Varför lita på företagare?

Ni får ursäkta mig, jag har inte läst igenom tråden och har inte tid till det nu, så jag svarar bara TS.

För mig handlar det egentligen inte om att lita på företagare (även om jag har tro på att en privat värld hade fungerat), för mig handlar det om problemet med att sanktionera en stat. Se på det krasst; för att ha en stat med någon sorts befogenhet så krävs pengar. Staten kan inte bara trolla fram pengar, alltså måste någon betala staten för dess tjänster. För att försäkra sig om att du ger staten dess pengar så måste staten anställa människor med makten och medlen att tvinga dig att ge en del av din inkomst till staten, vare sig du håller med om dess beslut eller inte. Ett privat företag kan du alltid, med din fria vilja, välja bort.

Visst, du är inne på rätt spår i ditt resonemang. Tron på att nåt gott skulle kunna hända i det privata samhället som avser samhällsservice verkar vara oerhört svag hos socialister och övriga étatister. De verkar anse att saker och ting måste tvingas ner i halsen på folk av folk som vet bättre och att stöld är ett relativt begrepp.

Enligt deras princip att resonera om hur man bygger samhällen så bygger socialister och étatister inget annat än zoologiska djurparker, där djurskötarnas antal hela tiden blir större och större, djurbeståndet ökar långsamt och allt detta sker på en yta som blir allt trängre och trängre (både ekonomiskt och fysiskt) bakom väldigt fina järnstaket.

Socialismen har via sin mer än hundraåriga retorik planterat en mental bild och uppfattning hos folk om att det samhälle som uppstår utan en stat med våldsmonopol blir nåt slags vilda-västern- och klansamhälle där alla måste bo i fortliknande försvarsanläggningar och där alla utanför dessa skjuter mot varandra och roffar åt sig allting för att kunna överleva dagen.
Misstänksamhet är vardag och kriminaliteten växer virusartat och de få företagare som kan verka i en sån här miljö får på nåt märkligt sätt sina oärligen förtjänade förmögenheter att växa genom att producera saker som ingen vill ha och rent allmänt göra sina kunder missnöjda.

De flestas logik om hur ett samhälle kan inrättas verkar upphöra att fungera så fort man tar bort Staten ur samhällsekvationen och man börjar beskriva den för vad den verkligen är - våldsmonopol, myndighetsöverflöd med åtföljande kostsam (finansieras via ständigt ökande skatter och konsumtionspåslag) överbyråkrati och som sista möjliggörande grundförutsättning, statligt uppreglerad monopolkapitalism.

Bortser man från idén om den av socialisterna så omhuldade och lyckobringande centralplanerade, byråkratiserade, ineffektiva och kostsamma one-size-fits-all-samhällsservice som staten så snällt "ger tillbaka" så ser man att det egentligen är det enda som skiljer den från maffians trygghets- och beskyddarkoncept.

Försvaret av Staten går ut på att peka på "det den ger tillbaka", alltså? Allt detta mynnar ut misantropens samhällssyn om att vi alla skall vara jämlika, precis lika, i fattigdom hellre än att nån får vara olik mig i rikedom. Politiker har nämligen, dessutom, mer att göra i ett fattigsamhälle än i ett samhälle av ekonomiskt, relativt förmögna, oberoende medborgare som sköter sig själva i förhållande till en lomhörd stat med ekonomisk gråstarr.

När en socialistisk samhällssyn (statskapitalistisk alt. monopolkapitalistisk) är förhärskande i världen så inser man med lätthet att det är girig, centralpolitisk, kollektivism och till intet förpliktande politisk inkompetens och välvilja som är grundorsaken till allt elände vi ser i världen.

Vi tillsätter alltså, via vår fina demokrati, gång efter gång samma slags politiska klownaktiga jönsar som ställer till allt elände från början att fixa till allt elände med ännu mera regleringar som leder till ännu mera kriser och elände i ett, till synes, evigt kretslopp. Den förändring över tiden som trots allt sipprar ut ur detta rigida system har vi sen i ett historiskt perspektiv mage att kalla utveckling.

Vi skulle häpna över vilken utveckling som skulle kunna ha kommit istället om Staten bara hade släppt relingen och det ekonomiska strypkoppel den har på företag och medborgare.

Så trådstarten syftar egentligen lite fel om man skall se till det system som Företagare och Storkapitalet har att verka i. Trådstartens rubrik borde vara: "Varför lita på företagare och ett storkapital som är tagna som gisslan av nyckfulla centralstatspolitiker"?

Fundera lite på vad slags beteende företagsledare som har ett ansvar att driva sitt företag med vinst kan lägga sig till med i den veritabla (natt)djungel av kostsamma och fördyrande regleringar, licenser och allsköns avgifter som stat och kommun lägger på företagen och jagar dem med som vore de krimiella och som de måste hantera förutom de grundläggande samhällsverksamheter deras företag sysslar med, riktig CSR, alltså? Vad driver fram beteendet skatteplanering t.ex.? Vad är det som orsakar out-sourcing? Vad driver staten att jaga pengar i skatteparadis när alla undersökningar visar att sänkta skatter inbringar mer intäkter till staten ovanpå de pengar som kommer hem och tillbaka från paradisen? Det behövs bara socialistiska centralstatspolitiker och en våldsmonopolistisk stat för att dylika absurditeter skall uppstå.

Att driva producerande företag och ekonomisk verksamhet måste snart börja ses som ett altruistiskt (självuppoffrande; personligt åsidosättande) kall snarare än som en oberoende, privatekonomisk och samhällsnyttig inrättning avsedd att tillmötesgå medborgarnas efterfrågan och bygga upp medborgarnas privatekonomi istället för statens.