Denna dikt har fascinerat mig sedan barnsben och jag har kunnat den utantill i många år - ändå kan jag inte ge ett säkert svar på frågan ...
Jag har i olika perioder tolkat den antingen som dödslängtan eller också som längtan till en andlig dimension "inom och bortom" den materiella. (jfr egodöd).
Som yngre läste jag den gärna som en vacker berättelse om det senare - som tiggaren, mer obunden av ägda ting, kunde förmedla till folket runt elden.
Flera år trodde jag felaktigt att Dan Andersson tagit livet av sig, och då föll sig tanken att dikten skulle handla om dödslängtan mer naturlig, men sorglig.
När jag senare fick reda på att han dött p g a av en olyckshändelse, började jag omtolka dikten igen och håller nog på fortfarande ...
(Men är inte det tecken på stor litteratur - att den är mångbottnad och möjlig att uppfatta på olika sätt?)