Hur kommer det sig att tjejer blir så mycket räddare av skräck?

Såg på Grave Encounters igår med en kompis, och
det slutade med att vi fick se hälften av filmen utan ljud.
Jag skrattade mest som en idiot, hon höll händerna för ögonen nästan hela tiden .

Vad beror det på att tjejer verkar bli så mycket räddare än vi killar?
Detta är inte första gången heller, min gamla rumskompis gjirde detsamma o skrek vid läskiga scener och min komois exfru skrek flera gånger i bion (där för övrigt nästan varje tjej gallskrek.)

Är det för att de lättare kan leva sig in i offrets roll och känna dess panik medans vi män bara ser ett roligt monster på skärmen?

Dom kanske fiskar efter kramar? Min gör så i.af.

Det är socialt accepterat för kvinnor att visa rädsla och ett grundläggande sätt att söka kontakt med mannen i sällskapet genom att visa sitt behov av hans beskydd.

Kanske har vi män blivit avtrubbade av alla spel.

För övrigt skrattade jag gott åt när sängen flög åt helvete i Grave Encounters.

Vi killar är tuffa och inte rädda, men framförallt är vi starka, vi vet att vi kan brotta ner monster om de skulle finnas på riktigt.

Nä, men som någon skrev är det väl mer accepterat för en tjej att vara rädd, men även många killar håller händerna över ansiktet vid skräckfilmer.

haha vah? Jag klarar inte av skräck själv, Såg grave encounters ensam med högt ljud och bäck svart. Kunde inte sova kan jag lova dig :P fyfan vad jag hatar skräckfilmer ..

Som flera redan nämnt är det nog mer socialt accepterat.

Det händer väl även att vuxna män skriker rätt ut av ren skräck men då brukar det väl handla om mer konkreta faror och inte läskiga filmer. Men hur ofta utsätts man för en sådan konkret fara? Jag kommer spontant att tänka på något så fånigt som den där Youtube-videon där ett grabbgäng har svensexa och lurar den blivande brudgummen att bilen håller på att köra av vägen. Han vaknar från sin fylleslummer och skriker rätt ut.

Kan det vara så att kvinnor generellt sätt är mer benägna att verkligen leva sig in i, och känslomässigt påverkas av, fiction? En ganska anspråksfull tes, men tanken har slagit mig flera gånger, särskilt när man helt enkelt blir tvungen att stänga av en film för att en tjej inte klarar av mer.

Den panikartade rädsla jag känner (om jag överhuvudtaget förmår mig själv att sitta kvar och se klart filmen), beror nog inte bara på att jag är tjej utan på att jag lever mig in i det hela så fruktansvärt mycket samtidigt som jag har en väldigt livlig fantasi. Och det är ju inte könsbestämt utan har med personligheten och vilken närhet till ens egna känslor man har skulle jag vilja påstå.

När jag och min man ser en sorglig film t ex så gråter han lika mycket som jag.
Men på otäckare filmer så kollar han på specialeffekterna och kommenterar den psykologiska uppbyggnaden av filmen där jag blundar, skriker eller går ifrån filmen (När lammen tystnar fick hela mitt register kan jag nämna).

Däremot håller jag med om att det nog fortfarande är mer accepterat för tjejer att visa känslor, vilket kanske gör att en del killar "behärskar" sig ibland beroende på vilja de ser filmen tillsammans med.

Tjejer kanske har svårare och skilja på film och verklighet. Fast är ju egentligen riktigt efterblivet att bli rädd för en film. Som min pappa sa när jag var 7år: Tro på gud och vara rädd för film det är ungefär samma sak.

Är avundsjuk på de som blir rädda av skräckfilmer. Jag sitter mest och skrattar och blir fascinerad av alla idioter som gör helt idiotiska saker i helt idiotiska situationer. Är tjej.

Är tjej och tycker att skräckfilmer är fåniga.. blir inte rädd.

Är det lika efterblivet att skratta när man ser på en komedi? Lika efterblivet att storm-tjuta till en uber-sorglig dramafilm?

Din pappa verkar vara en jäkligt trist jeppe. Har han skägg?