Pejorativa benämningar på parkeringsvakter

Ovan nämnda yrkeskår hamnar nog högt på listan över de mest hatade yrkeskårerna. Men det måste nog vara så att mest agg hyses mot skrivbordspoliser (och dylika figurer som fikar upp Svenssons hårt fördärvade skattekronor). Polisen ska ju naturligtvis ha sitt för alla "förundersökning nedlagd" på grund av "spaningsuppslag saknas" som landat i Svenssons brevinkast under året. Belöningen består bland annat i benämningar (som t ex kan alludera på djur av svinig karaktär) och ramsor (som kombinerar det förra med potäter???).

Hur som haver... parkeringsvakter. Mot bakgrund av ovan började jag fundera över pejorativa benämningar på parkeringsvakter, i synnerhet på andra språk än svenska. Nästan alla sorters grupper som i någon mening är föremål för hat tilldelas ju mer eller mindre kreativa ordskapelser. Parkeringsvakter ligger ju som sagt högt upp på den listan. På engelska Wikipedia står att läsa att parkeringsvakter måste ha på sig stickskyddsväst och bomullspinnar (... när någon spottar på dem, så måste DNA kunna säkras). Detta gav hopp om att det föreligger gränsöverskridande hat mot lapplisorna. På samma sida skriver man att parkeringsvakter pejorativt kallas "meter maid" och "meter Nazi". Några knapptryck senare hittar jag att yrkeskåren kallas "yellow fever" i Nigera (etymologi: de bär oranga khahi-skjortor).

I svenskan har vi naturligtvis "lapplisa", som säkert är minst lika brukligt som originalbenämningen. Ordet tycks ha lånats in till finskan ("lappuliisa"). Även "lapplasse" och "P-nisse" nämns på svenska Wikipedia. En okvalificerad gissning ger att det förra torde vara en produkt av genushökeri och kan inte möjligen ha någon nämnvärd spridning i den allmänna vokabulären.

Jag är alltså intresserad av om det finns fler pejorativa termer, gärna på andra språk än engelska och svenska, i fråga om parkeringsvakter. För att öka omfånget på denna tråd, får det gärna även ges exempel på pejorativa benämningar på poliser och andra yrkeskårer.

En kort och genusmässigt neutral benämning på parkeringsvakt vore »aviperson« (én aviseringspersonal). Vi ska inte glömma att ordet »lapplisa« är en etnisk referens, där den cyniska folkhumorn fått draghjälp av allitterationen L-L. Som ler och långhalm. Lapp-Lisa original var en glad och trevlig sångare som visserligen sjöng kristligt anstrukna dängor.

Termen lapplisa är särskilt olämplig i fjälltrakterna. Tänk er hederligt renskötande samer som parkerar sina snöskotrar inför renskiljningen. Under arbetets gång är EuroPark (numera APCOA Parking Sverige AB) där och märker 12 skotrar med plastförpackade avier på kommunens uppdrag (via köpt outsourçare).

Pejorera riskkapitalister och mutkolvar, inte minoriteter!

PS: Termen pennfäktare kan väl duga som pejorativ för bloggare. Pennan har länge varit metaforisk.

Vi brukar kalla dem "Önos", efter tillverkaren av inlagd gurka.

Det är nämligen så att spadet gurkorna ligger i utgörs av salt, ättika, socker och vatten. Earth, wind and fire, kan man säga. Salt, surt, sött och blaskigt, d v s de fyra grundsmakerna, om man nu inte räknar med Ubangi som den femte.

Salt (tuff utstrålning har de), surt (de brukar vara bestämda och nitiska), sött (granna töser brukar de vara) och vatten (representerar den otämjda kraften) sammanfattar vår syn på parkeringsvakterna. Därför kallar vi dem "Önos".

I låten PF kallar Magnus Uggla dem för pissfittor, vilket får anses vara en nedsättande benämning. (Pejorativ är inte ett särskilt svenskt ord.)

Vi har nog lite olika erfarenheter...
Ur überpuristisk synvinkel eller rent allmänt?

Det intressanta är att lapplisorna inte är nämnda efter någon i sig ogillad eller föraktad företeelse, utan bara för att själva benämningen kunde överföras. Den ursprungliga Lapp-Lisa, Anna-Lisa Öst, var Sveriges mest kända kvinnliga sångerska av gudliga sånger från ungefär 1930 till 1970, idag mest hågkommen för sången Barnatro. (Hon var född i en fjällby i Vilhelmina socken och framträdde gärna i samedräkt, därav artistnamnet, men hade själv åtminstone huvudsakligen nybyggarursprung, och inte samiskt ursprung.)

Både SAOB (1952) och NE (lexikon online) har ordet. Det är alltså rent av nationellt – huga! För den som hamnar i romansk språkmiljö och behöver komparera någon lokal uselhet så är det praktiskt med diverse lösmorfem på vindskontoret. Kusinen pessimist är så svensk som någon kan bli.