Hej alla! Blev inspirerad av de mysiga tripprapporterna folk skrivit hittills så kände att det är väl inte mer än rätt att jag delar med mig av min första resa!
Bakgrund:
Jag och en av mina absolut bästa vänner, som vi kan kalla Sven, hade hela sommaren pratat om att vi ska plocka toppisar framåt hösten. Då jag som person gärna grottar ner mig i olika intressen och hobbys så började jag direkt att läsa och söka information gällande denna magiska svamp. Jag hade också ett par år tidigare letat toppisar med ett par andra bekanta, dock utan framgång. Efter det har det liksom inte kommit upp på tapeten igen.
Det är slutet av augisti och vi har börjat ge oss ut i skogsmarkerna för att leta vanliga kantareller och trattisar. Vi hittar ofantliga mängder av dessa vilket gör att vi ganska snabbt tröttnar.
Så, vi bestämmer oss för att leta efter passande ängar, hagar osv. för att hitta toppisarna. Sagt och gjort så åker vi ut varje helg och letar. 2-3 veckor passerar och vi hittar inget, dels pga. okunskap men också för att det var lite torrt. Under dessa veckorna har vi plockat svampar på chans(självklart utan att äta dom) för identifikation hemma. Vi inser så klart att det inte är rätt svamp.
En helg så hittar vi tillslut rätt! Och vi skrattar åt oss själva lite. Toppisarna är oerhört karaktäristiska och hädanefter är det i princip omöjligt att plocka fel! Vi hittar i 25 st som vi delar på senare samma kväll tillsammans med Cannabis. Ingen effekt, möjligtvis pyttelite men det är oerhört svårt att avgöra då vi var starkt påverkade av gräset. Detta gav också en trygghet då man tagit ca 10 st utan någon vidare effekt. Tanken på att ta 20-30 st nästa gång blir rätt odramatisk då. Ett litet tips så!
En vacker dag gör Sven en upptäckt som är en skänk från ovan! Hela Svens jävla utomhusplats där han bor är full av toppisar. Det är nybyggda gräsplättar och blommor som bidragit till detta.
Sven plockar på sig varje morgon påväg till jobbet, påväg hem från jobbet, påväg till ICA osv.
Vi har nu cirka 300st. Dom läggs på tork och behandlas som bebisar.
Lördagen den 26:e Oktober 2013
Jag, Sven och våran kompis Göran bestämmer oss för en dag framför TV:n med Premie League, La Liga och FIFA 14. KL 16 börjar kalaset.
22:00
Trots ett par öl, ett par blunts och massa mat bestämmer vi oss för att faktiskt ta toppisarna denna kvällen. Svens flickvän och sambo är bortrest och både jag och Göran är fria från flickvännerna.
Sven diskar, moppar golvet och vi andra städar lite allmänt. Jag har berättat för dom vad jag läst och dom förstår att set&setting är oerhört viktigt. Som ni kanske hör är förutsättningarna inte optimala denna kvällen. Jag menar, vi har druckit öl och rökt redan. Jag skulle även jobba kl 10 dagen efter. Men vi känner oss trygga, taggade och på bra humör.
23:00
Jag har precis hackat upp exakt 25 st toppisar var som vi lägger i varsitt glas. Vi häller på lite hett vatten(som att brygga te) och låter det stå i ett par minuter. Sedan häller vi i oss det inkl. svamparna i glaset. Smaken var svampig och skogig. Helt OK. Nu beger vi oss in mot vardagsrummet där värmeljusen brinner, mörkret är mysigt och tv:n med FIFA står på. Jag och Göran börjar lira.
Ca 23:20
Jag kan inte spela längre. Fokus är totalt borta och den överväldigande känslan är påtaglig. Jag har tagit 8 enheter insulin strax innan svampintaget och detta gör att jag nojjar. Kommer jag känna en möjlig insulinkänning? Så jag häller i mig ett par glas coca-cola för att säkerhetsställa att jag inte ligger på för lågt socker. Jag börjar bli varm. Kan inte bestämma mig om jag är varm eller fryser. Går lite i rummet. Öppnar balkongdörren. Stänger den. Öppnar igen. Stänger för sista gången. Sven och Göran undrar vad fan jag håller på med. Dom är båda helt inne i FIFA. Tillsist lägger jag mig i soffan och gosar ner mina fötter mellan dom. Tar en filt. Hjärtat slår fort. Undrar, "är Sven och Göran också som jag? Jag vill inte flyga iväg själv". Nu börjar jag prata med mig själv och intala mig själv att ta ett par djupa andetag. "Jag kommer inte må dåligt" "Jag har tagit svamp och weed" "Ta det lugnt nu". Känslan av att tappa greppet av verkligheten. Ja, ni vet. Man är orolig och ovan vid en så kraftig psykisk "öppenhet". Sen släpper ALLT. Min sne:ing pågår i ungefär 10 minuter. Och så här i efterhand är jag tämligen övertygad om att jag hanterade det väldigt bra just pga. att jag läst på och tagit reda på information. Ett givet tips till alla!
Ca 23:30
Nu är allt bara sååå bra. Vi lägger ner FIFA och sätter på ett magiskt musikset på Boiler Room TV.
Från denna stunden är tidsuppfattingen väldigt ungefärlig. Vi sitter i soffan och har verkligen den mysigaste och roligaste kvällen på, ja någonsin. Musiken är fantastisk och alla människor i bakgrunden på videon är oerhört roliga att titta på. Rent visuellt går det ibland fort på tv:n och ibland långsamt. Till och med lite 3D vibbar fick jag.
Nu börjar vi skratta. Och det mycket. Vi skrattar åt allt. Åt varandra, åt tv:n. ja ALLT. Har aldrig skrattat så här. Inte ens när man rökte på första gångerna. Jag viker mig i skratt var 20:e sekund.
Detta gör vi gissningsvis i 45min-1tim. Vi är alla oerhört flummiga. Fastnar med blicken. Mummlar. Fascineras av saker. Röker cigaretter och kollar ut från balkongen. Ja, vi mår bra!!
Ca 00.45
Göran har vid sitt bästa tillstånd varit naiv nog att dricka 3 st burk öl á 33cl. Och nu har vi bestämt oss för en joint. Jag har förberett en såklart. Vi röker och både jag och Sven mår bra. Nu börjar Göran må illa och berättar det för oss. Nu går resten kvällen upp och ner. Dels för att vi vill stötta Göran i hans "panik" och "sneande" men också för att jag och Sven vill prata, flumma osv. Jag själv får lite nojjor då och då som varar i 5-10 sek. Det är samma känsla som i början. Man har inget grepp om något. Men vid det här laget har jag lärt mig att kontrollera min tripp. Att med kontroll vandra mellan det jobbiga rummet och det härliga rummet är befriande på något sätt. Jag kan njuta av stunden och trippen totalt men samtidigt känna allt jobbigt och då få en positiv känsla och tanke av "vad skönt det ska bli att landa sen och vara helt normal och tråkig". För det är rätt påfrestande att vara hög på toppisar tycker jag.
Göran mår inte så bra. Vi pratar med han och han är hela tiden medveten om att han rökt, druckit och tagit svamp. Det är en trygghet i sig. Han vet att han kommer landa men är mestadels orolig för NÄR han ska landa. Men jag säger att vi kan landa tillsammans och jag vet hur han känner. Göran får precis som han vill. Allt för att han ska må bra. Emellanåt får Göran dock skrattattacker vilket är lättande.
Ca 02.00
Vi börjar landa men är fortfarande rätt påverkade. Vi pratar och pratar liggandes i sängen. Göran mår bättre och bättre.
Känslan av att tappa greppet om verkligheten är rätt jobbig i början men blir sedan mer och mer avkopplande. Sinnet öppnas och saker blir rätt självklara. Saker som kärlek och vänner. Vilka vi är. Ja, allt som jag läst har besannats. Jag känner mig sjukt lugn och down to earth. I alla fall vet jag att jag kommer vara det dagen efter.
Ca 04:00
Har i princip landat. Äter lite munchies som vi köpt tidigare och somnar i soffan.
När jag åker till jobbet kl 08.30 dagen efter är jag bara så jävla lugn och nöjd. Jobba ska bli underbart. Att vara "nere" är underbart. Men suget efter att "flyga" igen och gärna helt problemfritt infinner sig nästan direkt. Tänker jag väntar ett par veckor när jag är helt "ren" från skola, jobb och pengar. Det får gärna snöa nästa gång tänker jag.
En kvinnlig bekant som är väldigt spirituell av sig och testat diverse saker dyker upp på mitt jobb och vi pratar om min upplevelse. Hon sms:ar mig senare under söndagen och berättar för mig vilken lugn och vilken harmoni jag utstrålat. Något hon fick energi av och som hon uppskattade väldigt. Någon hon tror var "meant to be" den dagen då hon gick upp tidigt just denna dagen med ångest och en känsla av att bara vilja komma ut från hennes lägenhet. Där var jag. Där var hon. Nu är nu. Tack för mig. Kram på er alla och var försiktiga men optimistiska!
Bakgrund:
Jag och en av mina absolut bästa vänner, som vi kan kalla Sven, hade hela sommaren pratat om att vi ska plocka toppisar framåt hösten. Då jag som person gärna grottar ner mig i olika intressen och hobbys så började jag direkt att läsa och söka information gällande denna magiska svamp. Jag hade också ett par år tidigare letat toppisar med ett par andra bekanta, dock utan framgång. Efter det har det liksom inte kommit upp på tapeten igen.
Det är slutet av augisti och vi har börjat ge oss ut i skogsmarkerna för att leta vanliga kantareller och trattisar. Vi hittar ofantliga mängder av dessa vilket gör att vi ganska snabbt tröttnar.
Så, vi bestämmer oss för att leta efter passande ängar, hagar osv. för att hitta toppisarna. Sagt och gjort så åker vi ut varje helg och letar. 2-3 veckor passerar och vi hittar inget, dels pga. okunskap men också för att det var lite torrt. Under dessa veckorna har vi plockat svampar på chans(självklart utan att äta dom) för identifikation hemma. Vi inser så klart att det inte är rätt svamp.
En helg så hittar vi tillslut rätt! Och vi skrattar åt oss själva lite. Toppisarna är oerhört karaktäristiska och hädanefter är det i princip omöjligt att plocka fel! Vi hittar i 25 st som vi delar på senare samma kväll tillsammans med Cannabis. Ingen effekt, möjligtvis pyttelite men det är oerhört svårt att avgöra då vi var starkt påverkade av gräset. Detta gav också en trygghet då man tagit ca 10 st utan någon vidare effekt. Tanken på att ta 20-30 st nästa gång blir rätt odramatisk då. Ett litet tips så!
En vacker dag gör Sven en upptäckt som är en skänk från ovan! Hela Svens jävla utomhusplats där han bor är full av toppisar. Det är nybyggda gräsplättar och blommor som bidragit till detta.
Sven plockar på sig varje morgon påväg till jobbet, påväg hem från jobbet, påväg till ICA osv.
Vi har nu cirka 300st. Dom läggs på tork och behandlas som bebisar.
Lördagen den 26:e Oktober 2013
Jag, Sven och våran kompis Göran bestämmer oss för en dag framför TV:n med Premie League, La Liga och FIFA 14. KL 16 börjar kalaset.
22:00
Trots ett par öl, ett par blunts och massa mat bestämmer vi oss för att faktiskt ta toppisarna denna kvällen. Svens flickvän och sambo är bortrest och både jag och Göran är fria från flickvännerna.
Sven diskar, moppar golvet och vi andra städar lite allmänt. Jag har berättat för dom vad jag läst och dom förstår att set&setting är oerhört viktigt. Som ni kanske hör är förutsättningarna inte optimala denna kvällen. Jag menar, vi har druckit öl och rökt redan. Jag skulle även jobba kl 10 dagen efter. Men vi känner oss trygga, taggade och på bra humör.
23:00
Jag har precis hackat upp exakt 25 st toppisar var som vi lägger i varsitt glas. Vi häller på lite hett vatten(som att brygga te) och låter det stå i ett par minuter. Sedan häller vi i oss det inkl. svamparna i glaset. Smaken var svampig och skogig. Helt OK. Nu beger vi oss in mot vardagsrummet där värmeljusen brinner, mörkret är mysigt och tv:n med FIFA står på. Jag och Göran börjar lira.
Ca 23:20
Jag kan inte spela längre. Fokus är totalt borta och den överväldigande känslan är påtaglig. Jag har tagit 8 enheter insulin strax innan svampintaget och detta gör att jag nojjar. Kommer jag känna en möjlig insulinkänning? Så jag häller i mig ett par glas coca-cola för att säkerhetsställa att jag inte ligger på för lågt socker. Jag börjar bli varm. Kan inte bestämma mig om jag är varm eller fryser. Går lite i rummet. Öppnar balkongdörren. Stänger den. Öppnar igen. Stänger för sista gången. Sven och Göran undrar vad fan jag håller på med. Dom är båda helt inne i FIFA. Tillsist lägger jag mig i soffan och gosar ner mina fötter mellan dom. Tar en filt. Hjärtat slår fort. Undrar, "är Sven och Göran också som jag? Jag vill inte flyga iväg själv". Nu börjar jag prata med mig själv och intala mig själv att ta ett par djupa andetag. "Jag kommer inte må dåligt" "Jag har tagit svamp och weed" "Ta det lugnt nu". Känslan av att tappa greppet av verkligheten. Ja, ni vet. Man är orolig och ovan vid en så kraftig psykisk "öppenhet". Sen släpper ALLT. Min sne:ing pågår i ungefär 10 minuter. Och så här i efterhand är jag tämligen övertygad om att jag hanterade det väldigt bra just pga. att jag läst på och tagit reda på information. Ett givet tips till alla!
Ca 23:30
Nu är allt bara sååå bra. Vi lägger ner FIFA och sätter på ett magiskt musikset på Boiler Room TV.
Från denna stunden är tidsuppfattingen väldigt ungefärlig. Vi sitter i soffan och har verkligen den mysigaste och roligaste kvällen på, ja någonsin. Musiken är fantastisk och alla människor i bakgrunden på videon är oerhört roliga att titta på. Rent visuellt går det ibland fort på tv:n och ibland långsamt. Till och med lite 3D vibbar fick jag.
Nu börjar vi skratta. Och det mycket. Vi skrattar åt allt. Åt varandra, åt tv:n. ja ALLT. Har aldrig skrattat så här. Inte ens när man rökte på första gångerna. Jag viker mig i skratt var 20:e sekund.
Detta gör vi gissningsvis i 45min-1tim. Vi är alla oerhört flummiga. Fastnar med blicken. Mummlar. Fascineras av saker. Röker cigaretter och kollar ut från balkongen. Ja, vi mår bra!!
Ca 00.45
Göran har vid sitt bästa tillstånd varit naiv nog att dricka 3 st burk öl á 33cl. Och nu har vi bestämt oss för en joint. Jag har förberett en såklart. Vi röker och både jag och Sven mår bra. Nu börjar Göran må illa och berättar det för oss. Nu går resten kvällen upp och ner. Dels för att vi vill stötta Göran i hans "panik" och "sneande" men också för att jag och Sven vill prata, flumma osv. Jag själv får lite nojjor då och då som varar i 5-10 sek. Det är samma känsla som i början. Man har inget grepp om något. Men vid det här laget har jag lärt mig att kontrollera min tripp. Att med kontroll vandra mellan det jobbiga rummet och det härliga rummet är befriande på något sätt. Jag kan njuta av stunden och trippen totalt men samtidigt känna allt jobbigt och då få en positiv känsla och tanke av "vad skönt det ska bli att landa sen och vara helt normal och tråkig". För det är rätt påfrestande att vara hög på toppisar tycker jag.
Göran mår inte så bra. Vi pratar med han och han är hela tiden medveten om att han rökt, druckit och tagit svamp. Det är en trygghet i sig. Han vet att han kommer landa men är mestadels orolig för NÄR han ska landa. Men jag säger att vi kan landa tillsammans och jag vet hur han känner. Göran får precis som han vill. Allt för att han ska må bra. Emellanåt får Göran dock skrattattacker vilket är lättande.
Ca 02.00
Vi börjar landa men är fortfarande rätt påverkade. Vi pratar och pratar liggandes i sängen. Göran mår bättre och bättre.
Känslan av att tappa greppet om verkligheten är rätt jobbig i början men blir sedan mer och mer avkopplande. Sinnet öppnas och saker blir rätt självklara. Saker som kärlek och vänner. Vilka vi är. Ja, allt som jag läst har besannats. Jag känner mig sjukt lugn och down to earth. I alla fall vet jag att jag kommer vara det dagen efter.
Ca 04:00
Har i princip landat. Äter lite munchies som vi köpt tidigare och somnar i soffan.
När jag åker till jobbet kl 08.30 dagen efter är jag bara så jävla lugn och nöjd. Jobba ska bli underbart. Att vara "nere" är underbart. Men suget efter att "flyga" igen och gärna helt problemfritt infinner sig nästan direkt. Tänker jag väntar ett par veckor när jag är helt "ren" från skola, jobb och pengar. Det får gärna snöa nästa gång tänker jag.
En kvinnlig bekant som är väldigt spirituell av sig och testat diverse saker dyker upp på mitt jobb och vi pratar om min upplevelse. Hon sms:ar mig senare under söndagen och berättar för mig vilken lugn och vilken harmoni jag utstrålat. Något hon fick energi av och som hon uppskattade väldigt. Någon hon tror var "meant to be" den dagen då hon gick upp tidigt just denna dagen med ångest och en känsla av att bara vilja komma ut från hennes lägenhet. Där var jag. Där var hon. Nu är nu. Tack för mig. Kram på er alla och var försiktiga men optimistiska!
