Varför slutar de flesta tjejnamn på "a"?

Tjena!

Något som jag alltid funderat på är varför de flesta tjejnamnen slutar på bokstaven "a". Och nästan alla tjejnamn härstammar från killnamn, till exempel; Peter/Petra, Mikael/Mikaela, Fredrik/Fredrika, Andreas/Andrea med mera. Och det är ju nästan bara ett "a" som är tillagt på dessa namn. Hur kommer det sig att så pass många tjejnamn slutar på just "a"?

I indoeuropeiska språk betecknar -a femininitet. Inte bara i namn, utan även i andra ord: kvinna, flicka, jänta, kossa. Dessa är ju naturligt feminina. Det finns även i ord som vi normalt inte betraktar som feminina, men som har varit det i språket: klocka, sida, flagga, skiva. Man kan se att alla dessa böjs likadant i plural, nämligen med -or: klockor, kvinnor, Annor (kanske inte så vanligt, men man kan säga "Hur många Annor har du i klassen?"). Och i fornnordiskan sa man t.ex. "ad Aasu" för "till Åsa". Här är Aasu dativböjning av Aasa.

Tjena!

Tackar för din spridning av kunskap.

Bör tilläggas att Anna är ett semitiskt namn, och även där är -a femininändelse.

Många semitiska namn följer den regeln. Nån som vet hur det är bland icke-indoeuropeiska språk?

Övriga språkfamiljer inte samma förkärlek för flicknamn som slutar på a - åtminstone inte kinesiska, koreanska och altaiska (t.ex. turkiska).