Detta blir mitt första officiella inlägg här på Flashback! 
Jag kan börja med att säga att jag rökt en del i mina dagar, såsom vanlig hederlig cannabis, hasch, ”spice”, diverse rökmixar etc. Jag har dock inte tagit något tyngre än de ovannämnda drogerna.
Framtill denna kväll/natt då jag snedtrippade så har jag aldrig haft några negativa bieffekter av något som jag rökt. Bara positiva, glada och sociala upplevelser.
Men efter denna upplevelse så kan jag konstatera att man verkligen ska ha stor respekt för ”spice” och vad det kan göra med ens psyke, och jag funderar starkt på om jag ska sluta med ”spice” och endast röka grönt efter detta.
Kort info:
Cannabinoid: 5F-AKB48
Ålder: 20
Vikt: 90 kg
Längd: 198 cm
2013-10-26/27
Detta inträffade i lördags, natten till söndagen. Jag hade sovit rätt länge den dagen och vaknade vid klockan tre, och även fast jag vaknade så pass sent på eftermiddagen så kände jag mig fortfarande dödstrött och yrvaken, och det tog ett tag innan jag vaknade till.
Vid fyra så slängde jag på en film, som för övrigt inte var så underhållande, så efter någon timme så började jag göra annat.
Jag satt och slösurfade en stund och nu var klockan helt plötsligt sex och jag började bli hungrig, men jag var alldeles för lat för att laga käk så jag började diska och städa i lägenheten istället. För lat för att laga mat men inte för att städa/diska, väldigt konstigt nu när jag tänker efter, haha! Men jaja, ibland är mina prioriteringar inte helt sunda.
Vid sju så var jag klar med städningen, så då tog jag mig i kragen och lagade till mig min ”frukost” som bestod av snabbnudlar. När jag hade fått i mig käket så gick jag in till vardagsrummet och satte mig i soffan och chillade, surfade, lyssnade på go musik och bara njöt av nuet i några timmar.
Vid halv tio på kvällen fick jag för mig att ringa min morbror, det var han som hade introducerat ”spicet” för mig. Jag berättade för honom att jag hade meckat ihop mig min första egna rökmix, och att jag hade lyckats, att jag blev ”bäng” på det, och att ruset/effekterna jag fick var olika från gång till gång. Vi snackade om en massa olika saker och hade ett allmänt gött snack!
Innan vi lade på så bestämde vi oss för att vi borde rulla upp varsin joint och sedan ringa tillbaka, och snacka medan vi röker på.
Sagt och gjort, jag rullar upp en fet, ringer tillbaka till honom men han säger då att han är lite upptagen för tillfället. Vi bestämmer oss för skriftlig konversation istället medan vi röker.
Klockan var halv elva när jag tog mina första puffar, och när jag hade rökt ungefär halva spliffen så tog jag en liten paus och började då känna den där sköna känslan som brukar komma smygandes, jag började känna mig väldigt avslappnad och lugn. Jag lutade mig tillbaka i soffan, kände av musiken, basen, upplevde nuet till max och det kändes som om tiden stod stilla. Tidsuppfattningen var som bortblåst, och det var en väldigt skön känsla!
Jag började pilla lite på mobilen efter ett tag, allting var suddigt, och jag kunde knappt se vad jag skrev på nära håll, så jag fick hålla mobilen långt ifrån mig med utsträckta armar, då såg jag helt ok, dock så snurrade det en del. Jag skrattade även högt för mig själv, för att jag var så skev att jag knappt kunde se vad jag skrev.
Än så länge så var allting lugnt, och ruset var precis som väntat!
Men det var nu jag började känna saker som jag inte har känt innan…
Jag lade ifrån mig mobilen och jag började då känna blodgenomströmningen i benen ut till tårna, och det kändes även likadant i armarna ut till fingrarna. Om jag ska vara helt ärlig, så var det en riktigt skön feeling. Det kändes som om jag kunde känna allt i min kropp, svårt att beskriva alla känslorna exakt, men skönt var det i alla fall.
Jag liksom sjönk in i soffan, och följde med ruset… Tills jag började känna mina hjärtslag.
Det kändes som om hela bröstet dunkade, och det var skönt till en början, tills att de utlösande tankarna till snedtrippen kom från ingenstans och jag kände stort obehag.
Jag började tänka på de ryktena jag hört och läst om. Att det finns folk som sneat helt på ”spice”, fått psykoser, hjärtstopp och folk som till och med dött av det. Oftast så brukar ju sådana rykten vara skitsnack, men eftersom jag har brist på kunskap gällande ”spice” så kunde jag inte utesluta att ”tro” att risken fanns att något sådant kanske var på väg att hända mig i detta nu…
Jag borde inte tänkt så, men nu var det försent, och jag började känna av de hårda pulserande hjärtklappningarna igen, och det var nu jag fick panik. Jag försökte lugna ner mig, men det gick inte. Sittandes i soffan med världens panik och ett hjärta som tycktes slå snabbare och snabbare för varje sekund som gick, försökte jag lugna mig själv, men förgäves. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, mitt hjärta dunkade riktigt fort nu och jag kände att pulsen bara fortsatte att skena iväg totalt.
Det var nu dödsångesten kom, och jag hade tankar som ”Nu är det kört!”, ”Jaha, är det såhär jag kommer dö?”, ”Jag måste ringa ambulans!” osv…
Jag sprang in till köket för att dricka vatten för att jag trodde det skulle bli bättre då, men det blev det inte, och nu slog hjärtat och pulsen snabbare än vad den någonsin har gjort för mig, och då ska ni veta att jag ändå varit en f.d. elitidrottare och jag tränade som mest 25 tim/v innan. Det kändes som om jag var på väg att svimma vilken sekund som helst!
Det enda som hindrade mig från att ringa ambulans var för att jag var ”hög”. Jag ville inte att de skulle se mig i detta skick ifall jag ringde, och att jag var rädd för eventuella konsekvenser som detta kanske skulle få om de fick reda på att jag ”rökt på”. Dock så är ju 5F-AKB48 inte narkotikaklassat ännu, men jag var ändå orolig.
Jag bestämde mig för att gå och lägga mig i sängen, i hopp om att det kanske skulle lugna ner sig något, men icke! Dödsångesten var över mig och den enda tanke jag hade var, ”Nu kommer jag dö!”. Jag bara väntade på att hjärtat skulle stanna. Det kändes som om tiden gick väldigt långsamt och att snedtrippen varade i en evighet. Jag kommer ihåg att jag tänkte, ”Jag borde inte ligga här, somnar jag så kommer jag aldrig vakna upp igen!”. Jag började tänka på mina föräldrar och vänner, och på hur alla skulle ta det ifall jag dog. Jag har nog aldrig varit såhär rädd i hela mitt liv!
Nu när jag låg i sängen med dödsångest och ett hjärta som gick på högvarv så började jag känna andra obehagliga saker, t.ex. att mina armar och ben inte tillhörde min kropp, utan det kändes som om det var ruttna stumpar som satt fast på mig, som inte hörde dit liksom. Samtidigt kändes det som om jag flög genom tid och rum, och när jag tog djupa andetag för att lugna mig kändes det mer som om jag andades ut hela tiden, och att jag aldrig andades in luft, vilket fick mig att noja ännu mer, jag trodde inte jag fick något syre helt enkelt.
Alla de olika känslorna kom i perioder, och jag kommer inte ihåg exakt allt jag upplevde eftersom jag var i sådant chocktillstånd. Jag tror att snedtrippen varade i cirka en timme men det kändes som flera timmar, och när den var som jobbigast och hade nått sin topp så måste jag ha däckat i sängen. För jag vaknade några timmar senare, och då var klockan tre på natten. Då kände jag mig riktigt pigg igen men också väldigt förvirrad över vad jag precis hade varit med om. Min första snedtripp!
Jag kände att min puls hade gått ner avsevärt mycket om man jämför med hur det var för några timmar sedan, och jag var bara lycklig över att jag överlevt. Jag gick direkt in i köket och drack cirka en liter vatten och allt kändes normalt igen, ingen jobbig afterglow eller något i den stilen, allt var bara chill.
Jag sitter i detta nu och funderar på hur jag kunde hanterat situationen bättre, och att en av faktorerna till att jag sneade var på grund av att jag hade ätit alldeles för lite under dagen. Den andra faktorn som faktiskt utlöste snedtrippen var de tankarna som uppstod, om varför hjärtat dunkade så snabbt, jag började oroa mig alldeles för mycket och det gick så långt att jag inte kunde kontrollera mig själv längre.
Jag kommer troligtvis inte röka ”spice” själv mer, men om jag gör det igen så kommer jag verkligen ta ”en puff i taget” och följa med ruset, istället för att stressa upp mig och försöka stoppa det som jag upplever, om jag får känslor som liknar denna tripp. Men nu är jag i alla fall en erfarenhet rikare, på både gott och ont. Jag hoppas aldrig det händer mig igen, men om det gör det, så tror jag att jag kommer kunna hantera hela situationen bättre. Och glöm aldrig, detta kan även hända den bäste!
Take care allihopa!
Peace!
Jag kan börja med att säga att jag rökt en del i mina dagar, såsom vanlig hederlig cannabis, hasch, ”spice”, diverse rökmixar etc. Jag har dock inte tagit något tyngre än de ovannämnda drogerna.
Framtill denna kväll/natt då jag snedtrippade så har jag aldrig haft några negativa bieffekter av något som jag rökt. Bara positiva, glada och sociala upplevelser.
Men efter denna upplevelse så kan jag konstatera att man verkligen ska ha stor respekt för ”spice” och vad det kan göra med ens psyke, och jag funderar starkt på om jag ska sluta med ”spice” och endast röka grönt efter detta.
Kort info:
Cannabinoid: 5F-AKB48
Ålder: 20
Vikt: 90 kg
Längd: 198 cm
2013-10-26/27
Detta inträffade i lördags, natten till söndagen. Jag hade sovit rätt länge den dagen och vaknade vid klockan tre, och även fast jag vaknade så pass sent på eftermiddagen så kände jag mig fortfarande dödstrött och yrvaken, och det tog ett tag innan jag vaknade till.
Vid fyra så slängde jag på en film, som för övrigt inte var så underhållande, så efter någon timme så började jag göra annat.
Jag satt och slösurfade en stund och nu var klockan helt plötsligt sex och jag började bli hungrig, men jag var alldeles för lat för att laga käk så jag började diska och städa i lägenheten istället. För lat för att laga mat men inte för att städa/diska, väldigt konstigt nu när jag tänker efter, haha! Men jaja, ibland är mina prioriteringar inte helt sunda.
Vid sju så var jag klar med städningen, så då tog jag mig i kragen och lagade till mig min ”frukost” som bestod av snabbnudlar. När jag hade fått i mig käket så gick jag in till vardagsrummet och satte mig i soffan och chillade, surfade, lyssnade på go musik och bara njöt av nuet i några timmar.
Vid halv tio på kvällen fick jag för mig att ringa min morbror, det var han som hade introducerat ”spicet” för mig. Jag berättade för honom att jag hade meckat ihop mig min första egna rökmix, och att jag hade lyckats, att jag blev ”bäng” på det, och att ruset/effekterna jag fick var olika från gång till gång. Vi snackade om en massa olika saker och hade ett allmänt gött snack!
Innan vi lade på så bestämde vi oss för att vi borde rulla upp varsin joint och sedan ringa tillbaka, och snacka medan vi röker på.
Sagt och gjort, jag rullar upp en fet, ringer tillbaka till honom men han säger då att han är lite upptagen för tillfället. Vi bestämmer oss för skriftlig konversation istället medan vi röker.
Klockan var halv elva när jag tog mina första puffar, och när jag hade rökt ungefär halva spliffen så tog jag en liten paus och började då känna den där sköna känslan som brukar komma smygandes, jag började känna mig väldigt avslappnad och lugn. Jag lutade mig tillbaka i soffan, kände av musiken, basen, upplevde nuet till max och det kändes som om tiden stod stilla. Tidsuppfattningen var som bortblåst, och det var en väldigt skön känsla!
Jag började pilla lite på mobilen efter ett tag, allting var suddigt, och jag kunde knappt se vad jag skrev på nära håll, så jag fick hålla mobilen långt ifrån mig med utsträckta armar, då såg jag helt ok, dock så snurrade det en del. Jag skrattade även högt för mig själv, för att jag var så skev att jag knappt kunde se vad jag skrev.
Än så länge så var allting lugnt, och ruset var precis som väntat!
Men det var nu jag började känna saker som jag inte har känt innan…
Jag lade ifrån mig mobilen och jag började då känna blodgenomströmningen i benen ut till tårna, och det kändes även likadant i armarna ut till fingrarna. Om jag ska vara helt ärlig, så var det en riktigt skön feeling. Det kändes som om jag kunde känna allt i min kropp, svårt att beskriva alla känslorna exakt, men skönt var det i alla fall.
Jag liksom sjönk in i soffan, och följde med ruset… Tills jag började känna mina hjärtslag.
Det kändes som om hela bröstet dunkade, och det var skönt till en början, tills att de utlösande tankarna till snedtrippen kom från ingenstans och jag kände stort obehag.
Jag började tänka på de ryktena jag hört och läst om. Att det finns folk som sneat helt på ”spice”, fått psykoser, hjärtstopp och folk som till och med dött av det. Oftast så brukar ju sådana rykten vara skitsnack, men eftersom jag har brist på kunskap gällande ”spice” så kunde jag inte utesluta att ”tro” att risken fanns att något sådant kanske var på väg att hända mig i detta nu…
Jag borde inte tänkt så, men nu var det försent, och jag började känna av de hårda pulserande hjärtklappningarna igen, och det var nu jag fick panik. Jag försökte lugna ner mig, men det gick inte. Sittandes i soffan med världens panik och ett hjärta som tycktes slå snabbare och snabbare för varje sekund som gick, försökte jag lugna mig själv, men förgäves. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, mitt hjärta dunkade riktigt fort nu och jag kände att pulsen bara fortsatte att skena iväg totalt.
Det var nu dödsångesten kom, och jag hade tankar som ”Nu är det kört!”, ”Jaha, är det såhär jag kommer dö?”, ”Jag måste ringa ambulans!” osv…
Jag sprang in till köket för att dricka vatten för att jag trodde det skulle bli bättre då, men det blev det inte, och nu slog hjärtat och pulsen snabbare än vad den någonsin har gjort för mig, och då ska ni veta att jag ändå varit en f.d. elitidrottare och jag tränade som mest 25 tim/v innan. Det kändes som om jag var på väg att svimma vilken sekund som helst!
Det enda som hindrade mig från att ringa ambulans var för att jag var ”hög”. Jag ville inte att de skulle se mig i detta skick ifall jag ringde, och att jag var rädd för eventuella konsekvenser som detta kanske skulle få om de fick reda på att jag ”rökt på”. Dock så är ju 5F-AKB48 inte narkotikaklassat ännu, men jag var ändå orolig.
Jag bestämde mig för att gå och lägga mig i sängen, i hopp om att det kanske skulle lugna ner sig något, men icke! Dödsångesten var över mig och den enda tanke jag hade var, ”Nu kommer jag dö!”. Jag bara väntade på att hjärtat skulle stanna. Det kändes som om tiden gick väldigt långsamt och att snedtrippen varade i en evighet. Jag kommer ihåg att jag tänkte, ”Jag borde inte ligga här, somnar jag så kommer jag aldrig vakna upp igen!”. Jag började tänka på mina föräldrar och vänner, och på hur alla skulle ta det ifall jag dog. Jag har nog aldrig varit såhär rädd i hela mitt liv!
Nu när jag låg i sängen med dödsångest och ett hjärta som gick på högvarv så började jag känna andra obehagliga saker, t.ex. att mina armar och ben inte tillhörde min kropp, utan det kändes som om det var ruttna stumpar som satt fast på mig, som inte hörde dit liksom. Samtidigt kändes det som om jag flög genom tid och rum, och när jag tog djupa andetag för att lugna mig kändes det mer som om jag andades ut hela tiden, och att jag aldrig andades in luft, vilket fick mig att noja ännu mer, jag trodde inte jag fick något syre helt enkelt.
Alla de olika känslorna kom i perioder, och jag kommer inte ihåg exakt allt jag upplevde eftersom jag var i sådant chocktillstånd. Jag tror att snedtrippen varade i cirka en timme men det kändes som flera timmar, och när den var som jobbigast och hade nått sin topp så måste jag ha däckat i sängen. För jag vaknade några timmar senare, och då var klockan tre på natten. Då kände jag mig riktigt pigg igen men också väldigt förvirrad över vad jag precis hade varit med om. Min första snedtripp!
Jag kände att min puls hade gått ner avsevärt mycket om man jämför med hur det var för några timmar sedan, och jag var bara lycklig över att jag överlevt. Jag gick direkt in i köket och drack cirka en liter vatten och allt kändes normalt igen, ingen jobbig afterglow eller något i den stilen, allt var bara chill.
Jag sitter i detta nu och funderar på hur jag kunde hanterat situationen bättre, och att en av faktorerna till att jag sneade var på grund av att jag hade ätit alldeles för lite under dagen. Den andra faktorn som faktiskt utlöste snedtrippen var de tankarna som uppstod, om varför hjärtat dunkade så snabbt, jag började oroa mig alldeles för mycket och det gick så långt att jag inte kunde kontrollera mig själv längre.
Jag kommer troligtvis inte röka ”spice” själv mer, men om jag gör det igen så kommer jag verkligen ta ”en puff i taget” och följa med ruset, istället för att stressa upp mig och försöka stoppa det som jag upplever, om jag får känslor som liknar denna tripp. Men nu är jag i alla fall en erfarenhet rikare, på både gott och ont. Jag hoppas aldrig det händer mig igen, men om det gör det, så tror jag att jag kommer kunna hantera hela situationen bättre. Och glöm aldrig, detta kan även hända den bäste!
Take care allihopa!
Peace!
