Rädsla för att aldrig ha blivit frisk och känslan av att insjukna igen - vad göra?

Det här var en text som egentligen skulle hamna någon annanstans, men så blev det en frågeställning och jag fann det vettigare att fråga här. En bakgrund är att jag har medicinerat mot paranoid psykos i cirka två och ett halvt år, och aldrig verkar kunna få sluta med medicinerna.

Min största rädsla just nu är att aldrig ha blivit frisk. Att medicineringen bara har avlett min uppmärksamhet från psykosen, men att den fortfarande finns där i form av saker jag tar för givet men inte inser är sjukliga. För det är ju det som är haken: Ett symptom är psykotiskt nästan enbart om man inte förstår att det är det. Ack vad skulle jag inte göra för att kunna konstatera att jag är frisk genom att betrakta mitt psyke utifrån, men dessvärre är ju det som att se baksidan av sitt huvud. Det går bara med speglar, och då ser man bara ett eko. Och ett eko av mitt psyke ser jag hela tiden i form av minnen, som inte gör mig särskilt klokare. Under tiden blir jag alltmer letargisk, deprimerad och apatisk och känner mig fara närmre och närmre galenskapens rand med mediciner som blott är en halvkass handbroms. Min kontaktperson verkar aldrig höra av sig, och nästa läkartid är först om en månad. Jag är inte säker på att jag orkar vänta så länge, men å andra sidan känns det inte som läge för akutpsyk än - jag vill inte ta upp deras tid i onödan om det här visar sig vara ett falsklarm - men å tredje sidan känner jag att jag jag så snart som möjligt behöver något som hjälper mig leva med mitt psyke och klara av vardagen. Vad ska jag då ta mig till?

Med tanke på att akutpsyk i många fall verkar slösa med andras tid så tror jag det är förlåtligt att slösa med deras tid om det råkar vara ett falsklarm. Om inte annat visar du hur allvarlig situationen är för din kontaktperson och läkare, så det är väl vad jag skulle rekommendera.

Rädslan att aldrig ha blivit frisk är nog inget ovanligt, det kommer du nog tyvärr få leva med resten av livet. Det som lindrar är väl att du förhoppningsvis lärt dig känna igen symptomen på om din sjukdom är på väg att bryta ut igen, och att du då vet vad som krävs för att den inte ska blomma ut igen.

Mycket av medicinering är i min erfarenhet inte till för att problemen ska försvinna och att sen allt är bra, utan att i första hand lära en handskas med problemen.