Ett psykiskt problem som jag inte vet vad det är, behöver verkligen hjälp!

Hej,

Jag är en kille som dras med ett psykiskt problem som verkligen sänker min livskvalitet. Jag vill kunna gå till psykolog angående detta men jag har verkligen inte pengar till det. Jag skriver här för att kolla ifall det är någon som känner igen sig i problemet / ev. har någon idé om vad jag ska göra.

PROBLEMET
Det börjar ofta med att jag i något sammanhang föreställer mig någonting smärtsamt eller obehagligt. Det kan t.ex. vara från att jag sett en film eller diskuterat någonting med annan person. Jag föreställer mig t.ex. smärtan från få handleden uppskuren av ett rakblad / smärtan av att riva upp nagelbanden / smärtan av att penissträngen går av under sex / att jag blir överkörd av ett tunnelbanetåg. Utifrån denna föreställning skapas som en blixtsnabb tanke-sekvens, en sekvens som upprepas om och om igen i mitt huvud. Det är som om en blixt slår ner i mina tankar och så blir det som en mikro-tanke där jag föreställer mig denna smärtsamma situation. Problemet är att denna tankesekvens aldrig upphör. Den fortsätter ständigt, var och varannan sekund. Och det fortsätter i månader, ibland upp till ett halvår. När jag vaknar på morgonen börjar det, och det fortsätter tills att jag somnar.

Det är framförallt skadetankar som har med antingen tunnelbanan eller min penis att göra, såsom att min penis skulle gav under sex osv.

Jag är idag 24 år, jag tror jag upplevde detta första gången när jag var 16-17 år gammal. Men det var först för 3 år sedan som jag verkligen upplevde det som ett verkligt problem. Det kommer ofta i perioder. Jag kan vara helt befriad från problemet under 1 år för att sedan drabbas av det under ett antal månader för att sedermera vara fri från problemet något år.

Jag har i övrigt varit totalt befriad från psykiska problem. Jag har bra självkänsla och självförtroende, jag fungerar socialt, har aldrig sysslat med droger, har haft en bra och stabil uppväxt, jag har ingen diagnos eller dylikt. Jag aldrig haft några självskadetankar och har det inte nu heller i samband med detta. Det är snarare tvärtom, jag mår allmänt väldigt bra, jag är en lycklig person - fram tills det att jag hamnar i dessa sjuka tankar.

Detta påverkar mig något enormt. Jag kan inte läsa/plugga/kolla på film/ ordentligt utan blir ständigt psykad av dessa tankar, ungefär som om någon skulle sitta bredvid dig och peta på din arm varje sekund i 5 månader (fast det är tankarna som petar och stör).

Jag har inte direkt kommit på vad det är som utlöser detta problem. Det kan hända att det har varit i stressiga perioder, men jag kan inte direkt påstå att jag känt mig jättestressad. Jag vill verkligen jobba med det här problemet. Det är som att jag lever under en psykologisk terror, och under vissa stunder känner jag mig till och med illamående som en konsekvens av tankarna.

Jag skulle bli jättetacksam för konstruktiva/seriösa svar. Finns det någon som känner igen sig? Finns det någon som har någon idé om vad det kan handla om? Finns det en benämning för denna åkomma så man kan läsa vidare om detta?

Tack på förhand /
w

Jag har också haft samma problem som du, dock inte samma tankar. Men det är trodligen självdestruktiva tankar, och jag kan nästan lova dig att dom är påtvingade av dig själv - så när du inte tänker på dom så vet du att du inte tänker på dom och så börjar du tänka på dom igen. En ond cirkel.

Jag fixade mitt problem genom att bryta av tanken direkt när den kommer. Vill du verkligen fixa det så går det, läs lite om meditation så lär du dig stilla dina tankar och så vidare. Lovar dig att det kommer bli bättre.

Gissningsvis nån variant av OCD. Det kan vara segt att bli av med utan proffshjälp, kolla hur mycket det faktiskt hade kostat dig att söka psykologhjälp. Du kanske behöver spara ett tag, men jag tror det kan vara värt det för dig.

Annars rekommenderar jag den här boken:

http://www.bokus.com/bok/97891271158...-undviker-dem/

Den är inte klockren för just dina problem men jag är säker på att den kommer att ge dig några nya infallsvinklar som du kan jobba på.

Det låter väl lite som om du överfokuserar/identifierar dig med dina tankar och skulle mera behöva lära dig att dessa bara är ett verktyg. Att du just överreagerar på lite mera hemska tankar tycker jag känns som ett sätt av ditt undermedvetna att uppmärksamma behov som du kanske har undertryckt.

Kan vara bra om du kanske också mer utvecklar det fysiska genom träning och det emotionella genom bra relationer då får man ofta mer perspektiv på saker.

Man behöver inte slösa några jävla pengar på det, man kan fixa det alldeles perfekt ensam.

Hej,

Tack för svaret. Jag läste lite om OCD nu, det är inte riktigt på pricken, men det finns saker som påminner, helt klart. Du säger att det kan vara svårt att bli av med utan professionell hjälp. Jag antar att du har någon djupare kunskap i ämnet när du säger så. Har du någon utbildning (eller pågående utbildning) eller dylikt?

Alla gör precis så som de vill. Jag skulle aldrig försöka få någon att gå i terapi som inte verkligen ville.

Det finns dock gott om folk som faktiskt behöver det stödet. Särskilt med OCD, det är en seg jäkla problematik. Många har väldigt svårt att hantera det själva, de märker hur saker blir värre och värre. I det läget är man en idiot om man inte inser att man kanske behöver lite nya verktyg för att fixa problemet.

Om man är en av dem som kan klara ut sånt själv så skall man vara glad och skatta sig lycklig - men man ska fan inte tro att detta innebär att alla andra också ska kunna klara det själva. Eller att de är svaga om de behöver stöd. Alla är olika. Det är inget konstigt alls. Om du inte vill eller behöver psykolog så skall du inte behöva detta. Och du ska absolut inte få skit eller hånas för att du vill klara dig själv. På samma sätt skall ingen annan få skit eller hånas om de söker stöd.

Okej, vad intressant att höra att andra känner igen sig.
Hur länge drogs du med problemet? Och för hur länge sedan tog det slut?
Vad upplevde du var de utlösande orsakerna?

Hmm, jag vet inte riktigt. Alltså, i perioder då jag inte dras med detta problem som är det som det aldrig har existerat. Jag tänker aldrig på det och livet lunkar på som vanligt. Det känns verkligen som någonting som kommer utifrån, något som hoppar på mig. Jag förstår ju såklart att det kommer inifrån, jag säger inte emot detta. Men jag tror liksom inte att jag behöver mer perspektiv eller så. Jag går liksom inte i några speciella tankegångar. Det finns ingen handling i mina tankar, utan som jag beskrivit, som små blixtar som slår ner i tankarna och stör det jag verkligen tänker på.

Tränar gör jag 4 ggr i veckan och sociala fungerande relationer har jag gott om.

Lite hjärntvättad av TV, skräckfilmer. Tyckte det var coolt och häftigt att vara destruktiv. Kom in i en SJUK period, hade jag berättat för någon hade jag antagligen åkt in på psykakut. Men jag förstod att jag bara behövde komma ifrån allt det så jag "hittade" mig själv och sen tog allt positivt över. Såklart man faller tillbaka ibland men det är inte varje dag som innan. Bara att stänga av tankarna och berätta för sig själv att det är OK. Det är bara tankar.

Förlåt sent svar, blev lite slarvig där i gårkväll..

Jepp, jobbat i branchen i ett antal år. Är bättre på bedömning och testning än behandling, men har dock jobbat med tillräckligt med riktiga behandlingsproffs för att veta exakt hur mycket man faktiskt kan åstakomma.

Det finns många varianter av alla diagnoser, det är svårt att få helt rätt på det på så pass begränsad info som det blir på fb. Men det jag tänker är att dina tankar går runt på samma sätt som vid OCD, att det är påträngande tankar som du knappt vill kännas vid själv. De flesta med OCD tror att de är helgalna, typ psykos. De skäms väldigt mycket och gör allt för att dölja sina problem. De fattar inte hur vanligt det är... Så tvångstankar av OCD-typ, så tänker iallfall jag.

Du lär få en bättre bedömning om du faktiskt träffar nån, men utifrån din info så hade jag faktiskt varit beredd att sätta en peng på att jag har rätt...