Har du bajsat på dig i vuxen ålder?

Det har hänt mig två jävla gånger!!

Jag har dock haft turen att inte bli påkommen av någon trots att båda gångerna skede utanför trygghetszonen kallat hemmet. Det är ju så förjävligt jobbigt när det väl sker men ur en annan synvinkel så är det ju hysteriskt kul.

Första gången var jag kanske.. 21? Hade precis sagt hej då till en tjejkompis (jag är kille)som jag känt sen kanske 7 års ålder i skolan. Vi bor bara minuter ifrån varandra och precis när jag lämnat henne och börjar bege mig hemåt så slår det om i magen. Det kniper och man vet vad som är på gång! Jag börjar gå i raskare takt men jag vet att jag inte kan springa för då kommer ringmuskeln släppa. När jag ser mitt hus och det kanske är 1 minut till porten så går det tamej fan inte längre utan jag känner hur det börjar bubbla lite ut och så lite till och sen vet jag att jag bajsar nu medan jag går här holy shit åh nej det rinner längs med benet vad i helvete gör jag.
Man börjar ju tänka i tiotusen om möjliga beslut man kan ta (springa in i skogen bredvid och planera nästa move osv). Jag gör iaf så här: Jag vågar inte ta mig hem ifall mina föräldrar är vakna så jag tar mig ner i tvättstugan och låser in mig på toaletten där. Sen tar jag av mig kalsongerna och slänger i papperskorgen och sen börjar jag försöka tvätta av det värsta ur byxorna och från benen med papper och sen sätter jag på mig dom igen. Jag tar den lilla påsen som ligger i papperskorgen med kalsongerna och går ut i skogen och slänger det för att göra mig av med bevismaterialet. Sen tar jag mig hem, och alla sover tack och lov. Låser in mig i badrummet och tar en dusch, med jeansen som jag sprutar ner med shampoo för att försöka få rent dom på det sättet. Sen när jag är klar hänger jag dom på tork på elementet i mitt rum och därmed är mardröm nummer 1 över. Gone but not forgotten.

Mardröm nummer 2: Skedde för lite mindre en ett år sen. Jag var i Thailand i Chang Mai och hade tagit en antibiotikakur för att jag var smittad. Jag hade visserligen bajsat inte långt innan för att jag var rädd att något i den stilen skulle kunna hända. Men det slog till iaf. Jag var 20 minuter ifrån mitt rum och kände att antibiotikan hade en laxerande effekt. Men det var inte panik eftersom jag hade ändå bajsat en timme eller så innan så jag såg det inte som särskilt alarmerande så jag börjar gå hem. Jag känner hur det sakta med säkert blir värre men jag tänker ändå att visst fan kan jag ta mig hem. 5 minuter ifrån så börjar det bli obehagligt nära och man börjar inse att det kan faktiskt ske IGEN. Fan, jävla trappsteg upp till mitt rum var inte nådiga. Men jag lyckas ta mig till dörren. Nu står jag helt jävla cp och grimaserar medan jag får fram nyckeln. Jag får upp dörren och kan inte ens prioritera att stänga den för jag måste till toaletten och nu kommer det också, FAN, jag bajsar ner halvvägs på golvet i rummet och in till toan och sen när jag känner att allt är ute, så tar jag mig tillbaka och stänger och LÅSER dörren och sen följer samma procedur som i tidigare historia. Kalsonger OCH mina shorts kastas i en påse knyts om och slängs i ytterligare en påse. Sen tar jag mig ut igen och slänger påsen i någons soptunna eftersom jag inte vill dra till någon jävla Laundry 50 Baht ställe och ge dom en present.

I alla fall, jag kom bara att tänka på detta nyss att jag antagligen inte är ensam om detta missöde. Dela med dig! Vi är inte mer än bara människor...

Det har hänt mig två jävla gånger!!

Jag har dock haft turen att inte bli påkommen av någon trots att båda gångerna skede utanför trygghetszonen kallat hemmet. Det är ju så förjävligt jobbigt när det väl sker men ur en annan synvinkel så är det ju hysteriskt kul.

Första gången var jag kanske.. 21? Hade precis sagt hej då till en tjejkompis (jag är kille)som jag känt sen kanske 7 års ålder i skolan. Vi bor bara minuter ifrån varandra och precis när jag lämnat henne och börjar bege mig hemåt så slår det om i magen. Det kniper och man vet vad som är på gång! Jag börjar gå i raskare takt men jag vet att jag inte kan springa för då kommer ringmuskeln släppa. När jag ser mitt hus och det kanske är 1 minut till porten så går det tamej fan inte längre utan jag känner hur det börjar bubbla lite ut och så lite till och sen vet jag att jag bajsar nu medan jag går här holy shit åh nej det rinner längs med benet vad i helvete gör jag.
Man börjar ju tänka i tiotusen om möjliga beslut man kan ta (springa in i skogen bredvid och planera nästa move osv). Jag gör iaf så här: Jag vågar inte ta mig hem ifall mina föräldrar är vakna så jag tar mig ner i tvättstugan och låser in mig på toaletten där. Sen tar jag av mig kalsongerna och slänger i papperskorgen och sen börjar jag försöka tvätta av det värsta ur byxorna och från benen med papper och sen sätter jag på mig dom igen. Jag tar den lilla påsen som ligger i papperskorgen med kalsongerna och går ut i skogen och slänger det för att göra mig av med bevismaterialet. Sen tar jag mig hem, och alla sover tack och lov. Låser in mig i badrummet och tar en dusch, med jeansen som jag sprutar ner med shampoo för att försöka få rent dom på det sättet. Sen när jag är klar hänger jag dom på tork på elementet i mitt rum och därmed är mardröm nummer 1 över. Gone but not forgotten.

Mardröm nummer 2: Skedde för lite mindre en ett år sen. Jag var i Thailand i Chang Mai och hade tagit en antibiotikakur för att jag var smittad. Jag hade visserligen bajsat inte långt innan för att jag var rädd att något i den stilen skulle kunna hända. Men det slog till iaf. Jag var 20 minuter ifrån mitt rum och kände att antibiotikan hade en laxerande effekt. Men det var inte panik eftersom jag hade ändå bajsat en timme eller så innan så jag såg det inte som särskilt alarmerande så jag börjar gå hem. Jag känner hur det sakta med säkert blir värre men jag tänker ändå att visst fan kan jag ta mig hem. 5 minuter ifrån så börjar det bli obehagligt nära och man börjar inse att det kan faktiskt ske IGEN. Fan, jävla trappsteg upp till mitt rum var inte nådiga. Men jag lyckas ta mig till dörren. Nu står jag helt jävla cp och grimaserar medan jag får fram nyckeln. Jag får upp dörren och kan inte ens prioritera att stänga den för jag måste till toaletten och nu kommer det också, FAN, jag bajsar ner halvvägs på golvet i rummet och in till toan och sen när jag känner att allt är ute, så tar jag mig tillbaka och stänger och LÅSER dörren och sen följer samma procedur som i tidigare historia. Kalsonger OCH mina shorts kastas i en påse knyts om och slängs i ytterligare en påse. Sen tar jag mig ut igen och slänger påsen i någons soptunna eftersom jag inte vill dra till någon jävla Laundry 50 Baht ställe och ge dom en present.

I alla fall, jag kom bara att tänka på detta nyss att jag antagligen inte är ensam om detta missöde. Dela med dig! Vi är inte mer än bara människor...