förstår att det är svårt för henne att kunna bedöma ens duglighet på en människa hon aldrig träffat på under en timme.
Men å andra sidan visar det tydligt på diskrimineringen och okunskapen/rädslan kring folk som har olika diagnoser. Nu har inte jag någon diagnos utan har levt ett helt normalt liv, gått i vanlig skola och högskola och jobbat och haft mig precis som de flesta.


Efter min mönstring så var jag bitter över det där och hade funderingar på att överklaga. Men nu var det inte så tydligt som i ditt fall och jag kände väl inte att jag hade bevis för att jag åkte pga det.

Jag har helt enkelt valt att ta den ''hårda'' vägen och bevisa att jag är rätt person för att få göra GMU. Nu är det ca 6 månader tills jag kan göra om min mönstring och från att (när jag sökte) ha vart arbetslös och knappt tränat till att ha gått ner 15 kg, fått jobb (som jag blev förfrågad om) och det tog sedan bara 3 veckor tills jag blev ''befordrad'' eller vad man ska kalla det inom det yrket. Om 3 veckor ska jag genomföra Military Weekend och funderar på att göra GU-F i vår (helt enkelt för att visa att jag verkligen vill in i det militära) och ska även plugga ett antal distanskurser i stresshantering och ledning. Allt för att sätta min utveckling på papper.


Det skulle vara intressant att veta hur din överklagan kommer att utveckla sig och hoppas i så fall att du får rätt. Rätt trött på hur stor makt andra människor har över ens liv. Människor som inte vet ett dyft om vem man är eller ens förmåga.

Önskar dig ett stort lycka till (och ber om ursäkt för min wall of text) xD

Kände att jag inte behövde citera hela texten men jag läste den, Tycker det är näst intill sorgligt hur de baserar ens tidigare erfarenheter och val som kan vart gjorde för så länge sedan och tillämpar det till hur de tror man ska agera inom försvarsmakten. Jag bytte ofta gymnasium i mina i början eftersom jag hade mitt mindset sätt till "den inriktning jag går, det kommer jag jobba med". Så detta gav mig väldigt svåra val och ville inte vara kvar på de inriktningar jag gick, självklart sa hon "du verkar ha svårt att bestämma dig". Trotts att jag sa att jag tidigare var trångsynt och hade svårt att acceptera vissa människor, såsom esteter osv, fast jag nu vuxit som person och lärt mig acceptera människor för den de är.

En fråga hon ställde som jag blev irriterad på (självklart visade jag inte det) var att hon fråga, "Om du verkligen inte skulle trivas i försvarsmakten eller under GMU vad gör du då?" Jag svarade: "Jadu, ifall jag VERKLIGEN inte skulle trivas så är GMU endast 3 månader ändå och det kan man alltid härda ut."

Självklart får jag det nedlåtande svaret, "jahaaa, aah för försvarsmakten vill ju inte ha folk som slutar, den här utbildningen är ju jättedyr."

Jag påvisade såklart att det var ifall jag verkligen inte skulle trivas och må pest och pina. Stör mig verkligen på psykologens sätt såhär i efterhand, också att hennes mobil vibrerade vid 2 olika tillfällen under mötet och hon sneglar mot den, otroligt oprofessionellt.

Tack!

Jo men hon är ju en del i den problematiken.
Men så ser det ju ut även i arbetsmarknaden. Folk som sitter och dömer en. Om man är duglig eller inte och hur fasen ska dom veta om man aldrig testats för det?
Hur kan dom avgöra om jag är awesome på att byta däck genom att fråga om mina 3 positiva sidor?

Lite så det funkar här med. Alla är inte utåtriktade och charmiga, men det betyder inte att de personerna skulle göra ett dåligt jobb för det. Sen kanske dom är blyga i just den situationen - vem skulle inte vara det? Om man sitter där framför en främmande människa som står mellan dig och ditt jobb, dina studier, gmu eller vad det nu handlar om.

Sen gillar jag heller inte riktigt deras taktik. Verkar lite som att man sitter i ett polisförhör och ska bevisa sin oskuld. Men med tanke på att man faktiskt sitter där och erbjuder sig att egentligen dö för sitt land så tycker jag att dom borde vara lite mer positivt inställda.

Nu är inte alla psykologer så här, men min var mer fientlig av sig. Verkar även samma med denna och det finns många exempel på andra som blivit behandlade på samma sätt.

Sen genomför en nära polare till mig gmu just nu och har berättat om hur många inkompetenta människor som är där. Som hoppar av för det inte var deras ''grej'' och som bara fjantar sig.
Sen har jag träffat flera där man bara undrar hur fasen dom ens kom in.
Det är en liten nagel i ögat när man själv brinner för det och skulle göra sitt allt om man bara fick chansen.

Men jag hoppas att du får rätt i din överklagan. Inte bara för din skull utan även som en markering att dom inte får leka Gud som flera av dom gör.

Btw på tal om ADHD. Kanske borde psykologerna även ha denna mall när de träffar på personer som faktiskt har den diagnosen:

http://adhdawareness.se/2013/10/55-g...hd-egenskaper/

Precis, har dessutom läst om en dels mönstring här på FB och det låter som vi hade exakt samma psykolog. Du råkar inte ha haft en blond, långhårig (lockigt) kvinna i 40-års åldern?

Har också en kompis som precis blev klar med GMU, han har diagnos på ADHD, kanske till och med "Fett med ADHD" och han kom igen. Han har haft diverse SOC möten och hans psykolog frågade till och med om dem, han svarade bara "jo men det är bättre nu".

Asså vad i helvete..

Nä min var mörkhårig. Rätt ung tror jag (sent 30 - tidigt 40 årsåldern).
Tyckte att hon var rätt kunnig på sitt ämne om man nu läser psykologiboken innantill, men märktes ju att hon inte riktig hade erfarenheten om hur människor funkar och hur komplexa människor faktiskt är. Jag förstår egentligen inte varför dom ens har dom psykologerna. Hur ska dom kunna avgöra människor på så kort tid? Kan tänka mig att dom själva måste tycka att det är rätt meningslöst xD

Ja att dom inte ens har samma standard... ja man blir bra trött.
Jag ska ju gå ''Military weekend'' om ett par veckor där man får testa på militärlivet under 3 dygn. Det är allt. Exercis, sjukvård, förläggning och även skjuta lite. Tycker egentligen att alla som söker gmu borde gå en sån grej (fast under en 2-3 veckor) och då hade man ju märkt vilka som passar och inte.

Nu är det praktiskt taget ren tur eller vem som ljuger bäst som kommer in.
Tragiskt att det är vad försvarsmakten har kommit till...

Tur var ordet!
Känns som det är ett riktigt lotteri med vilken psykolog man får och hur väl man råkar glänsa med sina svar. Såhär i efterhand förstår jag inte varför jag inte bara satt och ljög arslet av mig och hävdade att jag var perfekt för tjänstgöring, antar att spänningen man har i sig under mötet gör något med en.

Det är ingen dum idé, gallringen borde faktiskt vara under en period på cirka 1-2 veckor, då skulle nog endast folk som tyckte det var värt besväret söka dessutom, därav hade man fått, kanske inte bara lämpliga men också motiverat folk.

Eftersom jag nu har en viss insyn i hur man hanterar antagningarna idag så kan jag bara säga att du ska inte lägga någon mer energi på detta. Du kommer inte bli antagen till GMU.

Det är mitt svar, tacksam lär du inte bli, trots att du skrev det.

Vad menar du nu?
Tycker du det är rätt att jag inte klarade min mönstring, eller hävdar du att jag är olämplig för tjänstgöring och aldrig kommer att klara det, förklara dig gärna.