Tänkte dra igång en tråd om Sydsvenska dialekter och då menar jag främst Skånelands och de södra delarna av Smålands.
Rent spontat så poppar det korta aet up i mitt huvud, detta används i allamöjliga ord där "upplänningarna" väljer ett långt a, exempel galen med kort a jämför med galen med långt a.
För mig så känns det som att dessa orden har lite olika betydelser även om det är samma stavelse på dem är det någon som håller med om det?
andra uttal som i mina tänkar skilljer sig från riksnormen är tendensen till att byta ut bokstäver i vissa ord tex frusen blir frösen, sliten blir sleten etc.
Jag vet inte om detta gäller för Skånskan och Belkingskan också men jag som är från Halmstad kan i vissa meningar där det är ett kort a uttala det som ett långt, tex svart som uttalas med kort a blir svaat för mig med ett långt a.
I mitt vardagliga tal så är det väldigt lätt att bokstäver som r,g,k,d etc hoppas över helt, jag blir då ja, och med blir mä etc. vad det gäller r'et så är som bekant ju ingen nyhet är folk från Halmstad/Småland och Belekinge ofta vokaliserar re't eller utelämnar det helt men hur är det med de andra bokstäverna är det samma sak i Småland/Blekinge och Skåne när det gäller g,k och d? detta gäller ju inte i varje ord säger man Spiddekauga eller vad det nu är så uttalas alla dessa bokstäverna tex men jag tänker på det dagliga talet.
Bokstaven ö kan för mig uttalas anorlunda i ord som hörna efter som r'et är stumt så blir ö'et långt.
Förutom detta så har jag blivit uppmärksammad på att ett Engelskt r ljud finns i Halmstad dialekten vid sidan om tungorts r, dessa två r löser av varandra beroende på var någon stans i ordet r'et ligger. Det finns även de som partar enbart med tungrots r eller tungspets r så man kan lungt säga att det har varit förvirrande att växa upp med många olika uttal av samma bokstav, det är iallafall så jag har upplevit det.
Hur som helst jag har blivit uppmärksammad på att det Engelska r ljudet okså finns i Göinge/Kristianstad trakterna vilket är intressant, en annan sak som jag har märkt tidigare är att ord som Hång och Hie (plats som man ej vill vara på) verkar vara i bruk presis som i Halmstad, medans man i Nordvästra Skåne (som jag bor i) inte alls värkar använda dem. Jag kan ha fel men detta är så som jag tolkar det och då undrar jag ifall de Nordöstra dialekterna i Skåne ligger närmare de Halländska än vad det Nordvästra gör? eller är mina obsavationer endast tilfälligheter?.
Något annat som jag skulle villa få grepp om är hur långt uttanför "Skånes gränser" man använder tre falldigt leve?? jag vet själv ifrån min barn dom mellan Halmstad och Laholm att det alltid var förvirrande för mig på kalas när man hurrar 3 gånger medans andra hurra fyra.
Detta var ju som sakt när jag var barn jag har ingen aning om hur det ser ut idag men jag skulle villja höra vad Blekingebor och de mellersta och nordligaste Hallänningarna har att säga om detta..
Sist men inte minst så vill jag dra igång ett snack om "genuina Östdanska dialekter" som forfarande används idag.
Skåningar är väldigt snabba med att säga att vi Hallänningar är aldeless försvenskade och det stämmer till en viss gräns men vi har ju okså ett helt annat geografiskt läge än vad Skåningarna har som är skyddade av 3 sidor vatten samt att Köpenhamn ligger så centralt som det gör.
Å andra sidan så får jag för mig att man i Halland har fler genuina dialekter bevarade an vad man har i Skåne? då syftar jag på fiske dialekterna i Glommen, Morup, Läjet, Bua igen aning ifall det finns flera jag nämner bara de som jag vet, sen hur många som talar dessa dialekterna idag är en annan fråga.
I Skåne så har jag nosat mig till en dialekt som talas i Näsum, denna skulle vara lik Listerländskan som okså är en av de genuina dialekterna jag syftar på och. Listerlandet som var Skånskt fram till 1643 eller något sådant? men som tidigare okså varit självständiga vid sidan om Skåne och Blekinge.
På hur många platser i Skåne talar man riktigt genuina dialekter igentligen? Då menar jag inte den varianten som är präglad utav det rikssvenska språket även om den kan vara bred och ha b,d och g istället för p t och k?
Jag får för mig att folk blandra ihop de dialekterna som är breda med de som är genuina och enligt mig så är det en stor skillnad på om en person bygger meningar utifrån ett "riksvenskt perspektiv" eller från det ålderdomliga perspektivet..
Ifall någon har något ljudklip från Näsum målet eller information eller glosor så hade det varit uppskattat
Rent spontat så poppar det korta aet up i mitt huvud, detta används i allamöjliga ord där "upplänningarna" väljer ett långt a, exempel galen med kort a jämför med galen med långt a.
För mig så känns det som att dessa orden har lite olika betydelser även om det är samma stavelse på dem är det någon som håller med om det?
andra uttal som i mina tänkar skilljer sig från riksnormen är tendensen till att byta ut bokstäver i vissa ord tex frusen blir frösen, sliten blir sleten etc.
Jag vet inte om detta gäller för Skånskan och Belkingskan också men jag som är från Halmstad kan i vissa meningar där det är ett kort a uttala det som ett långt, tex svart som uttalas med kort a blir svaat för mig med ett långt a.
I mitt vardagliga tal så är det väldigt lätt att bokstäver som r,g,k,d etc hoppas över helt, jag blir då ja, och med blir mä etc. vad det gäller r'et så är som bekant ju ingen nyhet är folk från Halmstad/Småland och Belekinge ofta vokaliserar re't eller utelämnar det helt men hur är det med de andra bokstäverna är det samma sak i Småland/Blekinge och Skåne när det gäller g,k och d? detta gäller ju inte i varje ord säger man Spiddekauga eller vad det nu är så uttalas alla dessa bokstäverna tex men jag tänker på det dagliga talet.
Bokstaven ö kan för mig uttalas anorlunda i ord som hörna efter som r'et är stumt så blir ö'et långt.
Förutom detta så har jag blivit uppmärksammad på att ett Engelskt r ljud finns i Halmstad dialekten vid sidan om tungorts r, dessa två r löser av varandra beroende på var någon stans i ordet r'et ligger. Det finns även de som partar enbart med tungrots r eller tungspets r så man kan lungt säga att det har varit förvirrande att växa upp med många olika uttal av samma bokstav, det är iallafall så jag har upplevit det.
Hur som helst jag har blivit uppmärksammad på att det Engelska r ljudet okså finns i Göinge/Kristianstad trakterna vilket är intressant, en annan sak som jag har märkt tidigare är att ord som Hång och Hie (plats som man ej vill vara på) verkar vara i bruk presis som i Halmstad, medans man i Nordvästra Skåne (som jag bor i) inte alls värkar använda dem. Jag kan ha fel men detta är så som jag tolkar det och då undrar jag ifall de Nordöstra dialekterna i Skåne ligger närmare de Halländska än vad det Nordvästra gör? eller är mina obsavationer endast tilfälligheter?.
Något annat som jag skulle villa få grepp om är hur långt uttanför "Skånes gränser" man använder tre falldigt leve?? jag vet själv ifrån min barn dom mellan Halmstad och Laholm att det alltid var förvirrande för mig på kalas när man hurrar 3 gånger medans andra hurra fyra.
Detta var ju som sakt när jag var barn jag har ingen aning om hur det ser ut idag men jag skulle villja höra vad Blekingebor och de mellersta och nordligaste Hallänningarna har att säga om detta..
Sist men inte minst så vill jag dra igång ett snack om "genuina Östdanska dialekter" som forfarande används idag.
Skåningar är väldigt snabba med att säga att vi Hallänningar är aldeless försvenskade och det stämmer till en viss gräns men vi har ju okså ett helt annat geografiskt läge än vad Skåningarna har som är skyddade av 3 sidor vatten samt att Köpenhamn ligger så centralt som det gör.
Å andra sidan så får jag för mig att man i Halland har fler genuina dialekter bevarade an vad man har i Skåne? då syftar jag på fiske dialekterna i Glommen, Morup, Läjet, Bua igen aning ifall det finns flera jag nämner bara de som jag vet, sen hur många som talar dessa dialekterna idag är en annan fråga.
I Skåne så har jag nosat mig till en dialekt som talas i Näsum, denna skulle vara lik Listerländskan som okså är en av de genuina dialekterna jag syftar på och. Listerlandet som var Skånskt fram till 1643 eller något sådant? men som tidigare okså varit självständiga vid sidan om Skåne och Blekinge.
På hur många platser i Skåne talar man riktigt genuina dialekter igentligen? Då menar jag inte den varianten som är präglad utav det rikssvenska språket även om den kan vara bred och ha b,d och g istället för p t och k?
Jag får för mig att folk blandra ihop de dialekterna som är breda med de som är genuina och enligt mig så är det en stor skillnad på om en person bygger meningar utifrån ett "riksvenskt perspektiv" eller från det ålderdomliga perspektivet..
Ifall någon har något ljudklip från Näsum målet eller information eller glosor så hade det varit uppskattat
