Hunduppfostran och psykologi

Hur förhåller ni som har/har haft valpar till metodiken gällande hunduppfostran? Hur mycket kan man betrakta dem som jämbördig förstående varelse och hur mycket måste man tala "hundska" egentligen?
Ser man på "Mannen som talar med hundar", diverse artiklar i fack- och dags-press, etc. verkar det ju som om hundar vore varelser från någon främmande planet som inte hajjar nånting av mänskliga avsikter. Jag tror mer om dessa djur än så. Både människor och hundar är ju utpräglat sociala varelser, som anstränger sig för att förstå sammanhang, även om de ej initialt är uppenbara. Är det inte rätt skitnödigt egentligen att hela tiden försöka vara så kategorisk? Förstår inte hunden intuitivt t.ex om jag är besviken om valpen gör en olycka inne? Har själv inte någon som helst utbildning inom psykologi, dock några terminer på läkarprogrammet och ett särintresse för hjärnan. Om någon, med mer relevanta kunskaper beträffande ovanstående resonemang, eller till och med kanske någon hänvisning till belagda fakta, mottages dessa hjärtligt!

En valp förstår inte att den gjort fel om du inte lär den det. Jag förstår inte riktigt hur du tänker?

Jag tänker att en valp, hur ung och naiv den än är, har den kompetensen att förstå mig, vad jag tycker, tänker och känner. Rent intuitivt alltså.

Ja i till viss gräns, men det fråntar fortfarande inte det faktum att valpen eller den vuxna hunden endast får skamkänslor därför att du lärt den vad den ska skämmas för.

Så fort hunden lärt sig ordet nej brukar det mesta lösa sig om man är lite spontan. Funkar inte en metod får man komma på en annan.
Går man valp o kanske en lätt lydnadskurs så har man vunnit mkt.
Det är aldrig valpen som gör fel. Det är ägaren.

Jag förstår inte helt ut trådskaparen menar men spontant skulle jag säga nej.

Man måste ju lära hunden att kissa och bajsa inne det är fel - eller snarare man lär hunden att bajsa och kissa ute är RÄTT - då behöver man inte tala om att det är FEL inne. = positivt lärande.

Men ett exempel en hund hittar ett jätte äckligt ben efter ert promenadstråk du säger åt hunden Nej ta inte benet - av anledningen att det kanske är något giftigt på det eller sjukdommar eller vad som det är äckligt och man vill inte att ens hund blir sjuk.

Hunden förstår ju knappast att det är därför du inte vill att den ska få det där, ur hundens synvinkel, smaskiga benet.