Vad göra med besparingar..?

Hej! Jag har alltid varit en riktig ekonomisk person och alltid kunna unnat mig det jag vill i livet samt spara. Har ca 300.000 kr på sparkontot. Egentligen har jag bestämt mig för vad jag ska göra med pengarna och det är att köpa och hyra ut lägenhet. Vill inte gå in så mycket på detaljer kring det.

Jag är 50/50. Ena sidan av mig vill passa på att skapa en ekonomisk trygghet för hela min framtid.
Göra eventuellt familjeliv osv lite lättare och tryggare , å andra sidan känner jag att jag fortfarande är ung. Alla i min ålder (23) lever upp sina besparingar. Jag har rest väldigt mycket men skulle vilja göra en sex-månaders-resa eller något sånt. För du kommer ju alltid jobba och slita i livet, de här pengarna är ju egentligen ingenting. Jag kommer ju fortfarande få jobba heltid i framtiden, ta lån osv. Dock ha handpenningen till eventuellt hus till hands, men dock verkar det ju som om sånt alltid löser sig.

Ibland tänker jag bara att det är skönt att jag är så ekonomisk och alltid veta att jag kan göra i princip vad jag vill när jag vill, men kan lixom inte riktigt helt slappna av och bara köra på som om jag inte bryr mig, men önskar att jag kunde.

Känner många som reser upp varenda krona och sedan kommer tillbaka till 0 :- Men de verkar trivas med det, de verkar acceptera det. Jag kan lixom aldrig tänka att något är värt att göra för att sedan komma tillbaka till ingenting då ekonomisk trygghet betyder så mkt för mig (Dock kan jag göra det när jag köpt lyan för då vet jag att jag iaf har någon trygghet någonstans som tickar in lite kronor, så då spelar det inte lika stor roll om jag är nollad, kanske t.ex blir lite spännande att börja spara en ny budget då jag vet att jag har en backup IFALL det skiter sig)
Gör jag fel? Livet är ju kort. Man kan bli sjuk, man kan dö imorn osv.
Man ska ju göra det man vill och känner för. Inte leka vuxen i så "ung" ålder som jag.
Men vad vet jag?, kanske kommer jag en dag vara stolt över att jag va ekonomisk eller kanske jag kommer tänka "vafan, höll jag på med när jag var så ung, höll på och spara istället för att t.ex resa jorden runt när utan problem hade råd, och istället köpte en tråkig lägenhet för att tjäna ännu mer pengar"

Jobbigt läge.

Hur skulle ni reflektera i min situation?

"Jobbigt läge"..kunde ju varit värre.
Investera allt, skaffa ett hyfsat jobb och pensionera dig vid 30. Världen kommer fortfarande vara öppen för dig och du kommer ha en aldrig sinande ström pengar i ryggen som finansierar allt du vill göra.

Tja! Vet att det är ett ganska fjolligt inlägg. Inte så att jag vill att folk ska tycka synd eller att jag försöker framstå som det är jobbigt och negativt att ha en bra buffert. Det är jag medveten om att det inte är. Men med mer pengar öppnar väl fler möjligheter och saker börja prioteras på andra sätt och vis.

Men ja, ska investera de såklart. Allt behöver väl inte vara svart och vitt. Ska försöka resa runt och göra allt som jag vill göra samt investera.

Får se Är det ingen mer som varit i min situation?

är du sugen på att besöka något land? du kan fortförande resa men en summa av pengarna och spara resten. det behöver inte vara svart eller vit. köp lägenhet , investera, starta eget företag, skaffa dig en utbildning mm..
chilla

Jag förstår precis vad du menar, ja fick till och med verkligen tvinga mig för att börja plugga och därmed avsluta sparandet. Lever nu på pengar från extrajobb och trivs bra som det är nu men tidigare när jag planerade resor så övervägde jag bara länder där det fanns bra möjligheter till jobb och därför både sparande och semester.

jag har hittat en väldigt bra balans mellan sparande och nöjen i vardagen, det jobbiga ligger nog i att jag inte längre kan lägga 10000 på en resa för att jag ser det som slänga pengar.

edit: glömde skriva något för att hjälpa dig. Jag förstår din situation men tycker ändå du ska gå på magkänsla och det känns som att du lutar mot att dra iväg på en resa. åker du tiill ex Asien eller Australien i ett halvår kommer det kosta ca 20-600000 beroende på hur du vill resa och spendera. Det är egentligen en skitsumma som du kommer få väldigt mycket glädje av.

Jag tror du kommer känna att du har gjort något av betydelse och det är pengar du tjänar igen på ett kick. det kommer vara jobbigt att börja jobba igen efter en sån resa men du kommer få en ny gnista.

Dela gärna med dig av dina tankar.

600 000 är ganska mycket för ett halvår.

Men, en resa på en månad för under 30papp är ju ett sätt att ladda batterierna på. Få lite nya tankar i skallen, men bränn inte allt på resor. Det finns annat som att kunna köpa en bättre lägenhet, flytta och sen ha en buffert för att söka jobb där du vill bo osv.

Indien eller Kambodja är ju två ställen som man kan bo ganska billigt på om man nu vill. Jag spenderade 3 månader i Thailand i år, och det är inte gratis om man inte vet vad man gör (jag har lite hum, men är ingen expert) och det dyraste av dom tre tror jag.

Rent krasst så är pengar faktiskt bra att ha. Med en buffert på ca en årslön så är det inte alls en dum sits du sitter i.

menade förstås 60 000

I övrigt håller jag med dig om det mesta du skriver.

Om dom kan komma tillbaks med 0kr och ändå vara nöjda så behöver du väll inte dessa 300.000kr utan kan låta dom ligga och växa medan du lever livet för framtida löner precis som de du verkar avundas gör?

Låter inte det rätt rimligt?

Hej! Tack för svar

Ja, som sagt så velar jag ju fram och tillbaka. Jag har lyckats spara detta på 2,5 år och under tiden har jag gjort 2 större resor (1 månad var) och någon mindre (1 vecka) samt köpt rätt mycket prylar till min hobby, vilket är musik. Så jag har egentligen inget JÄTTEJÄTTEBEHOV av att resa just nu, dock så vet jag att det skulle vara riktigt berikande att göra det då man aldrig kan få nog av att resa och uppleva saker.

Så jag anser att jag lyckats ha en riktigt bra balans mellan besparing och att leva. Jag har aldrig någonsin känt att jag bara går runt och sparar, kanske någon månad hit och dit men då blir jag samtidigt målmedveten om att jag sparar till något, så då känns det självklart bra.

Jag känner ju att åren tickar iväg lite och om jag reser upp för ca 60.000 kr så kan jag spara in det jättefort såklart, men då skjuter jag upp lägenhetsplanerna lite längre än vad jag vill. Jag kan säga lite såhär också att på den platsen jag befinner mig i (vill helst inte detaljera kring det) så trivs jag faktiskt så sjukt bra. Mitt jobb är en guldgruva och jag trivs som en kung! samt att jag tjänar hyffsat och kan spara. Jag vill dock inte jobba med det jag jobbar med länge till. Men det är en så fruktansvärt bra arbetsplats. Inga jobbiga chefer, jobba i ditt tempo, bra mycket pauser, massa sköna människor, du kan få ledigt i princip när du vill osv. Men jag har ångest över det, jag har ångest över att jag trivs så bra här! Och jag önskar att jag trivdes liiiiiiiite mindre, så jag iaf kunde ha som mål att t.ex spara färdigt sen åka härifrån. Och självklart är det vääääldigt sällsynt att man hamnar på en sån här arbetsplats. Kanske aldrig någonsin trivas lika bra på ett annat ställe och det känns ju dumt att sluta på ett ställe man stormtrivs på? Jag kan ju i framtiden börja spara mindre och resa mer när jag känner att jag sparat färdigt. Jag vet att det är korkat. Men jag börjar bli lite rädd för mig själv då jag alltid försökt trigga andra personer till att lämna sin trygghet och prova något nytt, precis som jag gjorde när jag hamnade här men nu har det nya blivit min trygghet. Så därför känner jag lite att jag hellre skulle vilja spara till t.ex en lya fort som fan, sen eventuellt kanske ha ganska mycket pengar över som jag kan resa och göra annat för.

Och det är väl en bra plan antar jag, det kommer jag utan problem att lyckas med också. Men åren tickar iväg lixom. Och som sagt, så som jag trivs nu med min tillvaro så kan jag lätt befinna mig där jag är nu i säkert 2-3 år till och det vet jag riktigt inte om jag vill. Men det är för jag är lite kär i tanken av att ständigt vilja förflytta mig, men varför göra det egentligen nu när jag egentligen är där man strävar efter att få vara? Jag är ändå inte den sortens person. Jag är inte den som bara kan flytta runt och ta saker som det kommer då jag alltid måste veta i förväg vad jag kan få utav det, speciellt inom en ekonomisk aspekt. Visst är det kul att träffa folk, uppleva, göra roliga saker, men jag kan ändå aldrig njuta av allt det här som många kan utan att veta att jag alltid ska ha en stor buffert bakom mig. Förlåt om jag glidit ur ämnet lite men kände att det va lite nödvändig info till varför jag känner mig som ett frågetecken.

Angående studerande så börjar jag känna lite också att, om jag nu studerar och blir färdigutbildad i det jag nu vill bli färdigutbildad inom. Kommer jag ens att kunna få ett jobb hemma i Sverige inom det? Och om jag nu får det, varför skulle jag då isåfall trivas bättre där än vad jag gör nu? Förstår ni poängen?
Jag gör nog en lite för stor sak av allt. Jag gör allt för definitivt. En utbildning är väl självklart alltid bra att ha i bagaget även om du inte hittar ett jobb inom det. Det är ju också en slags "buffert"man har bakom sig. Minst lika mycket värt som pengar. Och jag tror jag är så pressad av tid hela tiden. Och alltid känner att saker är antingen eller.

Så egentligen kan jag ha en lägenhet som genererar pengar i en riktigt attraktiv stad och vara färdigutbildad när jag är 28 men ändå så sitter jag och grubblar över småsaker.

När jag läser tråden och mina inlägg så börjar jag ana lite schizofreni från min sida, haha

Men kom gärna med era idéer Hur ser ni på saker och ting?