Citat:
Som frimurare behöver man bara hålla tyst om ritualerna. Vad man anser om stormästaren, finns det ingen tystnadsplikt på.
Frimureri, specielt den 'moderna' svenska utgåvan från mitten av 1800-talet, är väldigt opolitisk i sin lära. Man får inte tala politik vis mötena i logen. Vid ansökan har ordnen ingen intresse i att veta vilken politisk observans ansökaren har.
Men även om frimureriet inte är politisk, så finns det centrala punkter i frimureriet som inte harmonerar med flera politiska ideologier.
Frimureri handlar först och främst om personlig utveckling. Tanken är att om man blir en bättre person, så smittar det av på andra och om många arbetar på att bli bättre personer, kommer världen att bli ett bättre ställe att leva. Men alt i frimureriet startar med att man arbetar på sig själv och den egna personligheten.
Har man en kollektivistisk observans där individen och det personliga ansvaret avvisar till fördel för en kollektivistisk tanke om att all förbättring sker i grupper/klasser etc. så blir det svårt att vara frimuare. Man måste vara individualist och tro på det personliga ansvaret, för att frimureriet ska kunna ge mening.
En annan central tanke i frimureriet er att vi är alla skapade av samma skapare. Därför får en frimurare, enligt frimureriets lära, inte dömma en person på hans hudfärg, tro, nationalitet eller liknande. Respekt och välvilja mot alla, står centralt i frimureriet.
Är man rasist, nationalist, går runt med tankar om att människors värde beror på deras religion och liknande, får man det krångligt med att använda frimureriet i vardagen.
Sedan handlar det ju även om frimuraren tar sitt frimureri allvarligt, eller om han bara ser det som en fin klubb där han känner sig viktig, eller en status som han kärring kan skryta med på villavägen.
Tar han det inte allvarligt, så kan han ju ha vilket politisk observans han vill.