Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2013-09-28, 14:33
  #1
Medlem
Lost-Highways avatar
Det kan tyckas som en märklig fråga men någonting jag har märkt så är det att ungdomslitteratur ofta är så jävla mesigt och strängt formaterat. Oftast finns det en sensmoral med i berättelsen och författarna försöker göra böckerna så identifierbara som möjligt för läsaren (dvs en 14-18-årig flicka) att det blir lätt förutsägbart. Sida upp och sida ner är fyllda med klichéer, riktigt hemskt är det.

Rätt ofta finns det med sex, droger och våld av olika slag -- sånt som kan vara brutalt och perverst men i dessa böcker blir till lite halvt fnittriga och spännande scener utan större beröring. Ändå så händer det då och då att ungdomslitteraturen innehåller rätt hemska berättelser; för bara några år sedan kom det ut en bok om hur en flicka i 14-årsåldern blev våldtagen på högstadiet av en (om jag kommer ihåg rätt) skolkamrat.

Men till frågan -- som jag vet kan tyckas mesig den också -- så undrar jag hur brutal och pervers ungdomslitteraturen får vara. Trots att det uppenbarligen finns profana element så verkar få ungdomsförfattare verka vara inriktade på eller våga löpa linan ut och göra något riktigt perverst och brutalt.

Tänk er en berättelse om en 17-årig flicka som börjar fantisera om kuken på 13-årig kille, skulle det funka i en ungdomsroman eller skulle det bli för mycket? Om det inte är för mycket att fantisera, hur vore det då om om faktiskt suger av 13-åringen? Vore det för mycket för Rabén & Sjögren och Bonnier Carlsen?

Eller om vi tar en kille med väldigt destruktiva tankar som fantiserar om att mörda folk, och som sedan dränker en katt för att "testa på hur det är att ta ett liv". Hur skulle det funka?

Nu har jag inte läst sådär mycket ungdomslitteratur de senaste åren men jag minns hur jag som tonåring aldrig, i princip nästan aldrig, kände igen mig i böckerna som fanns att tillgå. Det kändes mest bara som att läsa en ABC-bok i hur ett stereotypt tonårsliv ser ut. Förutom att ungdomsböckerna är klart heteronormativa och helt inriktade på att få unga tonårstjejer att läsa så saknade jag en nerv i nästan varje bok. Det fanns inget kittlande, perversa och amoraliska, element -- jag var helt lämnad att söka mig till "vuxenlitteraturen". Och det var väl inget fel för sig, men jag saknar mer pretentiösa ungdomsböcker som behandlar och gestaltar de grumliga aspekterna av att vara människa.

Som tonåringar hade i varje fall jag morbida och rent utsagt psykopatiska tankegångar och jag önskade ibland att det skulle ske en skolmassaker på min skola för att det vore så vackert -- så romantiskt, på något mycket mycket märkligt vis.

Så det jag frågar efter är mycket enkelt: finns det några sådana böcker som jag lite halvt otydligt skisserade fram här ovan? Och får ungdomsromaner vara så eller upphör de vara ungdomsromaner om det finns ett uns av mörker, ironi och svart humor eller för den delen total avsaknad av humor?

Jag är trött på denna mesiga litteratur -- i varje fall hur jag minns den och fördomarna mot de författare som verkar nu -- som ungdomen kanske ska ta till sig. Den alienerar de som inte passar in i den stereotypa (tjejiga) tonårsperioden. Detta är ett problem.

Vi behöver en litteratur för de ungdomar som lever perverst eller brutalt. Vi behöver en litteratur för oss perversa.
__________________
Senast redigerad av Lost-Highway 2013-09-28 kl. 14:40.
Citera
2013-09-28, 15:12
  #2
Medlem
DenNyaDealens avatar
Jag håller med dig om att mycket av ungdomslitteraturen är desperat nervkittlande, bara för sakens skull. Att tillgå med sex i det ändamålet känns tämligen fantasilöst och "billigt", för det är ju såååå spännande och nytt för både pojkar och flickor i tidiga tonåren.
Svensk ungdomslitteratur porträtterar "vemodet" att växa upp i Sverige rätt bra, även om det känns tämligen dekadent. I mig finns det alltid en röst i bakhuvudet som säger "detta är fel", och kan inte riktigt njuta fullt ut som andra tycks göra av dessa verk.

Sedan finns det andra aspekter av nervkittlande. Jag håller för närvarandet på att läsa Processen med Kafka igen, på engelska denna gången för bättre översättning. Den tycker jag man kan relatera till mycket mer än någon ungdomsbok.

Men till din fråga tycker jag att perversion känns som ett billigt trick att tillgå om man försöker vara "brutal" och "normbrytande". Det finns mycket mer än sex i den mänskliga upplevelsen, och av rätt skribent kan vad som helst vara hur brutalt som helst.
Citera
2013-09-28, 16:41
  #3
Medlem
Myrtens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Lost-Highway

Tänk er en berättelse om en 17-årig flicka som börjar fantisera om kuken på 13-årig kille, skulle det funka i en ungdomsroman eller skulle det bli för mycket? Om det inte är för mycket att fantisera, hur vore det då om om faktiskt suger av 13-åringen? Vore det för mycket för Rabén & Sjögren och Bonnier Carlsen?


Finns ju redan liknande:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kram_(bok)
Citera
2013-09-28, 18:02
  #4
Medlem
CrownImperials avatar
Jag känner rent spontant att intressena hos en 14 åring skiljer sig ganska mycket från en 18 åring. Jag tyckte att det var "spännande" med lite sex i litteratur när jag var 14. Som 18-åring tyckte jag nog att det var vitalt för en bra story.
Nu är jag ju lite äldre och 50 shades of Grey gjorde så att jag höll på att kväva mig själv med skämskudde. Hade jag läst den när jag var 17-18 hade jag nog inte alls tyckt att det var lika jobbigt. Jag tror inte att jag analyserade det jag läste särskillt mycket. Med andra ord tror jag att det i princip skulle kunna vara så grovt som möjligt utan att jag, personligen, skulle ha blivit riktigt illa berörd. Men det beror ju på kontext.
Citera
2013-09-29, 02:48
  #5
Medlem
Wristcutters avatar
Svar: Alexander Skantze.

Vad fan slutade han med sin skit för? Fantastisk ordmästare. Kunde skriva om nazister så att både nazister och kommunister och de däremellan och däröver och därunder och därjämte kunde uppskatta det. Inte fan var han mesig heller. Kan dra några exempel imorgon, har boken Grattis Gud! här någonstans, men jag måste slagga nu!
Citera
2013-10-02, 22:53
  #6
Medlem
Rakiis avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Wristcutter
Svar: Alexander Skantze.

Vad fan slutade han med sin skit för? Fantastisk ordmästare. Kunde skriva om nazister så att både nazister och kommunister och de däremellan och däröver och därunder och därjämte kunde uppskatta det. Inte fan var han mesig heller. Kan dra några exempel imorgon, har boken Grattis Gud! här någonstans, men jag måste slagga nu!

Begåvad författare och läser alltid om Plus Minus Noll och Grattis Gud med stor behållning, men tveksamt om han räknas som en ungdomslitterär författare, står på vuxenavdelningen på mina lokala bibliotek.
Citera
2017-07-14, 01:51
  #7
Medlem
Råkade en kuriös bok:

Martin Johnson, Lejonjägaren, av Fitzhugh Green (i svensk översättning 1937). Ingick i vad som verkar vara en bokserie (Ungdomens presentböcker). Med förord av scoutchefen major Ebbe Lieberath.

En hel del lustiga porträtt och gruppfoton på "kannibaler" i djungeln.

Exempel på bildtexter:
Citat:
Kung Nagapate, ständigt okammad och med en benpinne i näsan
Citat:
Människohuvuden på tork. Den gamle skurk, som utförde detta arbete, nedlade mycken möda på att bevara likheten i fiendernas ansikte
Citat:
Kannibalerna dansa. När Johnson skingrat denna dansande hop fann han rester av människokött i elden
Citat:
"God morgon, Bwana Piccer!" Under sina bilfärder i mörkaste Afrika träffade Johnson ofta vildar som aldrig förr sett en bil
Citat:
En cigarr till hövdingen. Denna kung hade nio hustrur; vid hans sida står favorithustrun

Det finns respektfullare bildtexter också, med "Afrikas modigaste män", "lejondödare" och "jaktkamrater". Bilden med grillade människohuvuden var ställvis lite blurrad, men anletsdragen gick att skönja något så när. Texten i sig i magstarkaste laget, idag helt omöjligt. Det var bättre förr!
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback