Vad Vill Ni Att Era Barn Skall Jobba Med/Bli

Japp tack du svarade för mig väldigt väl. Hur mycket min avkomma än skulle vilja livnära sig på att måla tavlor och ha en liten atalje så njäääe det måste finns något annat så pengarna rullar in, annars blir den med 80% säkerhet en missnöjd individ så småningom.

Få se här nu vad jag har i släkten, rånare, kassaskåps sprängare, bergssprängare, anläggare, taktäckare, industi arbetetare, tjänstemän, Sjömän. Det verkar som det finns gått och blandat i den här påsen.

kassaskåps sprängare tycker jag är den ballaste titeln att få ner på visitkortet, vad tycker ni andra?

Det är naturligtvis barnets egna beslut. Så länge ungen inte blir lika initiativlös och bekväm av sig som sin pappa blir jag nöjd. Man måste kämpa för att uppnå saker och ting här i livet, vare sig det gäller utbildning, jobb eller vardagsliv. Jag skulle aldrig tillåta mitt barn att bli lika lat, förslappad och motivationslös. Ligga på soffan kan man göra när man är pensionär...dvs när man är värd det. Jag hoppas att mitt barn blir driven och framåt, sedan kan jag inte påstå att jag skulle bli missnöjd om mitt barn skulle vilja bli läkare.

Framförallt vill jag att mitt barn ska välja ett yrke som gör honom lycklig, som ger honom tillräckliga utmaningar och får honom att må bra.

Jag skulle dock föredra att han valde ett yrke som inte gick emot mina moraliska grunder (han får gärna undvika att jobba som torped t.ex). Just toalettstädare skulle jag isf vilja se en riktigt stark passion från mitt barn från just det yrket för att känna mig nöjd. Inte så mycket för att det är "äckligt" som för att yrket hålls i så låg status, att det skulle behöva uppvägas av att barnet verkligen ÄLSKADE att jobba med det för att jag skulle känna att det var vad gjorde honom mest lycklig.

Bagare eller sopgubbe skulle jag absolut inte ha ngt emot att han jobbade som, om det var hans passion.

Nej det jag vänder mig emot i resonemanget är att jag skulle ha något önskemål om att mitt barn skulle sikta lågt och välja trygghet framför självförverkligande. Gör han det kommer jag att betrakta mig som ett misslyckande som förälder. Ska han bli bagare eller sopgubbe ska det vara för att han verkligen gillar det jobbet - inte för att han inte vågar sikta på något annat. Jag tänker lära mitt barn att sikta mot stjärnorna och att ALDRIG låta någon säga åt honom vad han inte kan. Alldeles för många människor, alldeles för mycket begåvning, kastas bort för att folk inte vågar sträcka sig efter sina drömmar och drömma stort och fritt.

De får jobba och utbilda sig efter intresse. Enda kravet är att de ska gå klart gymnasiet. Min erfarenhet är att man ska följa hjärtat minst lika mycket som hjärnan vid val av inriktning. Själv följde jag mer hjärnan och det visade sig vara åt helvete

Sutenör är ett yrke sönerna gärna får anamma....

Jag Vill Att Min Son Ska Bli VD På Ett Stort Företag Och Tjäna Enorma Mängder Pengar.