Ååh just detta som är så svårt! Alla får olika reaktioner. Önskar att det fanns nåt standardsvar som gällde alla. Synd det inte funkade så
Men det kan ju vara som PostCollapse skrev..att det är fler som skriver att dom mår skit och blir feta av den-än dom som mår bra och inte går upp. Så kan det ju va.
Fast jag är rädd..fruktansvärt rädd för att ens prova. Jag gick upp 30 kg på ett halvår med Fluoxetin. Tränade förvisso inte som jag brukar, men åt heller inte som en gris. Gick sen ner 20 kg efter att jag slutat med skiten och gav möget en chans till. Å gick upp 2,5 kg på en vecka. Ignorerade dock dessa 2,5 kg och vips så hade jag gått upp 10 kg på en månad! Trots träning varje dag och normalt intag av mat. Helt jävla sjukt.
Började med Concerta, Ritalin och Voxra i samband med ADHD-diagnosen i maj 2012. I oktober 2012 vägde jag 60 kg. Allså 30 kg mindre än när jag stod på Fluoxetin och de andra rävgiften (SSRI) Sen dess har jag varit viktstabil. Trots ett enormt intag av socker. Då detta är det enda jag är beroende av.
När man går ner från 90 till 60 och är över 30 år så hänger inte huden med. Så jag har gjort både bukplastik, fettsugning och bröstförstoring. Kroppsfixerad-javisst. Jag har allså betalat över 100 000kr för min nuvarande rätt schyssta kropp (om man nu får säga det själv)
Så det är ju oxå en ångest. När man då läser om vissa som gått upp utan att ätit skit. FAAAAAN helvetes jävla skit!
Min läkare hör nog till dom ovanligare dock. Han berättade om en patient som stått på daglig dos Stesolid i 25 år. Patienten hade haft samma dos hela tiden (allså ingen höjning och därmed ökat beroende) och mått bra på detta. Han anser att det är en bra medicin och har aldrig knorrat över att skriva ut den till mig. För faktum är att jag blir heeelt tjongad på allt annat ångestdämpande. Antingen helväck som ett dreglande monster eller bara i zombiemode. Allså inget som fungerar för "vardagsångesten". Så det enda som funkar, som jag inte blir helväck av och till och med kan köra bil på-är en liten dos Stesolid. Medicinen har funnits sedan 60-talet och utvecklar man ingen tolerans eller beroende-så är den klockren.
Jag vet att det låter cheesy, som "alla andra pundare" men....jag har faktiskt aldrog varit beroende av något annat än socker. Jag vet inte hur det känns att ha abstinens. Jag har provat diverse droger i yngre år. Första gången jag provade tjack tog jag ca 1 gram. Jag blev lite rolig, fnissig och glad. Inte väck, inte fummig och stirrig. Avtändning? Nä. Inte ett jota. Jag var lite trött bara efter att ha varit vaken en hel natt. Sen sov jag några timmar och var som vanligt igen.
Detta har jag berättat för min läkare. Även att jag inte tål alkohol. Blev full på 2 cider. Dricker ingen alkohol alls, aldrig tyckt att det var för mig. Man blir ju bara neråt och tråkig. Läkaren tycker jag är "Atypisk". vad det nu innebär. Han har aldrig varit med om nån som tål mediciner som jag. Som har så svårt att få dom till att fungera. Min kropp är en idiot.
Men som jag ser det, och förhoppningsvis läkaren med, så klarar jag av att stå på dagligt intag av Stesolid ett kortare tag. Kanske några månader, inte mer. För att klara denna krisen jag är inne i nu.
Efter att ha läst ännu mer, sett era svar och tänkt på allt mitt slit, alla pengar jag lagt ut och alla operationer-så vågar jag inte Lyrica.
Efexor har oxå föreslagits. Men samma där. Men med den kan man gå ner oxå. Men en del går upp. Och eftersom jag inte reagerar som andra på läkemedel så skulle det inte förvåna mig om jag var den enda som gick upp. Min läkare har heller inte hört talas om nån som gått upp av Fluoxetin. Tilläggas bör att han är en grym läkare med många års erfarenhet.
Wall of text. Tackar er som orkat läsa och svara. Ni med ADHD vet hur det är...man kan inte hålla nånting kort. Allt eller inget