Lewenhauptska snedsteg

Inte har väl någon glömt Adam Ludwig Lewenhaupt? Mannen som trots en tillsynes på papper framgångsrik karriär. Lyckas att med ett enskilt beslut förgöra både sig själv, sitt rykte och sin plats i historieböckerna som en legend.

En kort "recap" från det avgörande skedet:

Denna typ av bristande fingertoppskänsla vid krislägen verkade vid närmare koll, vara något Lewenhaupskt som dom ärvt som egenskap av Leijonhufvud i sin tur.

Hur andra adelsnamn mäter sig i denna kategori låter jag vara osagt.

Utgå ifrån att dom bär på en genetisk svaghet för att ta fel beslut, och bevisa det med historiska anekdoter. Vilka fler historiska tabbar står Ludde och hans släktingar för?

Ludde är ett enkelt mål för förlöjligande.

Så jag tänkte dela med mig av vad jag hittade från kanske mindre uppmärksammade personer ur släkten. Logiskt då, att börja med stammodern Ebba Månsdotter som lyckades med konststycket att "försumma" våra kära Kristina Oxenstiernas och krigshjältens Gustaf Horns båda barn. Till följd att ena barnet Axel dog, inte mer än 3 månader efter sin mor. En sista gåva till Axel förlänade hon honom. Nämligen ett kallt rum med trasiga fönster, där han slutligen skulle somna in. Blott ett år gammal.

Ett episkt misslyckande för vilken mor som helst såklart. Men som rikaste änkan i landet så misslyckades hon dessutom vid upprepade försök att gifta bort sin enda dotter till dom mest tafatta av adelsmän. Till slut och trots hot om "ful avkomma" så fick dottern, till matriarkens stora förtret, ändå ett vackert barn. För denna illvilja tilldelades lite märkligt Ebba även rollen som "fadder".

Hon var inte heller bättre när det gällde lojalitet till kronan. Denna kvinna ska, år 1607, blivit satt i husarrest efter att ha kallat kungen; "en jävla fitta." (!)

Ja, mycket finns det sagt om denna Ebba. Men visst kunde man redan här, börja ana vad som skulle ske nästan 100 år senare vid floden Dnepr.

En underlig tråd detta... Det känns lite som om TS kommer från en mindre förnäm släkt på Riddarhuset, och nu vill ta ut sin ilska mot släkten Lewenhaupt.

Du, TS, vill alltså få fram fler historier om Lewenhauptska företrädare som gjort bort sig?

Ludde var statsbyråkrat och visste mycket väl hur att ställa upp allt manskap på rät linje tills ryssen flydde. Seger efter seger mot alla odds i Baltikum under alla år av försummelse från resten av rikets krigsmakt var en beundransvärd bedrift. Men jag undrar om Karl XII någonsin träffade honom personligen innan han beordrades ge upp Baltikum för att eskortera förnödenhetskolonnen till Ukrajna?

De verkar inte ha kommit så väl överens. Kolonnens nederlag kan förklaras av bristande underrättelsetjänst, eller om man så vill av Kalles höga risktagande, inte nödvändigtvis av inkompetens från Luddes sida. Och Ludde kan sen ha upplevt att han var ogillad av kungen, även om hans tillförordnande som högste chef för hela infanteriet vid Poltava borde ha motsagt såna föreställningar. Jag har läst delar av hans i fångenskap författade memoarer "Aggets bittra Frugter"-nånting och mitt intryck är att detta är en person för vilken hans egen personlighet är viktig. Kalle bet sin underläpp och löste problemet för handen. Men Ludde brydde sig autistiskt om konstigheter. Han presterade fenomenalt när han var sin egen herre i Baltikum, men klarade inte av det teamwork som behövdes med Kalle och Rehnskiöld.

Nästa gång din arbetsgivare betalar löjligt mycket pengar till nån teamwork-kärring som arrangerar lekar åt er under en eftermiddag, så vet ni varför. De trollen vet nånting som vi andra inte vet. Fan vet vad dock.

Detta lär vara TITELN på hans memoarer:
(Uppenbarligen titulerad och publicerad EFTER att enväldet avskaffats, politiskt opportunt av en händelse...)

Den "latinske översten", som hans smeknamn blev tidigt, var nog en skarp kontrast till den råbarkade kungen och hans fältmarskalk Rehnskiöld.

Nej då, verkligen inte! Lustigt med historiska snedsteg helt enkelt. Inte alls så allvarlig. Varför Lewenhauptare? Jag har alltid tyckt att Luddes beslut varit lite "komiskt". Och så blev det som det blev.

Men hur detta ska kunna stödja en tes om Lewenhauptarnas predisposition för storslagna tabbar och allmän oflax förstår jag inte.

Nä, den tesen är osansad. Den enda Lewenhauptarn jag vet nåt om är just Kalles stackars Ludde. Han framstår som överdrivet petig. Det var extremt framgångsrikt på sitt sätt, men ödet gjorde det olämpligt i en viss avgörande situation. Eventuellt är det genetiskt ärftligt, men knappast. Och även då vore det lika bra som dåligt, som människors egenskaper i allmänhet verkar vara. Varje unikt arv passar en viss miljö, det är enligt all vetenskap förklaringen till varför egenskaper har uppkommit.

Världens bäste målvakt i Baltikum är inte nödvändigtvis en duktig forward i Ukraina. Alla spelare var utmärkta, men lagspelet föll ihop. Och det var ytterst Kalles fel. Åtminstone borde han haft en bra ställföreträdare som kunnat ta över när han blivit skadad å så. Hemma i Sverige igen var det ju inget problem för honom att utnämna en vicekung, dock en föga kompetent dito av familjeskäl. Rehnskiöld som vicekung inför Poltava hade kunnat ändra på saker och ting. Faktiskt har Lejonhuvud en poäng där med enväldets nackdel, det funkar nämligen inte så bra utan den enväldige kungen.