Hej tänkte berätta en kort(??) historia om en tripp jag delade med en vän och hans 4 husdjur.
Ålder: ~25
Vikt: ~65
Tidigare erfarenheter: Cannabis, LSD, Toppisar & Tryfflar, E, Amfetamin, Benso, 25I-NBOMe, 2-cb, Alkohol o.s.v.
Musik:
Vid mörkrets inträde hade vi ängmarodörer enbart ett fåtal nyplockade svampar i papperspåsen, som tur var hade vi redan torkade toppisar till vårt förfogande hemma så vi hämtade upp en mängd som gissningsvis borde räcka till oss två denna kväll.
Hade fått för mig att yogurt skulle vara ett bra sätt att äta svampen i, så vi hällde ut våra påsar i varsin tallrik och började mumsa i oss, det var dock allt annat än gott ack en så vidrig konsistens.
Det gick inte vidare snabbt och efter ca en timme enligt klockan hade vi fått i oss vad jag skulle uppskatta som 3 gram svamp var.
Efter en sväng på toaletten återvänder jag till köket och lägger mig mitt på golvet, tror det absolut sista solljuset strimmar igenom fönstret, eller om det var ett annat sken, medan en härlig stilla känsla kom över mig.
Som att allting statiskt var som en klocka, helt stillastående med ett tickande syfte inuti.
Köket kändes ypperligt levande och existerande i detalj och där ligger jag utan störa något, hur det knakar i träbalkarna och brödsmulorna så tysta men ändå där.
Min vän som vi kan kalla H för enkelhetens skull kom ner från trappen och in i köket, hej sa jag och oj vad roligt det var att han totalt missade att jag låg just där
förstärkte mitt intryck av att vara där som osynlig åskådare.
Softar i soffan en stund med dom tre katterna och den inte så fagra knähunden, H säger att det fanemig är starkt och detta var något som skulle upprepas denna kväll, att svamp har en ytterst stark psykedelisk effekt.
Den spektakulärt vita katten börjar bli mer socialt närvarande än vanligtvis, det är denna katt som är mamma till den vääldigt lilla kattungen.
Att se på den här varelsen är en nästan magisk upplevelse, hur den är precis här i vårt rum men samtidigt uppträda som en speglad massa som från en annan dimension, hur dess materialistiska läge i universum genom ögonens "låsta" dimension inte riktigt förklarar hela sanningen.
En svår sak att förklara men det är väldigt intressant att beskåda och fundera på kring denna vackra livsform är en ihopsamlad livskraft, materia så otroligt delikat strukturerat i formen av denna specifika dna.
Det är enbart materia här och nu men där inuti det animerade livet sträcker ändå fullkomligt ut sig i tiden över generationer och substansiella ting.
Här och nu finns liksom inte utan allt som tidigare skett, det är ett.
Biologi och evolution är köttigt och spirituellt i samma veva.
Går och hämtar ett glas vatten, helt klart smakar det jord och mark - hur kan jag känna hela den geografiska stämningen genom att dricka kranens vatten? - inte så konstigt kanske men visst det smakar jordig insjö och gärna en skvätt svamp, vilket inte helt skiljer sig från det aktuella geografiska området som ligger precis bredvid en sjö.
Många tankar kring hur kemiskt olika personer är som lever i olika miljöer, hur man blir och är marken man lever av.
I dagens läge kommer maten från överallt, men förut i tiden när man verkligen kemiskt var en del av den lokala bruksmarken kanske det var tydligare.
I mina tankar kändes det dock väldigt logiskt att man är själva marken som formad i dna.
H frågar hur läget är, han verkar må bra och självfallet tankspridd, svarar att det är bra förutom den jävla magen.
Nu när det var sagt var det inga tvivel om saken längre, min mage var inte alls förtjust i svampyogurt!
Är det värt att hålla inne på, ja ett tag till kanske går över... men inte, illamåendet återkommer och tiden är inne att storma ut på altanen och bjuda rabatten på en spya... blixtrande interna fraktaler gör sig extra intensiva av uppkastningens momentum, ovanför mig öppnar sig ett kolsvart himlavalv och miljoner stjärnor upplyser mitt visuella sinne-
vilken mäktig galaktisk spya tänkte jag i lättnadens brus och återvände in efter några daggiga återhämtningens minuter.
Det kändes ju definitivt bättre men yogurten i min mage skulle fortsätta att färga kvällen vidare sen.
Försökte iallafall på oss att rulla upp en spliff, en roach färdig och lite meck -
Under rullandet ställer H frågan om kattungen är inne förresten?
-Ingen aning, den borde vara det liksom.
Vi fortsätter och får ihop en någorlunda joint med korta röda rizla, tar en titt om kattungen är i soffan eller typ på golvet, ungefär lika efterbliven sökförmåga som att rulla en spliff har man trippad.
Ingen kattunge där, men mamma borde ha koll på vart den är (Den vita katten står för tillfället inne med oss i köket utan unge).
Försöker minnas om jag stängde dörren helt när jag var ute o spydde, KAN den ha hunnit ut på den tiden?
Musiken öser på medium volym och låtarna är ganska hårda *ska man lyssna på något lugnande, fast mitt sinne är verkligen på gränsen till psykfall just nu så psykig musik är det nog allra rätta*.
Aldrig riktigt upplevt en sådan "nära urskevning" upplevelse förut, en några veckors gammal kattunge ute i Oktobernatten med rävar och ja den stooora världen ute är helt enkelt för stor för en sådan liten knodd.
Försöker få den övertrippande hunden att söka kissemiss men den blir bara kär och alldeles till sig för att jag och H verkade extra kula denna kväll.
Tankarna verkligen for omkring och som största komfort kom vi fram till att "storebrorsan" till kattungen (vilket förövrigt är den absolut största katt jag sett) var ute och förhoppningsvis tar hand om den samt skyddar från elaka ting.
Vi beger oss ut och röker haschet som smakar förjävla illa, ingen kattunge ute, förmodligen är den inne för huset är stort!
Väldigt stjärnklart denna kväll, H kommer med passande frågor som om det finns några andra varelser därute eller om någon räknat alla dessa lysande punkter?
Klockan kan väl vara nån timme efter 00 00 och vi softar igen på soffan, ganska lugn stund men nog ligger det en känsla och tinglar oavbrytet vart är lilla kissemissen?
Säger rakt ut "Jag går och kaskadar inne på toaletten" nu jävlar ska det spys ut det jobbiga i magen.
Halsar vatten och får upp mycket nästan allt, stirrar mig i spegeln och funderar på vart fan katten är.
Jag vill inte återvända dit ut, där kattungen inte är, jag står här och kopplar bort från verkligheten en stund och försöker att tänka på annat. Kan det ha varit en kvart?
Måste ta tag i det hära nu, tar några sista klunkar vatten och lämnar badrummet rakt in i vardagsrummet där H sitter. ... och vad ser jag mitt på golvet vid soffan under en filt JO KATTUNGEN KOLLAAA
Denna lättnad går nästan inte att beskriva, vi trippade unga män har ikväll inte förvillat en stackars kattbebis, den ligger där mysigt och tryggt under en filt!
Tänk vad man kan få för sig jobbiga scenarion i hjärnan när det visade sig vara alldeles lugnt, förstår litet mig på föräldrar som blir oroliga när deras "lilla bebis på 14" år är ute för sent på kvällarna.
"Att just jag ska vara med om ett värstafall-scenario ikväll är ju inte orealistiskt?!"
Ja sen fortsatte vi lugnt rulla o röka medan det sakta la sig, diskuterade lite kring hur snyggt spotify är men att det inte låter så jordat som t.ex youtube(?), lekte med en handhållen lasershow som flugor inte tycks påverkas av och utforskade lite annan musik då min initiala lista tagit slut.
Hela trippen kan ha varat i cirkus 6 timmar, förmodligen skulle den vara mer intensiv om jag inte spytt upp en del men min vän och jag landade i ungefär samma tempo ändå.
Det stördaste på hela kvällen var nog när vi satt i hallen med djuren och hörde psytrance-basgången innifrån vardagsrummet medan radion i köket slängde ur sig random ord "TRE, ELVA, GÖTEBORG, FRAM, BLÅSIGT" och liknande helt vanliga Sveriges Radio ljud, lät helt stört tillsammans med en sådan obskyr basgång
Tack till er som tog er tid att läsa min berättelse om årets första svamptripp, det var utan tvekan en av dom dramatiska tankesituationer i mitt liv. Även fast det inte var en rakt igenom jobbig upplevelse förstår jag att folk påstår hur även dom dåligaste trippupplevelser kan styrka en i efterhand!
Så mycket svamp tog vi inte heller, intressant var tanken på hur starka toppisar är och hur många det finns i hela Sverige så finns där stora möjligheter för psykedelisk utforskning, tillsammans med internet och ett öppet förhållningssätt där mycket kunskap finns.
Ålder: ~25
Vikt: ~65
Tidigare erfarenheter: Cannabis, LSD, Toppisar & Tryfflar, E, Amfetamin, Benso, 25I-NBOMe, 2-cb, Alkohol o.s.v.
Musik:
Vid mörkrets inträde hade vi ängmarodörer enbart ett fåtal nyplockade svampar i papperspåsen, som tur var hade vi redan torkade toppisar till vårt förfogande hemma så vi hämtade upp en mängd som gissningsvis borde räcka till oss två denna kväll.
Hade fått för mig att yogurt skulle vara ett bra sätt att äta svampen i, så vi hällde ut våra påsar i varsin tallrik och började mumsa i oss, det var dock allt annat än gott ack en så vidrig konsistens.
Det gick inte vidare snabbt och efter ca en timme enligt klockan hade vi fått i oss vad jag skulle uppskatta som 3 gram svamp var.
Efter en sväng på toaletten återvänder jag till köket och lägger mig mitt på golvet, tror det absolut sista solljuset strimmar igenom fönstret, eller om det var ett annat sken, medan en härlig stilla känsla kom över mig.
Som att allting statiskt var som en klocka, helt stillastående med ett tickande syfte inuti.
Köket kändes ypperligt levande och existerande i detalj och där ligger jag utan störa något, hur det knakar i träbalkarna och brödsmulorna så tysta men ändå där.
Min vän som vi kan kalla H för enkelhetens skull kom ner från trappen och in i köket, hej sa jag och oj vad roligt det var att han totalt missade att jag låg just där
förstärkte mitt intryck av att vara där som osynlig åskådare.Softar i soffan en stund med dom tre katterna och den inte så fagra knähunden, H säger att det fanemig är starkt och detta var något som skulle upprepas denna kväll, att svamp har en ytterst stark psykedelisk effekt.
Den spektakulärt vita katten börjar bli mer socialt närvarande än vanligtvis, det är denna katt som är mamma till den vääldigt lilla kattungen.
Att se på den här varelsen är en nästan magisk upplevelse, hur den är precis här i vårt rum men samtidigt uppträda som en speglad massa som från en annan dimension, hur dess materialistiska läge i universum genom ögonens "låsta" dimension inte riktigt förklarar hela sanningen.
En svår sak att förklara men det är väldigt intressant att beskåda och fundera på kring denna vackra livsform är en ihopsamlad livskraft, materia så otroligt delikat strukturerat i formen av denna specifika dna.
Det är enbart materia här och nu men där inuti det animerade livet sträcker ändå fullkomligt ut sig i tiden över generationer och substansiella ting.
Här och nu finns liksom inte utan allt som tidigare skett, det är ett.
Biologi och evolution är köttigt och spirituellt i samma veva.
Går och hämtar ett glas vatten, helt klart smakar det jord och mark - hur kan jag känna hela den geografiska stämningen genom att dricka kranens vatten? - inte så konstigt kanske men visst det smakar jordig insjö och gärna en skvätt svamp, vilket inte helt skiljer sig från det aktuella geografiska området som ligger precis bredvid en sjö.
Många tankar kring hur kemiskt olika personer är som lever i olika miljöer, hur man blir och är marken man lever av.
I dagens läge kommer maten från överallt, men förut i tiden när man verkligen kemiskt var en del av den lokala bruksmarken kanske det var tydligare.
I mina tankar kändes det dock väldigt logiskt att man är själva marken som formad i dna.
H frågar hur läget är, han verkar må bra och självfallet tankspridd, svarar att det är bra förutom den jävla magen.
Nu när det var sagt var det inga tvivel om saken längre, min mage var inte alls förtjust i svampyogurt!
Är det värt att hålla inne på, ja ett tag till kanske går över... men inte, illamåendet återkommer och tiden är inne att storma ut på altanen och bjuda rabatten på en spya... blixtrande interna fraktaler gör sig extra intensiva av uppkastningens momentum, ovanför mig öppnar sig ett kolsvart himlavalv och miljoner stjärnor upplyser mitt visuella sinne-
vilken mäktig galaktisk spya tänkte jag i lättnadens brus och återvände in efter några daggiga återhämtningens minuter.
Det kändes ju definitivt bättre men yogurten i min mage skulle fortsätta att färga kvällen vidare sen.
Försökte iallafall på oss att rulla upp en spliff, en roach färdig och lite meck -
Under rullandet ställer H frågan om kattungen är inne förresten?
-Ingen aning, den borde vara det liksom.
Vi fortsätter och får ihop en någorlunda joint med korta röda rizla, tar en titt om kattungen är i soffan eller typ på golvet, ungefär lika efterbliven sökförmåga som att rulla en spliff har man trippad.
Ingen kattunge där, men mamma borde ha koll på vart den är (Den vita katten står för tillfället inne med oss i köket utan unge).
Försöker minnas om jag stängde dörren helt när jag var ute o spydde, KAN den ha hunnit ut på den tiden?
Musiken öser på medium volym och låtarna är ganska hårda *ska man lyssna på något lugnande, fast mitt sinne är verkligen på gränsen till psykfall just nu så psykig musik är det nog allra rätta*.
Aldrig riktigt upplevt en sådan "nära urskevning" upplevelse förut, en några veckors gammal kattunge ute i Oktobernatten med rävar och ja den stooora världen ute är helt enkelt för stor för en sådan liten knodd.
Försöker få den övertrippande hunden att söka kissemiss men den blir bara kär och alldeles till sig för att jag och H verkade extra kula denna kväll.
Tankarna verkligen for omkring och som största komfort kom vi fram till att "storebrorsan" till kattungen (vilket förövrigt är den absolut största katt jag sett) var ute och förhoppningsvis tar hand om den samt skyddar från elaka ting.
Vi beger oss ut och röker haschet som smakar förjävla illa, ingen kattunge ute, förmodligen är den inne för huset är stort!
Väldigt stjärnklart denna kväll, H kommer med passande frågor som om det finns några andra varelser därute eller om någon räknat alla dessa lysande punkter?
Klockan kan väl vara nån timme efter 00 00 och vi softar igen på soffan, ganska lugn stund men nog ligger det en känsla och tinglar oavbrytet vart är lilla kissemissen?
Säger rakt ut "Jag går och kaskadar inne på toaletten" nu jävlar ska det spys ut det jobbiga i magen.
Halsar vatten och får upp mycket nästan allt, stirrar mig i spegeln och funderar på vart fan katten är.
Jag vill inte återvända dit ut, där kattungen inte är, jag står här och kopplar bort från verkligheten en stund och försöker att tänka på annat. Kan det ha varit en kvart?
Måste ta tag i det hära nu, tar några sista klunkar vatten och lämnar badrummet rakt in i vardagsrummet där H sitter. ... och vad ser jag mitt på golvet vid soffan under en filt JO KATTUNGEN KOLLAAA
Denna lättnad går nästan inte att beskriva, vi trippade unga män har ikväll inte förvillat en stackars kattbebis, den ligger där mysigt och tryggt under en filt!
Tänk vad man kan få för sig jobbiga scenarion i hjärnan när det visade sig vara alldeles lugnt, förstår litet mig på föräldrar som blir oroliga när deras "lilla bebis på 14" år är ute för sent på kvällarna.
"Att just jag ska vara med om ett värstafall-scenario ikväll är ju inte orealistiskt?!"
Ja sen fortsatte vi lugnt rulla o röka medan det sakta la sig, diskuterade lite kring hur snyggt spotify är men att det inte låter så jordat som t.ex youtube(?), lekte med en handhållen lasershow som flugor inte tycks påverkas av och utforskade lite annan musik då min initiala lista tagit slut.
Hela trippen kan ha varat i cirkus 6 timmar, förmodligen skulle den vara mer intensiv om jag inte spytt upp en del men min vän och jag landade i ungefär samma tempo ändå.
Det stördaste på hela kvällen var nog när vi satt i hallen med djuren och hörde psytrance-basgången innifrån vardagsrummet medan radion i köket slängde ur sig random ord "TRE, ELVA, GÖTEBORG, FRAM, BLÅSIGT" och liknande helt vanliga Sveriges Radio ljud, lät helt stört tillsammans med en sådan obskyr basgång
Tack till er som tog er tid att läsa min berättelse om årets första svamptripp, det var utan tvekan en av dom dramatiska tankesituationer i mitt liv. Även fast det inte var en rakt igenom jobbig upplevelse förstår jag att folk påstår hur även dom dåligaste trippupplevelser kan styrka en i efterhand!
Så mycket svamp tog vi inte heller, intressant var tanken på hur starka toppisar är och hur många det finns i hela Sverige så finns där stora möjligheter för psykedelisk utforskning, tillsammans med internet och ett öppet förhållningssätt där mycket kunskap finns.
__________________
Senast redigerad av Kashi 2013-11-05 kl. 04:35.
Senast redigerad av Kashi 2013-11-05 kl. 04:35.
