Existerar existensen eftersom något annat är omöjligt?

Detta kommer bli väldigt svårt att formulera på ett bra sätt men jag ska göra så gott jag kan.

Jag har ofta funderat kring denna fundamentala frågeställning. "Varför finns det en existens?"

Mina tankar kring detta:

Enbart det faktum att det i teorin finns en möjlighet till existens är en existens i sig (annars skulle inget så som en "möjlighet" existera) En existens finns alltid I TEORIN (?)

Ett annat sätt att formulera det på skulle vara att man sa: "Det är logiskt omöjligt för existensen att inte finnas." Samtidigt så är det så att ingen existens = ingen logik, eller??

Är logik någon slags absolut grund som man inte kan vara utan ens i teorin? (lika lite som man kan tänka bort sitt eget medvetande)

Alltså: existerar existensen eftersom något annat är omöjligt?

Till och med "möjligt" och "omöjligt" är begrepp beroende av en existens...

Om detta skulle stämma: Vad säger det om vårat universum? En existens bestående av medvetande?

Era tankar?

Du verkar ha missat ordet "axiom".

ONT: Har inget att tillägga.

Mina tankar? Jag är för bäng för att förstå vad du menar men jag förstår på ett och annat sätt ändå, förstår du? Hur kan man tänka bort sitt eget medvetande?

Någon mer som har tankar kring detta?

När du ställer frågan "Varför finns det en existens?" , menar du då "Varför existerar något öht?"?

ja, icke-existens kan knappast existera, vilket demolerar också den ologiska materialistiska ateist-fantasin om att man slutar existera efter döden.

Jag tror att existensen existerar av chans det är möjligt med icke existens.

Prova Heidegger, TS.

Om jag förstått det riktigt: Låt oss säga att du dör. Detta innebär dock inte att din kropp slutar att existera, men möjligtvis ditt medvetande. När du senare, låt oss säga ''kremeras'', existerar du(din kropp) fortfarande fast i annan form, i detta fallet aska och att detta är en fortsättande process.
Rätta mig om jag har fel.

Kan man inte säga att existensen av de atomer som utgör en människa fortsätter existera efter döden, men inte medvetandet?

"Av chans" säger du? Frågan då är: Vad är det som möjliggör en chans/slump/alternativ om inte en existens?

Den enda existens vi känner är extremt begränsad, närmast till en punkt, i alla möjliga koordinater. Allt annat är sådant som har existerat eller kan komma att existera, vilket innebär att det inte existerar.

Av den mänskliga, personliga existensen finns även där bara någon bråkdel av en tanke.