Varför skaffar man barn idag?

Är småbarnsföräldrar idag mer ignoranta och väljer att skaffa barn enbart på grund av egoistiska skäl, för att kunna uppvisa en "ansvarstagande" och "mogen" status för vänner och släkt? Hur många idag verkar inte använda ett spädbarn som någon form av accessoar, ett fint smycke som förgyller vardagen, en sysselsättning som kan liknas vid en hobby som att spela tv-spel?

Jag vet faktiskt inte, men har de som skaffar barn idagsläget en helt annan världsbild än vad jag har, ser de någonting som jag inte kan se?

Rätta mig om jag har fel, men mänsklighetens närliggande framtid ser väl inte alltför roande ut, och då menar jag på de flesta planen: Oljan börjar ta slut, Gud vet vilka konsekvenser det kommer att föra med sig. Vi är sju miljarder människor på en jord, och vi har väldigt svårt att hålla sams. Det är gurgel i Syrien. Sverige ligger väl inte alls långt ifrån ett inbördeskrig. Världsekonomin svajar, Grekland har det kärvt etc. Ligger ett tredje världskrig så avlägset från den enskilde individens medvetande att de väljer att skaffa barn?

Är man för upptagen med att jobba eller plugga att man missar hur illa ställt det är i världen idag och av den anledningen väljer att skaffa sig ett oskyldigt barn som får växa upp i den skit vi själva ställt till med?

Jag vill ha ett svar. Nu.

Viljan att föröka sig är en biologiskt betingad mänsklig instinkt. Jag känner det själv väldigt starkt. Jag är helt säker på att jag vill bli pappa, det enda jag behöver är en kvinna som kan bli en värdig mor åt mina barn.

Jag skulle naturligtvis också göra allt för mina barn och ge dem så bra möjligheter att lyckas och ha det bra i livet som jag någonsin kan. Låter det egoistiskt? Resten av världen är som den är, och jag kan göra mycket lite för att förändra den. I slutändan är jag bara en människa med mänskliga drifter.

Visst, det var alltid bättre förr. Men så illa är inte framtiden.

Viljan att överleva är också en biologiskt betingad mänsklig insikt och självbevarelsedrift, trots det fortsätter vi vår resa hand i hand ner i helvetet. Men ett helvete är nog inte tillräckliga skäl för att avstå från att skaffa barn.

Att den enskilde skulle ha en väldigt liten påverkan på sin omvärld får stå för dig. Det är klart att man förhåller sig till att inte ens försöka göra underverk när man tror att man inget kan göra. Hört uttrycket "tänk om alla tänkte som du..."?

Folk kommer alltid att skaffa barn så länge killar/män har sprängfyllda
spermapungar och vill känna fittfriktion runt o längs schnabeln

kvinnor kommer alltid att skaffa barn så länge som dom får vibrationer
i underlivet - exclusive de omskurna/könsstympade som blir allt färre
worldwide.

Dessutom har killar män ett behov av att måla (av)bilder och kvinnorna
har ett enormt behov av att bli mamz.

Ju mer o värre singelsamhället blir - desto mer kan nog männen avstå
från barn - men för kvinnorna är det motsatta förhållandet - ju mer singlig
desto hellre barn för då slipper de ensamheten

Alltså är man ignorant och snarlikt efterbliven om man, trots kunskap om hur världen ser ut, väljer att skaffa barn. Det finns ta mig fan preventivmedel.

Är människor verkligen så pass korkade idag att de skaffar barn bara för sakens skull? Väger inte nackdelarna tyngre än fördelarna, och hur många är det egentligen som tänker på barnets framtid och vilka tänkbara förhållanden han/hon kan tänkas växa upp under?

I ärlighetens namn ser jag bara två egoistiska skäl till att skaffa barn idagsläget: samhällsstatus och/eller lite fritidsnöje. Hävdar man att barnafödande associeras med kärlek och någonting fint idag så är man dum. Det borde snarare förknippas med okunskap, dåraktighet, en stor dos ignorans samt egoism av oansvariga föräldrar.

De flesta människor, speciellt svenskar, kan inte tänka längre fram i tiden än 1-2 år. De saknar förmåga att överblicka människans historia på ett spann över 100-150 år och se sambanden som lett fram till dagens samhällssituation och hur det eventuellt kan utveckla sig i framtiden. De lever i en bubbla av How I Met Your Mother, Swedish House Mafia, kroghelger och diverse pyssel med barn eller hundar.

De kan inte reflektera över att sannolikheten för något exceptionellt såsom en gigantisk ekonomisk krasch, naturkatastrof, eller krig, ska utspela sig under deras livstid, är otroligt hög. De avfärdar alla varningstecken på TV som "något som händer där borta" och fortsätter leva i vardagsbubblan.

Ignorance is bliss.

Det behövs barn, framförallt vita barn, annars kommer mänskligheten inte överleva. Bara för att du som vitfientlig, abortförespråkande folkmördare vill att mänskligheten ska gå under i en bajsbrun smörja så betyder det inte att alla delar dina destruktiva åsikter.

Är du verkligen så korkad?
Som någon redan nämnt i tråden beror det på våra biologiska instinkter. Att barnet sedan troligen kommer få en bra framtid i Sverige skadar knappast.

Har mött på ett flertal personer som du och börjar dra egna slutsatser om att ni antingen är riktigt fula, deprimerade eller fattiga. Eller varför inte alla tre?


Varför är ni så desperat kåta på ett nytt krig eller världsekonomi krasch? är det för att ge ert miserabla liv någon mening?

Jaha? Det kan hända katastrofer och krig, ska man inte skaffa barn på grund av det? Jag avskyr wannabe-"intellektuella" människor som dig som "ser världen hur den fungerar" och "minsann vet bäst" om världsfrågor som du inte har en enda aning om.

Ojj vad hemskt, om några miljarder år kommer solen sluka jorden när den expanderar! DET ÄR INGEN IDÉ ATT LEVA!!!111

För att man vill ha ett syfte med livet istället för att runka bort det på flashback.

Jag tror att det finns en egoistisk komponent till att skaffa barn idag.

Förr i tiden skaffade man barn för att överleva som gammal, det var
den tidens "pensionspengar". Idag har vi en ekonomisk trygghet och behöver
egentligen inte skaffa barn.

Jag har själv barn och det är ömsom härligt och ömsom jobbigt. Men det är
mest härligt. Kul att se hur glada de blir när de får vara med om något skoj,
eller att skratta med barnen osv.

Det är lite bitterljuvt med barn. Man påminns ständigt om att de en dag
kommer att bli egna individer som tar egna beslut. Samtidigt så vill man
deras bästa och man vill att de ska bli starka och självständiga.

Bitterljuvt är nog det bästa sättet att beskriva hela grejen med att
vara förälder.