Jag har inte läst igenom i närheten av allt som skrivits i tråden men här är i alla fall mina tankar och synpunkter:
Att sätta upp klistermärken tror jag kan vara en strategi som är självmotarbetande. Klistermärken ses ofta som nedskräpning och associeras med politisk aktivism och ofta extremister. Jag är inte säker på om det skulle vara särskilt bra att sätta upp propaganda-klistermärken "över allt".
Jag är kluven runt "Kärlek, medkänsla, förståelse & visdom!" - liknande budskap. Det är detta "vi" som redan vet vad det är identifierar psykadelika med men för andra tror jag att det endast verkar som flum och hippieskit. "Kärlek, medkänsla, förståelse & visdom!-budskapets innebörd" går bara att förstå när man testat på psykadelika. Det blir lite att predika för kören.
Vad jag tror skulle fungera bäst är en konversation med folk. Möten, utan massa bullshit eller hippieliknande influenser. Att kanske röra sig på stan och tala med folk. Det behövs mänsklig kontakt som bevisar att alla som brukar psykadelika/hallucinogener inte är missbrukare med skev hjärna, utan faktiskt normala medborgare, med jobb familj och ett normalt liv i övrigt.
Organiserade träffar med någon föreläsning eller liknande kanske är ett bättre tillvägagångssätt där det är fritt för vem som helst att komma. Jag kan tänka mig att utdelning av broschyrer skulle kunna fungera. Om det skall göras tror jag att det är viktigt att personen som gör det inte passar in på någon stereotyp brukare av hallucinogener. Inte för att dessa är dåliga människor men för att folk har fördomar och de lyssnar inte på folk de ser ner på eller liknande.
Ha det bra