Sätta en tyngd och hoppa ner i marianergraven

http://www.giantfreakinrobot.com/sci...ea-divers.html

för människor är inte skapta för det trycket är ni retaderade på riktigt TÄNK.

Jag hittade en nyckelmening i artikeln du länkar till:



Dvs att du som dykare inuti dräkten utsätts för samma lufttryck som där är på ytan. Den uppenbara fördelen är ju att du kan ta dig upp från 300 meter till ytan på ingen tid alls, om du klarar av farten. Du behöver inte bry dig om dekompressionstopp, utan kan gå direkt från 300 meters djup till balsalen iklädd fracken du hade på dig under dyket.

Om tillverkaren av dykdräkten gjorde så att lufttrycket i den anpassades efter djupet skulle den kunna gå mycket djupare än de 300 meter som verkar vara gränsen för den: du skulle kunna gå hur djupt som helst egentligen, tills mänskliga fysiologin sätter stopp för det. Men då blir det ju också minst en uppenbar nackdel: du måste bry dig om dekompressionsstopp och kan inte simma upp för fort utan att riskera allvarliga problem.

vad händer på 1092 atmosfärers tryck.

men nu gäller detta trycket på botten 1092 atmosfärer krossar dig som en myra. och människan klarar inte av 1 sekund på botten på grund av trycket. krasssssssssssssssssssssssssss

1. för att vatten inte går att komprimera i stort sett ö.h.t.
2. för att deras kroppar är gjorda för trycket. tar du upp en sådan fisk upp hit så exploderar den (motsatsen till att implodera, som vi gör där).

men nu gäller detta trycket på botten 1092 atmosfärer krossar dig som en myra. och människan klarar inte av 1 sekund på botten på grund av trycket. krasssssssssssssssssssssssssss

trycket kommer vara 1092 kg per cm2 överallt så allt krossas. våra lungor och lungblåsorna (kapillärerna) allt viker sig och trycks ihop, organ ben skalle tänder allt krossas imploderar.

Har länge undrat över valars förmåga att dyka tll stora djup. Hur kan valen återta sin kroppsform efter 250 atmosfärers tryck? En konventionell ubåt krossas av det trycket!

Så länge djuren består av enbart vatten och fasta ämnen blir det inga mekaniska problem. Vatten, liksom andra vätskor och fasta ämnen, är i det närmaste omöjliga att komprimera (trycka ihop) vid höga tryck. Däremot blir det vid höga tryck stora effekter på alla biokemiska reaktioner, på proteinernas struktur och på cellernas membraner. Läs mer om hur djur klarar höga tryck i föregående svar.

Detta innebär att djupdykande valar och sälar måste vara biokemiskt anpassade till att tåla både normalt atmosfärstryck och mycket höga tryck nere i djupet. Om denna anpassning vet man i stort sett ingenting, men det torde bland annat handla om stabila proteinstrukturer. För kaskeloten har man säkert belägg för att den kan dyka ner till 1 100 meters djup, kanske kan den dyka så djupt som till 2 500-3 000 meter. Detta innebär ett tryck av åtminstone cirka 100 atmosfärer.

Men gaser komprimeras när trycket ökar. Gasfyllda strukturer hos djur måste därför på stora djup antingen ha en kraftig vägg som tål trycket eller ha samma tryck inne i sig som i det omgivande vattnet. Det förstnämnda gäller bläckfiskars skal det senare fiskars simblåsor. Läs om bläckfiskskal och simblåsor i föregående svar.

Hos djupdykande däggdjur och fåglar kan gas finnas i matspjälkningapparaten, i fjäderdräkten (hos bland annat pingviner), i pälsen (hos en del dykande däggdjur), i mellanörat samt i luftvägar och lungor. Bubblor av tarmgaser torde komprimeras utan att ställa till med problem. Luften i fjädrar och päls torde komprimeras utan andra problem än minskad lyftkraft och minskad värmeisolering. Men hur är det med mellanörat och andningsapparaten?

Hos djupdykande valar och sälar kan lungorna komprimeras helt och tömmas på luft. Hos en människa skulle detta leda till att bröstkorgen krossades. Hos de dykande djuren är bröstkorgen flexiblare och kompressionen kan ske utan att den förstörs. Luft finns kvar i de övre luftvägarna som hindras från att tryckas ihop av stela väggar. Detta gäller naturligtvis de luftvägsdelar som ligger inne i det förbenade kraniet, men också luftstrupen som kan vara benförstärkt. Syrgasförrådet har dessa djur inte i andningsapparaten, utan i form av syrgas bundet till blodets röda hemoglobin och till musklernas myoglobin ("muskelhemoglobin").

Valar har kvar landryggradsdjurens luftfyllda mellanöra i ett av kraniets ben. De har också kvar örontrumpeten som förbinder mellanörat med nässvalget. Man tror att de vid dyk kan höja trycket i mellanörat genom att pressa komprimerad luftvägsluft från svalget via den öppna örontrumpeten in i mellanörat. Precis så gör mänskliga dykare.

Ett problem med att ha luft med högt tryck i andningsapparaten är att det kan ge upphov till så kallad dykarsjuka. Det höga gastrycket på stora djup leder då till att kvävgas i stor mängd löser sig i kroppsvätskorna. När trycket vid uppstigandet minskar, så blir kroppsvätskorna övermättade på kvävgas och kvävgasbubblor bildas i kroppens vävnader. Samma sak händer i läsken när man öppnar en läskedrycksflaska, fast gasen är då koldioxid. Mänskliga dykare måste stiga upp långsamt efter ett visst schema för att undvika dykarsjuka. Valar och sälar undviker dykarsjuka delvis genom att de inte andas under dyket, något som mänskliga dykare gör när de dyker med tub. Dessutom finns luften ju bara i de övre luftvägarna, som har liten väggyta och dålig gasutbytande förmåga. Möjligen kan de dykande djuren också ha någon slags motståndskraft mot dykarsjuka. 2004, 2012.

Har länge undrat över valars förmåga att dyka tll stora djup. Hur kan valen återta sin kroppsform efter 250 atmosfärers tryck? En konventionell ubåt krossas av det trycket!

Så länge djuren består av enbart vatten och fasta ämnen blir det inga mekaniska problem. Vatten, liksom andra vätskor och fasta ämnen, är i det närmaste omöjliga att komprimera (trycka ihop) vid höga tryck. Däremot blir det vid höga tryck stora effekter på alla biokemiska reaktioner, på proteinernas struktur och på cellernas membraner. Läs mer om hur djur klarar höga tryck i föregående svar.

Detta innebär att djupdykande valar och sälar måste vara biokemiskt anpassade till att tåla både normalt atmosfärstryck och mycket höga tryck nere i djupet. Om denna anpassning vet man i stort sett ingenting, men det torde bland annat handla om stabila proteinstrukturer. För kaskeloten har man säkert belägg för att den kan dyka ner till 1 100 meters djup, kanske kan den dyka så djupt som till 2 500-3 000 meter. Detta innebär ett tryck av åtminstone cirka 100 atmosfärer.

Men gaser komprimeras när trycket ökar. Gasfyllda strukturer hos djur måste därför på stora djup antingen ha en kraftig vägg som tål trycket eller ha samma tryck inne i sig som i det omgivande vattnet. Det förstnämnda gäller bläckfiskars skal det senare fiskars simblåsor. Läs om bläckfiskskal och simblåsor i föregående svar.

Hos djupdykande däggdjur och fåglar kan gas finnas i matspjälkningapparaten, i fjäderdräkten (hos bland annat pingviner), i pälsen (hos en del dykande däggdjur), i mellanörat samt i luftvägar och lungor. Bubblor av tarmgaser torde komprimeras utan att ställa till med problem. Luften i fjädrar och päls torde komprimeras utan andra problem än minskad lyftkraft och minskad värmeisolering. Men hur är det med mellanörat och andningsapparaten?

Hos djupdykande valar och sälar kan lungorna komprimeras helt och tömmas på luft. Hos en människa skulle detta leda till att bröstkorgen krossades. Hos de dykande djuren är bröstkorgen flexiblare och kompressionen kan ske utan att den förstörs. Luft finns kvar i de övre luftvägarna som hindras från att tryckas ihop av stela väggar. Detta gäller naturligtvis de luftvägsdelar som ligger inne i det förbenade kraniet, men också luftstrupen som kan vara benförstärkt. Syrgasförrådet har dessa djur inte i andningsapparaten, utan i form av syrgas bundet till blodets röda hemoglobin och till musklernas myoglobin ("muskelhemoglobin").

Valar har kvar landryggradsdjurens luftfyllda mellanöra i ett av kraniets ben. De har också kvar örontrumpeten som förbinder mellanörat med nässvalget. Man tror att de vid dyk kan höja trycket i mellanörat genom att pressa komprimerad luftvägsluft från svalget via den öppna örontrumpeten in i mellanörat. Precis så gör mänskliga dykare.

Ett problem med att ha luft med högt tryck i andningsapparaten är att det kan ge upphov till så kallad dykarsjuka. Det höga gastrycket på stora djup leder då till att kvävgas i stor mängd löser sig i kroppsvätskorna. När trycket vid uppstigandet minskar, så blir kroppsvätskorna övermättade på kvävgas och kvävgasbubblor bildas i kroppens vävnader. Samma sak händer i läsken när man öppnar en läskedrycksflaska, fast gasen är då koldioxid. Mänskliga dykare måste stiga upp långsamt efter ett visst schema för att undvika dykarsjuka. Valar och sälar undviker dykarsjuka delvis genom att de inte andas under dyket, något som mänskliga dykare gör när de dyker med tub. Dessutom finns luften ju bara i de övre luftvägarna, som har liten väggyta och dålig gasutbytande förmåga. Möjligen kan de dykande djuren också ha någon slags motståndskraft mot dykarsjuka. 2004, 2012.

...

Från stenens densitet ska dras 1 kg/dm³ då den deplacerar i vatten och den kanske ligger på 3 annars. Vi drar bort 1/3 av stenens tyngd och har kvar 67, vi säger 60 kg. Avrundat har vi en kraft på 600 N som drar en ner i avgrunden,

...