Citat:
Ursprungligen postat av
Grandioso
Från artikeln här ovan:
"A sense of livid shame and failure lie under these stories. Most of the men who kill their families have either lost something as great as their livelihood or their marriages have broken down, which threatens their whole culturally formed, anxiously defended identity as the strong and protective father-figure, the provider and the carer, the rock."
Javisst, hela deras existens är hotad. Det handlar om förlust av livet, i stort sett, känner sådana gärningsmän. Mycket basala instinkter står på spel.
Att döda barnen vid skilsmässa ligger långt från att döda en partner som vill skiljas, det är inte samma känslor. Gm har sagt att det är hämnd, många tolkar det som hämnd på kvinnan, så kan det vara, men det är nog snarare en hämnd på "allt". Han tycker sig ha förlorat barnen, även fast han haft dem vartannat veckoslut, det räckte inte...
Det är många som skiljer sig, inget fel i det, men den här gm föll rakt ned, gick i terapi enligt rykten, det hjälpte inte. En otrolig tragedi. Hur kunde man ha räddat de här barnen? Behövs det en särskild typ av terapi vid sådana här förluster/skilsmässor, för personer som har något sår sedan tidigare? N-personer har svårt att ta uppbrott, många är neurotiska visar det sig i efterhand. Det märks på hur man hanterar en skilsmässa. Gm klarade knappt av den första skilsmässan.
