Vad är ödmjukhet? När är man ödmjuk?

Det är subjektivt. Några tycker kanske en snubbe är ödmjuk medans andra tycker han är känslokall. Det sitter i betraktarens ögon.

Det är ödmjukt att inte vara alltför säkert på sin sak, villket innebär att jag just nu motsäger mig själv. Jag säger något som om det vore säkert, men det är inte säkert.

Kanske, är nog nyckelordet för ödmjukhet. "Du kanske har rätt", i ett argument, kan ge den andra en chans att finnas i en argumentation där två inte är ense. Om det nu är ärligt.

Det är inte viktigt att vara ödmjuk om det inte är ärligt. Var dig själv, det är allt. Man kan inte vara allt för allt och alla. Du är inte gud. Du är en människa, med mänskliga attribut, vilket innebär att du har brister.

Det är vansinnigt att tro att man skulle kunna vara ödmjuk mot någon som man hatar t.ex. att vara rättvis är nog snarare något att sträva efter, tror jag.

Tycker att ödmjukhet kan inbegripa så mycket. Många har skrivit väldigt insiktsfulla inlägg i den här tråden.

Att vara ödmjuk innebär inte de facto att man är nåns bitch.

Inställsamhet och ödmjukhet förefaller för mig vara varandras motpoler.

Att göra något för personlig vinning är inte relaterat till ödmjukhet.

Hade för urminnes tider sedan en chef som aldrig gav någon order om ett jobb han inte själv skulle tänka sig att utföra. Det är inte ödmjukhet i sig men han var så mycket och även bl.a. ödmjuk.

Ibland kan vardagshjältism ha inslag av ödmjukhet. Stå upp för en svagare utan att tänka två gånger om konsekvensen det kan få för en själv. Man är villig att ta konsekvensen för man känner att det man gör är moraliskt rätt.

Varför babblar ni, tråden är gammal...

Det var du som bumpade den hahaha.. Försökte du få oss att framstå som bumptards nu eller

Det är väl så att ödmjukhet aldrig blir omodernt, haha.