Kvinnor - är ni rädda?

Det skapades för några veckor sedan en tråd med rubriken "Män - är ni rädda?"

Jag tänkte att man kunde ställa samma/liknande frågor till er kvinnor som ställdes till oss män.

Är ni rädda för att bli utsatta för våld eller övergrepp när ni vistas ute på kvällar och nätter?

Undviker ni vissa platser eller tar speciella vägar när ni ska hem och i sådana fall varför?

Har någon av er råkat ut för något obehagligt, vad i sådana fall och vet ni av vem?

Har ni fått eller fick ni några direktiv hemifrån från era föräldrar om hur ni bör agera?

Tacksam för svar!

Är ni rädda för att bli utsatta för våld eller övergrepp när ni vistas ute på kvällar och nätter?
Nej.

Undviker ni vissa platser eller tar speciella vägar när ni ska hem och i sådana fall varför?
Klart man inte typ knallar runt i Rinkeby ensam mitt i natten.

Har någon av er råkat ut för något obehagligt, vad i sådana fall och vet ni av vem?
Nja inte vad jag kommer på.

Har ni fått eller fick ni några direktiv hemifrån från era föräldrar om hur ni bör agera?
Ha så kul, var försiktig, ring om du sover borta.

Jag brukar personligen bli förföljd av krypande bilar, då jag kvällstid promenerar längs lite suspekt gata i stan jag bor (måste gå den för att komma hem) typ 2 ggr i veckan. men jag brukar stanna, plocka upp ett block och penna eller kamera om jag har en (mobilen syns inte i mörkret). Då drar de illa kvickt.
Så tack sexköpslagen.
Är jag rädd? nej faktiskt inte, mest irriterad. börjar fundera på hemmagjort reflexväst med texten

EJ TILL SALU på ryggen.

vad tror ni hade den funkat? Ni vet säkert.

Försöker du säga att du klär dig som en prostituerad?

Jag tänkte precis samma sak. Förföljd av krypande bilar, vad är det för suspekt gata och i vilken stad? På vad sätt hjälper ett block och penna eller en kamera?

Nej jag är inte rädd. Jag är inte rädd för så många saker här i livet, och att gå ute på kvällen är definitivt inte en av dem.

Tvärtom ser jag det som min förbannade skyldighet att gå ute på kvällen om jag vill eller behöver det. Dels för att man är ett kräk till människa om man låter sig skrämmas från att göra saker man vill eller behöver. Dels för att sitter man hemma lämnar man över natten och gatorna till de dåliga människorna. Desto fler som skräms till att stänga in sig, desto farligare blir det ute.

Jag är rädd egentligen, men tycker inte att jag borde behöva vara det och har bestämt mig sedan länge för att inte låta det begränsa min rörelsefrihet. Så har mina strategier för att "skrämma bort" rädslan, typ genom att sjunga för mig själv eller lyssna på glad musik.

Har varit med om ett par lite smått obehagliga händelser, men inget allvarligt har hänt. Det har aldrig gått längre än till hotfull stämning. Exempelvis så var det en taxichaufför som började fråga ut mig om jag hade någon kompis som kunde tänka sig att komma hem till honom och strippa, eller om jag skulle kunna tänka mig att göra det för rätt summa pengar, etc... Jag var ensam med honom i taxin, en "märkestaxi", och de facto helt i hans våld så länge taxin rullade. Som tur var så gjorde han ju inget annat än skrämde upp mig med skitsnack och skapade en hotfull stämning. Men jag åker helst inte taxi ensam längre.

Jag har rest rätt mycket och varit ute för en del våldtäkts situationer, men som jag lyckats reda upp
( fly hals över huvud i ett fall, och dunka till karln i skallen den andra, och sätta fingrarna i ögonen på den tredje. bra kvinna reder sig.

jag är försiktigare idag, går definitivt inte på alla platser, ser ogärna män i ögonen som jag inte känner och går som en smärre kamel på speed genom vissa områden nattetid. (kommer hem fort)

men i övrigt inte så rädd.

Förvånansvärt ofarliga saker (än så länge i tråden) för att vara en våldtäktskultur.

Jag kan ha missuppfattat begreppet, men jag trodde inte att våldtäktskultur handlade om antalet våldtäkter, utan om samhällets inställning till våldtäkter, de som utför dem, och de som utsatts för dem?

Nej, du har uppfattat det helt rätt. Det handlar om inställningen och attityder i samhället, inte om antalet våldtäkter.

Våldtäktskultur? Det verkar vara ett populärt nyord bland feminister och vänsterdebattörer. Jag googlade på det och snubblade över Daniel Swedins ledarkrönika där han ondgjorde sig över Steubenville High School-fallet tidigare i år. Det ansåg tydligen Aftonbladet vara värt att uppmärksamma.

Vid ungefär samma tidpunkt som den uppmärksammade rättegången i USA blev en ung svensk flicka gruppvåldtagen på en skoltoalett i Malmö, under skoltid. Det fallet ansåg däremot inte Aftonbladet vara värt att uppmärksamma.

Rektorn på Malmöskolan underlät att anmäla våldtäkten och lät bli att ingripa när den 14-åriga våldtagna flickan, efter att ha anmält våldtäkten, utsattes för fler övergrepp och hot - under skoltid.

Den kvinnliga (vem är förvånad?) rektorn arbetar kvar på skolan i Malmö. Där kan man tala om "våldtäktskultur". Men det är tydligen mer intressant att sparka lite på USA än ett sopa rent framför eget hus.

Det är det som är feminism. Det är det som är så fascinerande och ändå så skrämmande med denna ideologi. För just nu, när du som är feminist läser detta, sitter du redan och funderar ut ett försvar. Hur ska du få tyst på den där otäcka rasisten och antifeministen på Flashback?

För vem bryr sig egentligen om en våldtagen 14-årig flicka? Inte feministerna i alla fall...