Avtändningen fick mig att sluta med tjack.

Ålder: 21 år
Substans: Amfetamin
Tidigare erfarenheter: Amfetamin och hasch.

Tidpunkt: September 2012

Bakgrund:
Jag hade småpundat rätt mycket under ett år. Det var i stort sett bara tjack och hasch jag sysslade med när jag inte hade något bättre för mig. Den här sommaren hade jag min första semester då jag året innan fått ett jobb. När jag var ledig var jag rastlös vilket resulterade i att jag åkte hem till en kär vän och var påtänd på tjack i två dagar. När jag satt där hos min vän Fredrik så var det även andra pundare där, varav en som hette Joakim. Han var glad och trevlig, hade en jäkla pondus och gillade att skjuta tjack i sina vener. Självklart föll jag pladask för Joakim och helt plötsligt hade vi blivit tillsammans. Det kändes så himla bra och jag var riktigt kär i honom.

När jag blev tillsammans med honom höll jag avstånd från drogerna, rökte ibland men ville inte ta något annat. Han gjorde det någon gång ibland(varje dag fick jag reda på efter vi gjort slut). Hur som helst så bodde vi hemma hos mig eftersom han inte hade någon egen lägenhet, jag fick ljuga en hel del för min omgivning, för jag ville ju inte att någon skulle veta det, eller att han var sprutnarkoman heller för den delen. En dag kom jag hem från jobbet på eftermiddagen och hans ögon lyste av glädje. Jag blev nyfiken och frågade vad som hade hänt. Lyckligt berättade han att han nämligen hade fått tag på riktigt dunderbra tjack och att vi måste prova det ihop för att vi skulle ha såååå kul tillsammans. Först tänkte jag att tanken var dum, men det hade trots allt varit ett par månader sedan jag tagit tjack och tyckte att det kunde bli ett kärt återseende. Så istället för att laga mat, städa eller tvätta som jag oftast roade mig med när jag kom hem så satte jag mig i soffan med Joakim och tittade med stora ögon på när han blandade det kletiga tjacket med vatten åt mig. Det här var alltså 0,1 g som han blandade med lite vatten i ett snapsglas till mig. Jag sköljde ner det och kände hur illamåendet sköljde som en våg över mig. Snabbt kastade jag mig till kylskåpet för att skölja ner den äckliga smaken med lite mjölk (som fungerade riktigt bra).

Ett par minuter senare så satte jag mig på fönsterbrädan i köket, öppnade fönstret och tände en cigg. Kvällen var otroligt stillsam och där satt jag, kände inte ens av någonting. Skit också tänkte jag, då kunde jag lika gärna låtit bli. Inte lång stund där efter så reser sig håret på mina armar, jag blir varm i hela kroppen och känner hur jag blir helt fokuserad. Det känns som om ögonen spärras upp och mina käkar stelnade till, det vattnades i munnen på mig. Helt plötsligt så var det jävligt gott med cigg. Jag väcks ur mina tankar där Joakim petar på mig och säger ”hallå, ska du sitta här och röka hela kvällen eller” Varpå jag inser att jag har suttit i fönstret nästan en timma och på den tiden rökt upp mer än ett halvt paket cigg. Till min stora fasa så var det sista paketet , vilket alltså innebar att jag var tvungen att ha mer. Så jag drar med mig Joakim ut, ber honom ta med sig tjacket och sätter honom på passagerarsätet i bilen medans jag skyndar mig in och sätter mig bakom ratten. Jag tittar på min spegelbild i backspegeln och möts av två stora kolsvarta pupiller i ett par jätteglansiga ögon, fan vad snygg jag var. Vi åker till macken och väl framme så springer jag in på macken och köper två paket cigg, jag pratar som aldrig förr med butiksbiträdet och han tittar på mig med en fascinerad blick. Jag själv antog att det var för att jag var så sjukt snygg och trevlig person, men han undrade nog egentligen varför jag stod där, barfota med leggings och ett linne och såg ut som jag gjorde. Jag styrde sedan bilen mot vår gemensamma vän samtidigt som jag rökte en cigg. Livet var verkligen underbart!

Vår vän tittar på oss med stora ögon, han såg hur påtända vi var och studsade nästan när Jocke fyllde hans pump och gjorde skölj till mig. Vi drog i oss samtidigt alla tre, men Jocke hade problem att få svar. Jag satte mig i en fåtölj och började spela spel på min mobiltelefon. När batteriet dog tog jag Jockes telefon och spelade tills den inte hade något batteri kvar. Vi tog med oss vår polare hem, som var mer än nöjd. Jag ritade, tog mer tjack, rökte cigg och spelade på telefonen. Hann även med att städa en sväng. Vi hade trevligt men höll oss mest för oss själva. Vår vän går hem och säger att det börjar bli för tidigt, jag tittar på klockan och inser att det är två timmar kvar tills jag börjar jobba. Paniken infinner sig och den vrider sig i hela magen. Vad fan tänkte jag med? Jag hoppas in i duschen och sminkar upp mig, tar ett sista glas skölj och åker sedan iväg till jobbet. Jag vet inte om jag skakade för att jag var så nervös eller om jag skakade för att jag var så jävla påtänd. När jag kom in på jobbet gick jag raka vägen in på toaletten och såg min största farhåga, ögonen var stora som tefat och jag kunde inte fokusera på någonting annat. Där skulle jag stå och möta folk hela dagen, men dom där ögonen. Ångesten var total och jag oroade mig för att någon skulle upptäcka att jag hade knarkat. Dagen gick och jag undvek att se folk i ögonen, var mycket för mig själv och bad till Gud att dagen bara skulle ta slut.

Dagen led mot sitt slut och när jag skulle sluta jobbet vid 17.00 mådde jag riktigt dåligt. Jag mådde illa, kände mig febrig och frös om vartannat. Kunde inte fokusera och svetten rann om mig samtidigt som jag hade börjat skaka som ett asplöv. Jag var torr i munnen och hade ont i halsen (förmodligen av de tre paketen cigg jag rökt under natten). Joakim ringer och ber mig hämta honom på stan, det var knappt så att jag klarade av att köra bilen, så illa var det. När Joakim kliver in i bilen tittar han oroat på mig och frågar hur jag egentligen mår. Jag sa att jag mådde skit och han bad mig köra till MCDonalds. Det gjorde vi, han såg att jag behövde få i mig någonting. Vi tog påsen med mat och åkte hem. Jag drog på mig mjukisbyxor och la mig i soffan, det började värka i hela kroppen och huvudet bankade. Ni vet den känslan när man är så sjuk att man inte orkar resa sig upp ur sängen, föreställ er det men det här var 10 resor värre. Joakim tvingade mig att äta och dricka, vilket jag försökte men det tog en timma, lite mer, för mig att få i mig en halv cheeseburgare. Joakim klappade mig över huvudet och tröstade mig när tårarna började rinna ner för mina kinder. Han bar mig in i sängen och sa förlåt gång på gång. Det var inte hans fel, jag kunde ha sagt nej, jag kunde ha vetat bättre än att inte bli tillsammans med en sprutnarkoman. Han höll om mig när min kropp krampade, jag grät och grät, försökte spy, försökte med allt men ingenting hände. Jag somnade gråtandes den kvällen, vaknade av panik på natten, det var förjävligt. Det hände någonting med min kropp och vad det än var så var det inte bra.

På morgonen tog jag mig till jobbet med nöd och näppe. Orkade inte anstränga mig utan mådde bara så förbannat dåligt. Efter halva dagen sjukskrev jag mig och låg hemma i sängen. Jag hade så ont i kroppen och varje gång jag rörde mig smärtade det. Jag tog ett par värktabletter, fick i mig lite mat sen sov jag. På morgonen när jag vaknade igen mådde jag bra. Kändes som om jag hade haft en rejäl bakfylla men värken och ”feberyran” hade släppt. Det var bara huvudet som dunkade. Jag kan ärligt säga att jag inte tagit tjack sen dess, det var mer än ett år sen. Hela händelsen avskräckte mig från tjack och jag vet inte om jag kommer ta det någon mer gång. Rädslan för att det ska bli såhär igen är för stor. Det är inte värt att må så dåligt som jag mådde bara för att kunna ha kul en natt.

Knark är inget bra, kul att du bestämt dig för att låta bli!

Hur dåligt mådde du egentligen? Tycker det låter som vilken avtändning som helst faktiskt.

Vad spelar det för roll, TS tycker att det är ovärt att fortsätta då hon fick lida så 2 dagar efter.

Härligt att du kunde sluta med droger =) jag har aldrig fått nån AT som alla snackar om på tjack

Jag mådde skit, trodde jag skulle behöva åka in till sjukhuset ett tag. Har haft avtändning förut när jag har hållt på flera dagar i sträck också, men aldrig känt såhär, det var fruktansvärt. Men har ju bara mig själv att skylla

Nej det är det väl inte, men otroligt roligt när man väl har ett rus. Röker bara lite ibland du för tiden, men skönt att ha gjort slut med de "tyngre".

Underhållande rapporter alla tre. Bra jobbat.

Varför tror du själv att jag undrar?

Jag tycker som sagt inte att det låter så farligt men det är svårt att avgöra när du är så vag med detaljerna.

Varför besvara en fråga med en fråga, jag undrade annars hade jag inte ställt frågan lika lite som om jag visste svaret!

För att jag har stor erfarenhet av tjackavtändningar och ville kunna jämföra med mina egna värsta erfarenheter eller "för att jag ville veta mer i detalj". Det senare svaret tycker jag att man borde kunna klura ut utan att behöva fråga mig.