Alla dessa "dömmande" blickar, hur tar jag mig ur detta?

Startskottet gick för några år sedan men jag står kvar på startlinjen med skakiga ben.. Jag har alltid varit en person som legat i framkant och pushat mina kamrater till framgång, men just nu så är jag svag och känner mig som en person som lallar runt i de gråa äckliga "innan livet" träsket. Jag har haft jobb, tjänat pengar och känt mig nöjd. Men just nu så mår jag inte bra, en tur på tuben en kort promenad till ICA känns OTROLIGT jobbigt. ALLA kollar på mig och dömer mig, så känns det när folk
tittar på mig med sina "dömande blickar". Jag har rest till större städer utanför Sveriges gränser och tänkt "här kommer ingen att känna ingen mig, jag kan vara den jag vill vara", inte ens där kan jag känna mig trygg det är bara fler ögon som kollar på mig och dömer mig.. Jag har ingenting att dölja, känner bara att alla ser igenom mig och dömer mig...

Vad jag hoppas med denna trådstart är att någon med samma erfarenhet eller insikt i mitt problem kan hjälpa mig och ge mig hjälp och tillvägagångssätt att ta mig ur vad jag känner..

Googla på något inom KBT som heter tankestopp. När en negativ tanke dyker upp gäller det att bryta mönstret direkt.

Kan vara lite flummigt minst sagt men ge det ett försök tycker jag.

Googlade det, hittar dock inget som jag känner hjälper mig? Har du någon länk eller så, skicka gärna ett pm.

Saker som jag inte har tänkt på förut har blivit otäcka såsom restauranger och köer. Min trygghetszon minskar dag för dag. För tillfället måste jag nästan göra en riskbedömning över vilka jag kan tänkas möta när jag kliver ut från min port, känns det riskfritt så kan jag gå ut och göra mina vardagliga bestyr annars så stannar jag inne. Det fungerar inte och jag förstår att det inte är normalt..

Har en erfarenhet som liknar det du beskriver och det berodde på att jag blev sviken av en nära vän och det ledde till en slags förtroendekris.

Här har du en sida med mycket information kring våra tankemönster, citerar ett stycke.


http://www.halsosidorna.se/Mentalochpsykiskhalsa.htm

Jag hatar också dömande blickar, folk som glor. Fattar inte hur jävla oempatiska folk kan vara. Om man ser nån som är obekväm så kan man väl åtminstone säga hej eller kolla bort.

Det sitter i ditt huvud, Testa KBT.

Hur vet du det?

Har träffat på alltför många i exakt samma situation under tiden jag jobbade inom psykiatrin. Inte alls ovanligt det TS beskriver. Det kan visserligen vara något annat än det jag tänker på, behöver mer information för att va helt säker.

Låter som ett fall av social fobi, dvs rädslan att bli granskad i sociala situationer (därför du så noga försöker undersöka vilka du kan tänkas stöta på, därför alla de inbillade onda blickarna, därför du väljer att pusha polare framåt snarare än att ta dig själv framåt (fokus flyttas då på någon annan))

Här är några länkar som du kan läsa in dig på:

http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-o...r/Social-fobi/
http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?id=165..
https://socialanxietyinstitute.org/w...social-anxiety

Detta avhjälps genom korttids KBT som visar sig ge bäst långsiktiga resultat mot detta...

Antingen socialfobi eller annan störning med paranoid inslag. Du kanske har gjort något som du vet att din omgivning inte hade accepterat. Ifall det inte finns någon grund för dina paranoida tankar så är det typ schizofreni.

Det låter som att du för det mesta håller dig inomhus, vilket inte är bra. Jag hade rekommenderat dig att söka hjälp för din socialfobi, samtidigt som du skaffar dig en sysselsättning. Ifall du isolerar dig så blir saker och ting mycket värre.