Citat:
Ursprungligen postat av
lacrima
Ja som sagt så funkar det för vissa katter och säkerligen bäst om ägaren förstår sig på katter.
Att man förstår hur katter funkar är inte givet även fast man haft katt i några år.
Det underlättar också otroligt mycket rent psykiskt för katterna som lever i samma hushåll om de helt eller delvis är utekatter. Tipsen om delade matplatser, två toalådor osv är inte alls lika viktigt när katterna är ungar, det kan gå bra långt upp i åren, men det väsentliga är att förstå att om problembeteenden uppstår som tex. kissa inne på fel ställen även om allt annat för människor ser ut att funka för katterna så är det just dessa tips som man måste ta till.
Jag har bekanta som haft två katter, kullsyskon som växt upp med varandra och efter ca. 3 år gick det inte längre, de fick ge bort ena katten. Jag har själv haft två katter samtidigt, kullsyskon, och det gick bra tills efter ca. 5 år då jag började märka tysta konflikter dem emellan. Det är verkligen inte vad man önskar att måsta jobba för katternas psykiska välmående då det faktiskt inte finns mycket man kan göra annat än de tips som tex. finns i länken jag gav.
Ju äldre katterna blir desto mindre leker de med varandra, ju äldre de blir ju mer behov av psykisk lugn och ro har de. Det spelar ingen roll hur många katter det finns där det funkar för dem att leva i kollektiv, det är bara så att katter inte är flockdjur och vi måste förstå vad det innebär.
Visst visst. Katter är inte flockdjur på det sätt som hundar är, men de har ändå behov av sällskap och är inte alls strikt ensamlevande som man trodde förr. De skulle t ex inte vilja vara med människor och fästa sig vid oss om det vore så. Förr trodde man inte ens att de gjorde det, man sa att "katter fäster sig vid platser och inte människor".
Katter som har svårt att komma överens med andra har oftast tagits för tidigt från mamman, du vet ju de sista 2 veckorna då de lär sig "vara katt", som helst ska läras ut av en mamma som fått stanna sina 12 veckor och kan lära ut. Man behöver inte heller oroa sig för vare sig tysta eller öppna konflikter, klart att katterna måste få bråka men det betyder inte att de vill vara ensamma, bara nåt de behöver komma överens om och lägger man sig inte i brukar det ordna sig rätt snart. Det låter och verkar värre än vad det är och innebär inte alls att katterna mår dåligt psykiskt, utan det är naturligt och sunt att de bråkar ibland.
Att gamla katter fäst sig vid sin kompis/livspartner märks tydligt på oron när den ena blir svårt sjuk och sorgen när den dör. Då kan man räkna med felkissande, tröstlöst jamande, speciellt på nätterna osv.
Att de inte ska få tillräckligt med lugn och ro när de är innekatt behöver man knappast oroa sig över, det är tvärt om. Däremot kan man inte knöka in två stycken innekatter i en liten etta och tro att det ska gå bara bra och jag tror visst att tipsen kan ha sin plats, men det är alls inget måste och hugget i sten.
Det finns en hel del skrivet om förvildade katter som lever i familjegrupper, med flera honor som hjälps åt att ta hand om ungarna, oftast släkt med varandra. Inte detsamma som en flock med hundar eller hästar, men inte är de ensamlevande. Finns nåt namn för detta mellanting, som jag inte kommer på just nu. Orkar inte leta fram länkar heller, men kolla upp om du är intresserad.
Tror flera här på forumet kan vittna om mycket av vad jag skrivit och de flesta rekommenderar också två katter, speciellt om det är innekatter.
Brasklapp: Sen gäller detta jag skrivit inte alltid eller med alla katter.
