Citat:
Ursprungligen postat av Klevis
Nå, hur går det med de konkreta bevisen på att Gud funnits, bortsett från det som står i den uppdiktade sagan bibeln?? Jag väntar fortfarande...
Det tragiska är ju att de som är hjärntvättade att Gud och Jesus har funnits aldrig kan komma med något konkret, antingen slingrar de sig eller svarar inte alls...
Konkreta bevis tack!
Klockan tickar som sagt...
Nämen vänta här nu. Jag har väl aldrig sagt att jag har några konkreta bevis på att gud finns? Eller hur? Jag bara ställde en enkel fråga. Det jag ville ha svar på var om du har några bevis för att han inte finns. Du kan inte bevisa att han inte finns och jag kan inte bevisa att han finns. Thats it.
Så vad återstår då då? Tja,det är väl tron då.
Tron försätter berg sägs det. Kanske stämmer,kolla bara på placeboefekten. Lika stark som vilket morfin som helst.
Jag kan bara inte fatta den rabiata inställningen från nåt av lägren. Varför ska man tvinga på nån nånting ö.h.t? En del blir saliga och tillfreds med sin tro och andra blir lika tillfreds med sin. Är inte det bra?
Du har funnit din sanning och jag har funnit min. Jag försöker inte
överbevisa nån eller påtvinga nån min livssyn. Långt därifrån. Kolla
bara runt i värden vad sånt leder till. Hur långt är vi från
ett religionskrig?
Det här är ju egentligen en icke-diskution. Hur skulle nån kunna komma
nånvart i en dialog när det gäller så abstrakta saker som en tro.
I mitt fall om vi ska dryfta det så har jag alltid trott att det finns mer i livet än de konkreta saker som man kan ta på eller påvisa i nåt lab. Och jag menar verkligen alltid. Ingenting som växt fram på grund av yttre omständigheter som religiösa föräldrar som indoktrinerar sitt barn,såna hade jag inte.
Inte har jag tvingats in i religiösa grubblerier på grund av dödsångest,jag har ingen rädsla alls för döden.
Inte har jag mist nån som jag saknar så mycket att jag måste trösta mej med att intala mej att jag får möta dom i himlen.
Inte heller behöver jag trösten eller gemenskapen i ett religiöst samfund. Jag går inte i kyrkan alls förutom nån sporadisk midnattsmässa vid jul.
Ingenting har TVINGAT mej in i ett "troende hörn" för att jag inte skulle
kunna hanterat livet på annat sätt.
Det enda har är min tro och känsla. Du kanske säger att den är fel och att jag är en idiot. Det är ok. Det är ju din tro och känsla och övertygelse.
En känsla behöver ju knappast vara rationell eller hur? Kan en känsla vara fel alls? Har du varit kär nån gång? Kärlrken är inte alltid rationell eller förnuftig som du kanske märkt. Man hoppas,tror eller är förvissad.
MEN DEN ÄR EN KONKRET KÄNSLA SOM ÄR SÅÅÅÅÅÅ STARK:
Jag tror också att det kan vara bra att tagga ner lite.