Omkom verkligen 600 svenska piloter i haverier under kalla kriget?

Många av de inblandade inom det militära och i flygtekniksektorn hade ju 2:a världskriget i färskt minne som sagt. De hade kanske med egna ögon sett de sönderbombade städerna på kontinenten i europa eller de hade umgåtts med s.k. krigsbarn eller i enstaka fall hade dom anhöriga som dog i kriget.

Med såna upplevelser i bagaget så är man kanske sedan beredd att ta stora risker när man bygger upp ett eget flygvapen.

600 döda piloter är väldigt mycket i.a.f. den saken är klar. Man får försöka se det positiva i det, ryssen har inte invaderat Sverige ännu. (Men andra har gjort det)

Det är väldigt mycket ja, vilket man även i Flygvapnet förstod och faktiskt reagerade på med tiden.

Det är dessutom 600 dödsfall i olyckor utslaget på tiden mellan 1945 och 1990- isch.. Vilket med miniräknarens hjälp blir 13,333 om året i snitt. Men då hade vi ändå hundratals, ja kanske över 1000 piloter i aktiv tjänst när flygvapnet var som störst.

De som flög gjorde det även frivilligt och de var väl medvetna om riskerna. Så.. ja vad ska man säga? Det var för många som förolyckades ja men det finns väl, även om det känns tråkigt att skriva det, vad man skulle kunna kalla förmildrande omständigheter tragiskt nog.

Man får ju tänka på att det på 50-60 talen dog över 1000 människor i trafiken varje år. Om inte mer! Barn dog regelbundet i olyckor. Folk omkom i olyckor på arbetsplatser. Skogsarbetare, flottare, gruvarbetare och fiskare m.fl hade erkänt farliga jobb. Fabrikerna var smutsiga och hade usel arbetsmiljö.

Jag tror att väldigt få människor på 50 och tidigt 60-tal reagerade starkt över det. Att flyga var farligt det visste alla liksom. Flygarna som omkom försvann väl lite i mängden av människor som omkom i olika olyckor tänker jag?

Mellan 1935 och 1996 ska alltså 300000 människor i Sverige ha dött eller skadats allvarligt i trafiken! Det är svinmycket? Bara på ett år har 13000 människor i Sverige dött av Covid. I nutid

Så visst kan man va efterklok och allt det där ja, men man får ju het klart också ha lite perspektiv ändå. Som du skriver.

Säkerhetskulturen var nog på alla plan under all kritik i flygvapnet förr i tiden. Det är allmänt känt och ingen kontroversiell fakta att komma med. Det tog sig såklart också olika uttryck som exempelvis att fel olycksorsak angavs. Medvetet eller omedvetet.. Det är möjligt ja.

Men flygplanen var svårflugna. Tekniska fel förekom. Likväl som felaktig utbildning, felaktigt handhavande och så vidare.. en kombination av orsaker.

Jag vet flera dödsolyckor som helt enkelt berodde på att piloten var övertygad om att dom var upp och ner, och störtade istället för steg.

550 svenska stridsflygare dog, inte i krig utan i fred. Sverige hade ett av världens största flygvapen och stridsflygarna beordras att flyga hårt för att försvara vår frihet. Men var det värt det? I den här dokumentären får vi genom två personliga berättelser höra hur det var att växa upp i en flygarfamilj under Kalla kriget

https://www.svtplay.se/video/KyEW3ED...h-kalla-kriget

För att sätta det i perspektiv, livet var skörare förr.

År 1970 dog 1307 människor i trafiken. Varje år dog över 1000 personer i trafiken.

1970 dog 3 st förare i Formel 1... bara det året.

Man snittade 300-400 per år i omkomna på arbetsplatser.

Så att några piloter strök med varje år, ja, det gick att svälja.

Vad jag förstått flög man som om det vore krig, man tog samma risker som då... nattjakt på låg höjd och så där med Lansen.

Det kalla kriget började 1948 elker så. Då hade Sverige värnpliktiga piloter på propeller. Kom ihåg att vi opererade Mustang, Spitfire, Hunter, Venom, Mosquito, Vampire och en massa bråte som i princip var utvecklat av folk som varit med under vk2 och säkerhetstänket var sådär.

Bland annat förolyckades några flygare i de Mosquito vi köpt in begagnade eftersom roddrbalansen var av låg kvalitet och gick av (detta bevisade aldrig helt) varpå höjdrodret slog ut helt och flygplanet bröts sönder i luften. Man bytte samtliga roderbalanser och efter detta upphörde haverierna. Det var sådan här materiel man använde i början av 50-talet.

Dessutom var varken kolv eller radmotorer så driftsäkra på den tiden och navigeringsutrustningen bristfällig.
En oväntad dimma eller molnbildning kunde resultera i felnavigering och påföljande nödlandning.

Jag undrar lite när simulatorer kom för flyg? Runt 80tal kanske? Kan det ha bidragit till minskade olyckor med flyg genom att pilotmaterialet helt sonika fick sitta ett X antal timmar i en simulator innan de ens kom i närheten av ett riktigt flygplan?

Ja precis, det har jag nämt flera gånger här på forumet. Det var en annan tid!

Sågverksarbetare och skogsarbetare m.fl levde farligt och årligen dog sådana på jobbet på den tiden. Barn omkom i olyckor när de var ute och lekte, de blev överkörda av lastbilar, de trillade ned från tak de upp klättrat upp på, och man lekte farligt på järnvägsspår m.m. Folk drunknade..

Yrkesfiskare omkom när deras små båtar kapsejsade.

Sist men inte minst dig horder med människor i trafiken i alla otaliga trafikolyckor som var på den tiden.

Att ett litet antal flygare årligen flög i backen det försvann liksom i statistikens marginaler.

Alla människor visste att flygning var farligt på den tiden, så det var liksom ingen som blev direkt förvånad när sånt hände.

För det första skolade man in på tvåsitsig propeller med låg prestanda, sedan ensits, sedan högre prestanda, sedan jet skolflygplan, sedan tvåsitsig lansen eller draken. Tunnan hade ingen tvåsitsig och förlusterna var därefter. Simulatorer kom med 35 men den hade ingen visuellt system så det var bara instrumentflygning och den klarade inte start eller landning. Visuellt system som klarade start och landning kom med fpl37. Sedan har systemet förbättrats löpande.