Svenska kyrkan jämställer Jesus med Muhammed - ledande teolog lämnar kyrkan

Att kandidaterna till ämbetet som kyrkans högsta ledare inte ens kan ge tydliga svar på frågan om Jesus ger en bättre bild av Gud än Muhammed visar hur långt utvecklingen gått inom kyrkan, menar Eva Hamberg. Och kyrkovalet nyligen visade också på hur kyrkan allt mer slagit in på "den breda vägen", säger hon.
– Jag såg i kyrkovalet hur egendomligt det är att politiska partier tycker det är naturligt att nominera personer som inte är aktiva kristna, och att de använder kyrkan för att driva sina egna uppfattningar. Kyrkan är mer politiserad i dag än när den var statskyrka, säger Eva Hamberg. Fast de senaste händelserna ser hon som symtom på kyrkans djupa svårigheter under en längre tid.
– Det stora problemet är att man inte längre ser Jesus som kyrkans herre. Man verkar skämmas för Jesus och har förpassat honom ut i marginalen. Det här har inte börjat nu utan har varit tydligt länge. Jag har ofta tagit upp det som ett stort problem, en kyrka utan Jesus i centrum kan inte fortsätta vara en kristen kyrka.

Sekulariseringen av kyrkan, som Eva Hamberg ägnat mycket av sin forskning åt, tog fart på 1930-talet, men gick länge långsamt, för att de senaste åren ha gått allt snabbare, menar hon.
– När jag prästvigdes 1982 var kyrkan mycket annorlunda mot i dag. Kyrkan präglades inte alls lika mycket av den inre sekulariseringen då. Jag har försökt dra mitt strå till stacken genom att varna för utvecklingen, men nu går det inte längre, jag ser det som utsiktslöst. Jag kan inte med gott samvete stanna kvar och bli medansvarig för utvecklingen.

En stor del av prästerna i dagens Svenska kyrka vill ha kyrkan som den är nu, konstaterar hon.
– Av dem som prästvigts på senare år är det många som ser det mer som kuratorsverksamhet och inte vill prata om Jesus. Jag har haft studenter som valt mellan att bli socionom eller präst och uppfattat det som ganska likvärdigt.

Det pratas mycket om att det ska vara högt i tak i kyrkan, men Eva Hamberg hävdar att det snarare är tvärtom när det gäller de bibeltroende inom kyrkan.
– Dialog med andra religioner är det öppet för, men man kan vara väldigt intolerant mot de som håller fast vid uppfattningar som kyrkan haft länge, till exempel i kvinnoprästfrågan och när det gäller samkönade vigslar.