LSD blotters, uppmärkta som 110 eller 140 eller vad det nu kan ha varit. Läser man på bryr man sig inte så mycket om vad som påstås.
Det här är min tripprapport, det här är min erfarenhet. Om ni efter att ha läst detta svär över att detaljer saknas har ni inte provat LSD.
----
Intog två med X runt halv sex på kvällen. Vi båda var nog mer spända än vi ville låta det påskina - men jag spekulerar utifrån min egen upplevelse.
Följande timme spenderades med att leta efter tecken på att drogen skulle sparka in. För nästa tripp föreslår jag att börja med en grym dokumentärfilm om det vackra i universum - Wonders of the Universe låter som någonting helt perfekt att primea sig med t.ex.
Hur som helst: När vi började få lite känningar av drogen blev vi oroliga över att den inte skulle bli häftigare än så, så vi satte i oss de två lapparna som var kvar med vetskapen om att de mest troligt inte skulle göra bu eller bä... Och att tänka i så långa meningar känns helt naturligt när jag sitter här i mitt afterglow och ler.
Jag skulle kunna fortsätta med att skriva om hur jag ritade och blåste bubblor och tittade på fraktaler på TV och lyssnade på shpongle men känslan är vad syra handlar om. Känslan av att allting är bra, inte bara kommer att bli bra. Allting är bra precis som det är just nu. Man kan sätta fingret på VARFÖR det är bra också, det är inte bara en luddig känsla av välmående utan det är bra PRECIS för att allting är som det är. Det är bra för att jag har så underbara vänner och för att jag faktiskt inte är så jävla dålig jag heller. Alla andra droger har gett mig en känsla av flykt, medvetet eller undermedvetet, den här känslan... Har jag letat efter hela mitt liv.
Jag älskar mig själv, att just jag får vara en del av det här stora oordnade, oändligt enkla, onändligt svårförklarade som bara av någon anledning ÄR universum.
Tack till alla som gått den här vägen före mig, jag önskar kommande psykonauter en trevlig resa - var inte rädda för att riva ner murarna!
Det här är min tripprapport, det här är min erfarenhet. Om ni efter att ha läst detta svär över att detaljer saknas har ni inte provat LSD.
----
Intog två med X runt halv sex på kvällen. Vi båda var nog mer spända än vi ville låta det påskina - men jag spekulerar utifrån min egen upplevelse.
Följande timme spenderades med att leta efter tecken på att drogen skulle sparka in. För nästa tripp föreslår jag att börja med en grym dokumentärfilm om det vackra i universum - Wonders of the Universe låter som någonting helt perfekt att primea sig med t.ex.
Hur som helst: När vi började få lite känningar av drogen blev vi oroliga över att den inte skulle bli häftigare än så, så vi satte i oss de två lapparna som var kvar med vetskapen om att de mest troligt inte skulle göra bu eller bä... Och att tänka i så långa meningar känns helt naturligt när jag sitter här i mitt afterglow och ler.
Jag skulle kunna fortsätta med att skriva om hur jag ritade och blåste bubblor och tittade på fraktaler på TV och lyssnade på shpongle men känslan är vad syra handlar om. Känslan av att allting är bra, inte bara kommer att bli bra. Allting är bra precis som det är just nu. Man kan sätta fingret på VARFÖR det är bra också, det är inte bara en luddig känsla av välmående utan det är bra PRECIS för att allting är som det är. Det är bra för att jag har så underbara vänner och för att jag faktiskt inte är så jävla dålig jag heller. Alla andra droger har gett mig en känsla av flykt, medvetet eller undermedvetet, den här känslan... Har jag letat efter hela mitt liv.
Jag älskar mig själv, att just jag får vara en del av det här stora oordnade, oändligt enkla, onändligt svårförklarade som bara av någon anledning ÄR universum.
Tack till alla som gått den här vägen före mig, jag önskar kommande psykonauter en trevlig resa - var inte rädda för att riva ner murarna!
__________________
Senast redigerad av lazorgun 2013-09-29 kl. 00:39.
Senast redigerad av lazorgun 2013-09-29 kl. 00:39.

eller be någon kompis att köra dig runt staden en vacker dag.