Citat:
Ursprungligen postat av
MeanME
Den typen av språkliga exempel kan du säkert hitta i majoriteten av de större språken.
Engelskan är så svår och så stor att de främsta expertena på språket inte ens är naturligt engelsktalande, en lundaprofessor från Sverige alltså satt med som en av de tio sakkunniga i Oxfords dictionary. Det säger en del, och det ger en hint om hur komplext språket kan vara.
Sedan tycker jag rent subjektivt givetvis att turkiska är ett av de språk som har en av de fulaste språkmelodierna som finns, så ju mindre jag hör det desto "bättre" är det. Tycker språket låter bedrövligt.
Att det är komplext kan också betyda att det är överarbetat, klumpigt och svårfattligt. Att skapa det enkla är oftast det svåraste.
Angående olika språkmelodier så beror det på ens naturliga språktalang, hur många språk man kan och vad man är uppväxt med. Är man inskränkt och uppväxt med endast ett eller två språk från samma språkfamilj har man svårare att lära sig främmande språk och fatta tycke för dem. Jag talar språk både från den indoeuropeiska och altaiska språkgruppen och finner språk som t.ex. finska väldigt vackert om det är rätt person som talar det, kanske tvärtemot konsensus i Sverige. Det handlar nämligen också mycket om stereotyper på enstaka dialekter. I Sverige hör man endast en försvenskad och hård finsk dialekt, medan den riktiga finskan är betydligt mjukare. Även turkiskan är stereotypiserad och talas främst i Sverige av kurder. De mest puristiska dialekterna kommer aldrig på tal då det inte är många som kan tala ordentlig turkiska i Sverige. I Turkiet är den smått horribla och amerikaniserade Istanbul-dialekten tyvärr det dominerande ansiktet utåt.
Eftersom jag behärskar många språk kan jag även "höra" hur engelska och svenska faktiskt låter och dessa tillhör då inte precis de mjukaste och vackraste språken. Till och med arabiska med rätt dialekt är ett mjukare språk, tvärtemot vad man kan tro.