Konsten att lösa paradoxer.

Akademisk filosofi --> Filosofi
/Moderator

Vad refererar "vi" och "oss" till?

Ett svar, som i fallet "Du håller inte med om vad du nu läser",
är att det är när Den-Som-Skriver påtvingar Den-Som-Läser egenskapen att ha förhållit sig till det lästa som om det var av begriplig art överhuvudtaget.

Skrivaren hittar på en läsare som inte existerar,
och hoppas på att den så småningom inkommande existerande läsaren
ska ikläda sig rollen av denne påhittade läsare.

Jomenvisst! Tänk bara på kartor man hittar på skyltar.
"Här är du." kan det stå nånstans på kartan.
Menar du att det är nåt fel med det?

Sen brukar man nog inte skriva något utan att samtidigt läsa det...
Så problem-meningen har faktiskt haft läsare.
Begriper du den inte? Varför inte?

Poängen med språket är att när man lärt sig orden
så kan man bilda nya meningar, så att man inte
behöver lära sig språkets alla meningar utantill.

Och du förstår väl meningens alla ord?
Så varför begriper du den inte?

Min erfarenhet av sådana kartor är att jag får dom att make sense.
Om min erfarenhet hade varit att jag inte får dom att make sense
(dvs att jag hade varit oförmögen att uppfatta något samband mellan den externa texten "Här är du"
och min interna upplevelse av meningsfullheten i tanken "Jag är här")
så hade jag förmodligen burit på någon form av därmed förbunden psykisk smärta,
en smärta som till exempel kunde ta sig uttryck i orden "det är nåt fel".
En läsare som sammanfaller med skrivaren?
Dvs att
"Du håller inte med om vad du nu läser"
är utbytbart mot
"Jag håller inte med om vad jag nu läser"
?

Eller rentav
"Du håller inte med om vad jag nu läser"
"Jag håller inte med om vad du nu läser"
?
Vad jag förstår så är den intentionellt konstruerad för att motstå varje försök till begripande?
("Begripande" kan möjligen, i detta fall, formuleras som förbundet med beständigheten i att konstaterandet "Aha! Det är så här!" inte förändrar att det är så här.)
Det kan ligga någonting i det.
"utantill" är ett ganska intressant ord.
(Liksom "innantill")
Det kan också ligga någonting utanför det.
Jag tänker på meningar som "Förintelsen har ägt rum", "Förintelsen har inte ägt rum", "Barn mår dåligt av att ha sex med vuxna", "Barn mår bra av att ha sex med vuxna", "Alla människor är olika mycket värda", "Alla människor är lika mycket värda".
Apropå poäng med språket.
(Eller "Språket har ingen poäng")

(Kanske man kan säga att
"Du håller inte med om vad du nu läser"
har ingen poäng?)
Då det är tillåtet för mig att inte förstå
förstår jag inte.

Om jag visar tecken på att förstå eller ha förstått någonting
är det troligen för att jag är rädd.

Den här versionen visar, tycker Current Writer, att den ursprungliga versionen
"Du håller inte med om vad du nu läser"
innefattar förhandenvaron av en Jag, skild från en Du, som pålägger (pådyvlar) denne Du egenskapen att inte hålla med.

När Du läser
"Du håller inte med om vad du nu läser"
konstaterar Du att det är sant att Du nu läser, utsagan innehåller alltså ett korn av sanning,
varvid Du med ett positivt sentiment övergår till att överväga möjligheten att även den förra delen av utsagan (nämligen "Du håller inte med") är sann.

Resten av texten har om möjligt ännu lägre anspråk på begriplighet :
(När jag först, i tanken, formulerade ett svar till denna tråd
(Ett svar som givetvis i hög grad skilde sig från den förverkligade produkten)
fick jag en känsla av att "Detta är troligen mycket likt Russells Typteori".
(Jag känner till namnet "Russell" och att ordet "Typteori" är förbundet med namnet "Russell" i samband med försöken att överkomma Russells paradox. Ingenting mer.))
(Vad min tänkta formulering innehöll var tanken att det som förefaller vara 2 (Jag, Du)
i själva verket är 4 (Jags Jag, Jags Du, Dus Jag, Dus Du (Eller Jag(1), Jag(2), Du(1), Du(2))),
varför den för paradoxens verkningsfullhet nödvändiga uppfattningen om antingen
det ena
eller
det andra
(dvs 2)
uppstår ur underlåtandet av indexering :
Det_Ena(1), Det_Ena(2), Det_Andra(1), Det_Andra(2)
)

Att en formulering av typen
"Du(1) håller inte med om vad Du(2) nu läser"
kan ha något att komma med.

Kan man läsa och inte hålla med om
samtidigt?

Har samtidighet nödvändigtvis någonting med tid att göra?

Eller snarare,
räcker det inte att man befinner sig på en annan plats
för att också icke-samtidighet ska föreligga?

Hej Skriver!
Det är rätt kul att läsa dig
Du tänker ju!
Här är du inne på Relativitetsteori:
Två händelser på olika platser KAN vara samtidiga:

Def: Två händelser ,a och b, är samtidiga om och endast om ljus från a och b når mittpunkten av sträckan ab samtidigt.

Sådan är/var Einsteins (och Relativitetsteorins) definition av samtidighet...
Märker du nåt egendomligt med den? (Vissa definitioner kallas "Praktiska Definitioner".)

Har du akademiskt sinnelag kan du läsa "The Revision Theory of Truth" av Gupta and Belnap...
Ett citat:
Där de presenterar en generell teori om definitioner. (ca 300 sidor)

Jaså? Det får jag göra nåt åt då!

Börja med att tänka dig alla påståenden och samla dem i en domän ett.
"Domäner" är lite speciella mängder som ...eh ...strunt i vad som gör dem speciella,
se domäner som ursprungsmängder som innehåller ALLT av intresse.

(1) Vi börjar med att plocka bort alla påståenden som påstår nåt om sig själva:

def: Flytta till domän två alla påståenden x sådana att det finns ett Z sådant att x=xZ

(2) Alla x som INTE påstår något om påståenden betecknas som påståenden av TYP NOLL.
Domän ett innehåller nu två delmängder: mängden påståenden av typ noll samt mängden av övriga påståenden,

(3) Påståenden som påstår nåt om påståenden av typ noll betecknas som påståenden av TYP ETT.

(4) ja...så fortsätter man tills ALLA påståenden i domänen tillhör en typ!
Då är domänen typteoretisk.

Du har kanske märkt att paradoxala påståenden brukar (direkt eller indirekt)
påstå nåt om sig själva?
Iden bakom en typifierad domän är att se till att där inte finns nåt påstående som
säger nåt om sig självt... ex-vis "Alla påståenden i domänen har fått en typ".
(Som inte kan ha en typ och därför inte finns i domän ett ... eller hur?)

Russell skrev Principia Mathematica tillsammans med en matematiker (Whitehead som blev religiös på kuppen och startade en matematisk filosofi som visst kallas processteori...) som väckte ett berättigat uppseende. Den hade genomfört en typifiering av vetenskapens satser ...eller hade den det?
Matematikerna protesterade eftersom vissa mycket dyrkade bevis krävde satser av formen x=xZ som ju inte kunde ingå bland de typteoretiska satserna
Och som du kanske förstår så kunde knappast satserna i Principia Mathematica vara typteoretiska...
Tja... för att göra en lång historia kort: Ingen läser Principia Mathemathica idag

Och för att göra en annan historia kort som... så berättar jag härmed att vägen till allmän paradoxlösning går via domän två som , vad jag vet , ingen vågat sig på utom jag

Som hastigast (En (1) genomläsning räckte inte för att jag skulle kunna tillgodogöra mig din text, men lämnar följande avkomma) :

Utsagan
"Förintelsen har ägt rum"
och utsagan
"Det är förbjudet att generera utsagan 'Förintelsen har inte ägt rum'"
torde då tillhöra olika domäner?

Den förra utsagan gäller då, som jag, åtminstone i min primitiva läsförståelse uppfattar det, för att vara en utsaga om sinnevärlden,
medan den senare utsagan utgör en utsaga om ... Hmmm.
Jo. Den utgör en utsaga om en utsaga (/ om utsagor / om utsagande).
Men det som kanske främst kännetecknar den är att den utgör en regel,
mer bestämt en regel för genererandet av utsagor.

Och vidare :
Om utsagan
"Det är förbjudet att generera utsagan 'Förintelsen har inte ägt rum'"
tagen i bruk (avciterad?)
föregår utsagan
"Förintelsen har ägt rum"
bör denna omständighet i hög grad påverka vår bedömning av huruvida
utsagan
"Förintelsen har ägt rum"
utgör en utsaga om sinnevärlden.

Eller en utsaga genererad av en annan utsaga.

Slutsats :
Om utsagan
"Det är förbjudet att generera utsagan 'Förintelsen har inte ägt rum'"
tas i bruk (sättes i verket)
vid tidpunkten T

bör varje förekomst av utsagan
"Förintelsen har ägt rum",
genererad efter tidpunkten T,
föranleda en grad av tvivel på
huruvida den utgör en utsaga om sinnevärlden.

Graden av tvivel kommer att öka
om (och i takt med att) tillägg av typen
"Det är förbjudet att generera utsagan 'Förintelsen har inte ägt rum', eller annan utsaga med likartad innebörd"
göres.

Kan det vara så att "Konsten att lösa paradoxer"
är det optimala topic, då det är omöjligt att gå off topic
vid diskuterandet av denna konst, eftersom all språklig aktivitet innefattar
någon form av försök att kringgå någonting paradoxalt?

Egendomligt?
Ja, måste inte ljuset med nödvändighet nå mittpunkten samtidigt
om ljushastigheten definierats som konstant?

Också förstås, ser jag nu, definitionen av ordet samtidighet ibruktar ordet samtidigt.
Det torde ha potential för att innebära vissa problem, även om jag misslyckas med att utröna vilka.

Jag håller fast vid den förstnämnda invändningen.

(Funderar på om jag ska ändra "ljuset" till "ljusen" i
"Ja, måste inte ljuset med nödvändighet nå mittpunkten samtidigt")

Jag förstår inte riktigt din fråga om paradox. Paradox är begreppet som betyder: motpoler! Att lösa paradox enligt mig går inte! Men det är intressant att undersöka paradox som fenomen och i vilket sammanhang den uppstår. Det finns paradox mellan den subjektiva-objektiva men även mellan subjektiv-subjektiv och objektiv-objektiv!

Att se motsägelsefullhet, motpoler är viktigt för att kunna vidareutveckla ett analytiskt tänkande. Man löser inte paradox däremot använder man att förstå saker på en djupare nivå och när man har förstått djupet inser man oftast att lösningen ligger långt framåt.Så paradox för mig att med dennes hjälp skall förstå en mängd objektiva fenomen som ligger utanför min subjektiva värld.....